Hoppa till huvudinnehållet

Arkeologen Fredrik gräver i rymden: ”Med science-fiction kunde jag ‘go bananas’”

Publicerad:
Reporter Britt-Marie Erlandsson
Britt-Marie Erlandsson
britt-marie@dalslanningen.se
I Attefallshuset på Huvudgingen finns det även plats för en skrivarhörna.
I Attefallshuset på Huvudgingen finns det även plats för en skrivarhörna. Foto: Britt-Marie Erlandsson
  • Foto: Privat
  • Foto: Privat
  • Foto: Privat
  • Foto: Privat
  • Foto: Privat
  • Foto: Privat
  • Foto: Privat
  • Foto: Privat

Föräldrarna tog med honom och lillebror till en grotta i Bengtsforsskogarna för att leta ”skatter från förr”. Där och då fick femårige Fredrik Gustavsson klart för sig att det var arkeolog han ville bli.

Han höll fast vid sin dröm, studerade på universitetet och deltar nu i utgrävningar i både Sverige och andra europeiska länder. Dessutom har han förverkligat sin skrivardröm och gett ut en bok ”Digging in space” där han tar arkeologin till nya höjder.

Dalslänningen träffar Fredrik en lördag när han är hemma i Bengtsfors. Han bor numera i Trelleborg och jobbar åt företaget Arkeologerna. Vid föräldrarnas gård i Huvudgingen har han byggt ett Attefallshus där han vistas under Dalslandsbesöken. Huset med sin mörka fasad smälter in i naturen på ett sätt att man närapå inte lägger märke till det.

– Jag brukar vara här en eller två gånger i månaden samt under julen och på sommaren. På sommaren är det helt fantastiskt här i området, med naturen och alla sjöar.

Han promenerar eller löptränar gärna på fritiden men Dalsland har ganska tuff terräng jämfört där han bor idag eller när han höll till i Danmark.

– När jag bodde i Danmark brukade jag springa 20 kilometer två gånger i veckan men här är det mer kuperat så jag hinner inte lika långt.

Österrike

Till den högt belägna, röda släktgården med vyer över den dalsländska naturen, flyttade familjen när Fredrik var sju år. Dessförinnan bodde de på Kanalvägen vid Bengtsbrohöljen. I Bengtsfors stannade Fredrik tills han var 19 år och hade tagit studenten vid Karlbergsgymnasiet i Åmål, det samhällsvetenskapliga programmet. Därefter blev det Göteborg och studier vid universitetet.

– Jag läste en treårig kandidatutbildning i arkeologi och sedan en tvåårig masterutbildning i arkeologi. Jag skrev en uppsats om Saltgruvan i Hallstadt, Österrike och genom min handledare Sofie Bergerbrandt fick jag möjlighet att jobba där en månad. Det finns mycket välbevarat trämaterial på grund av leran och saltet. Det är nog det häftigaste arkeologiska stället jag jobbat på.

Fredrik Gustavsson i aktion i en av alla stora utgrävningar han jobbat med.
Fredrik Gustavsson i aktion i en av alla stora utgrävningar han jobbat med. Foto: Privat

”Helt exalterad”

Fredrik hittade garvat läder som kommit in i gruvan genom ett lerlager.

– Det var det första människotillverkade som hittats i gruvan. När jag fick förklarat det för mig blev jag helt exalterad. Men jag kunde ju inte ringa hem och berätta för det var ju 100 meter ner i jorden.

2016 var Fredrik färdig arkeolog men han förklarar att arkeologi inte är någon enkel bransch att ta sig in i. Men han hade flyt. Inför byggandet av Västlänken hade arkeologerna stött på mängder av skelett vid utgrävningarna i gammelstaden i Göteborg. Det hade legat en kyrkogård på platsen. Eftersom jobbet hade en hård deadline behövdes ytterligare arkeologer.

– De anställde alla arkeologer de kunde hitta, även från kontinenten. Det var en kaotisk start men jag fick in en fot.

”Det var ett av årets fynd”

Fredrik har deltagit i en rad olika utgrävningar både i Sverige och utomlands. Bland annat i England, Tyskland, i Köpenhamns innerstad och på den danska landsbygden.

– När jag jobbade i Danmark hittade jag åtta flintdolkar i ett stolphål. Det var ett av årets fynd i Danmark då. Det var väldigt häftigt.

Numera kan Fredrik Gustavsson titulera sig både arkeolog och författare.
Numera kan Fredrik Gustavsson titulera sig både arkeolog och författare. Foto: Britt-Marie Erlandsson

Som arkeolog blir det mycket kringresande från en arbetsplats till en annan.

– Den senaste tiden har jag jobbat mycket med utgrävningar i stolphål från stenåldern och järnåldern och hittat lite flinta. Om två veckor åker jag till Bayern i Tyskland och ska delta i utgrävningar där under vintern. Sedan är jag tillbaka i Trelleborg igen i april.

”Trodde det var på riktigt”

Intresset för arkeologi föddes tidigt hos Fredrik. Han var omkring fem år då föräldrarna tog med honom och hans lillebror Daniel till en grotta utanför Bengtsfors.

– De hade gömt en ”vikingaskatt” som vi skulle leta upp. Jag trodde det var på riktigt. Att man kunde hitta gamla skatter och prylar tyckte jag var helt fantastiskt. Efter det var det bara arkeolog, senare även författare, som jag ville bli.

Själva jobbet som arkeolog gillar han fortfarande men tycker det är jobbigt under höst och tidig vår när det är regnigt och lerigt. En nackdel han nämner är också de många flytten mellan jobb.

– Under tio år har jag bara haft korta projektanställningar. Det är mycket ruljangs. Samtidigt har jag har lärt känna mycket kul folk och inte bara fått se närområdet utan hela landet. Men jag hade gärna jobbat i Västra Götalandsregionen eller Värmland, gärna någon tillsvidareanställning och haft ett hus i Bengtsfors eller på någon annan plats i Dalsland.

”Digging in space”

Arkeologin har dessutom gett Fredrik uppslag till en bok och det satte fart på författardrömmarna. ”Digging in space” heter den och är en science fiction på engelska.

– Jag fick idén helt plötsligt när jag satt på flyget hem till Sverige från England. Jag började skriva 2018, satte mig ner efter jobbet med målet att skriva 500 ord. Så en dag var boken helt plötsligt klar, då blev det lite tomt.

Fredrik Gustavsson tillbringar gärna tid i Huvudgingen där han uppfört sitt Attefallshus.
Fredrik Gustavsson tillbringar gärna tid i Huvudgingen där han uppfört sitt Attefallshus. Foto: Britt-Marie Erlandsson

Han fick möjlighet att ge ut boken på Wadskär förlag och den säljs nu på nätet samt i den lokala bokhandeln. Den handlar om en arkeolog som blir uttråkad och söker äventyr. Snart blir han rekryterad till en utgrävning på planeten Naimot. Där möter han aliens och deras avsikter är allt annat än goda.

– Att det blev en science fiction tror jag kommer mycket från frustrationen med de begränsningar i teknologin vi arkeologer har att tillgå, om vi istället hade obegränsade möjligheter hur skulle vi då kunna göra. Med science-fiction kunde jag ”go bananas” i det.

”Det kommer vara en trilogi”

Bok nummer två är redan på gång och snart färdigskriven.

– Den är helt fristående men det är samma universum. Vissa karaktärer kommer tillbaka och den utspelar sig 20 år senare. Det ska vara en trilogi och jag vill skriva färdigt del två innan jag släpper den första.

Attefallshuset på Huvudgingen fungerar bra som skrivarlya när han försvinner ut i det fiktiva universum. Därifrån kan han dessutom spana ut i det verkliga universum som han också gillar. Det skvallrar den stjärnkikare om som står vid ena väggen.

– Ja jag brukar studera stjärnhimlen med den. Mina föräldrar blev lite irriterade när gatuljusen släcktes ner här men jag däremot tyckte det var bra. Då ser jag natthimlen bättre.

Artikeltaggar

ArkeologiBengtsforsDalslänningenDanmarkFredrik GustavssonKarlbergsgymnasietTeknik och vetenskapTysklandUtgrävningarVästra Götalandsregionen

Så här jobbar Dalslänningen med journalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.