Hoppa till huvudinnehållet

Michael såg sin vän dö och sin mamma försvinna för alltid

Publicerad:
Reporter Mattias Modéen
Mattias Modéen
mattias.modeen@dalslanningen.se
Michael Ben-Menachem överlevde tiden när nazisterna försökte utrota judarna i Europa. Nu delar han med sig av sina upplevelser från tiden när nazisterna styrde och andra världskriget lamslog Europa. I tisdags var han på Hagaskolan i Dals-Ed. ”Vi bör inte ha nazister igen. Inte i Sverige och inte i något annat land heller”.
Michael Ben-Menachem överlevde tiden när nazisterna försökte utrota judarna i Europa. Nu delar han med sig av sina upplevelser från tiden när nazisterna styrde och andra världskriget lamslog Europa. I tisdags var han på Hagaskolan i Dals-Ed. ”Vi bör inte ha nazister igen. Inte i Sverige och inte i något annat land heller”. Foto: Mattias Modéen

Michael är åtta år gammal när bomben slår ner i skyddsrummet. Ljudet är öronbedövande och tryckvågen dödar nästan allt liv. Michael överlever, men när han vaknar efter smällen är allt helt tyst. Dammröken efter bomben gör det jobbigt att andas. Michael ser en liten hand bredvid sin och sträcker sig emot den. Det är hans kompis Iryna, från Ukraina, som också sökt skydd. Det blöder lite ur hennes ena mungipa. Hon ser ut att sova, men hon rör sig inte och kommer aldrig mer att göra det.

Michael Ben-Menachem är född i Ungern 1936. Han är en av allt färre som ännu lever och har överlevt förintelsens mörka tid, när nazisterna mördade sex miljoner judar bara för att de var judar.

– Vi trodde länge att vi skulle klara oss, vi judar som bodde i Ungern. Men i slutet av andra världskriget nådde nazisterna även fram till oss. Jag förstod inte så mycket av vad som hände, eftersom jag bara vara ett litet barn, men hela livet förändrades, säger Michael Ben-Menachem.

Han är på besök i Dals-Ed och berättar om sin barndom – och om Europas mörka tid när nazisterna styrde. Elever från årskurs 6 till 9 på Hagaskolan lyssnar. Det blir snart helt tyst i den stora salen. 90 minuter går fort och berör djupt i hjärta och själ.

Michael Ben-Menachem har skrivit boken Pojken med Davidsstjärnan, som är en berättelse som tar sin början i hans barndom när nazisterna styrde i Europa och satte honom på ett tåg till Österrike.
Michael Ben-Menachem har skrivit boken Pojken med Davidsstjärnan, som är en berättelse som tar sin början i hans barndom när nazisterna styrde i Europa och satte honom på ett tåg till Österrike. Foto: Mattias Modéen

Barndomsåren i Ungern

Michael Ben-Menachem berättar om sina barndomsår på landsbygden i östra Ungern. Hur han går i skola i en synagoga tillsammans med andra judiska barn. I de flesta grannländer rasar andra världskriget för fullt sedan flera år tillbaka och judar har sedan länge förlorat sina rättigheter.

– Nazisterna tog makten i Tyskland 1933. De började med att stifta lagar som diskriminerade politiska motståndare, föreningsfolk, präster och nunnor. Sedan fortsatte det med lagar mot handikappade, judar, romer och andra minoriteter. Människor blev isolerade från det övriga samhället, berättar Michael Ben-Menachem.

Pihla Antikainen och Ella Andersson i årskurs 9A tyckte att det var en stark och bra föreläsning som kom nära och berörde. ”Man visste inte riktigt om man skulle orka lyssna, men han berättade väldigt skickligt. Det känns som en stor upplevelse att få höra någon som varit med om det som hände under världskriget berätta”, säger Ella Andersson.
Pihla Antikainen och Ella Andersson i årskurs 9A tyckte att det var en stark och bra föreläsning som kom nära och berörde. ”Man visste inte riktigt om man skulle orka lyssna, men han berättade väldigt skickligt. Det känns som en stor upplevelse att få höra någon som varit med om det som hände under världskriget berätta”, säger Ella Andersson. Foto: Mattias Modéen

Kristallnatten

Kristallnatten, den 9 november 1938 – för 77 år sedan, är en natt som för evigt ska förknippas som början på förintelsen. Nazisterna samlar ihop tusentals judar som stängs inne i synagogor i by efter by. Synagogorna sätts i brand och människorna bränns ihjäl levande.

Nazisterna vill bygga upp vad de kallar ett ariskt rike i Europa. Det är människor med ljus hy och blå ögon som ska leva i riket, inte några andra. De ska istället dödas. Antingen gasas ihjäl i de koncentrationsläger som byggts upp i Tyskland, Polen, Österrike och andra länder. Eller mördas på andra sätt.

Totalt kommer omkring 13 miljoner människor att dö i det folkmord som nazisterna leder under andra världskriget, ungefär hälften av dem är judar.

Det var många som stannade kvar efteråt och ville byta några ord med Michael Ben-Menachem och få ett signerat exemplar av hans bok - både elever, lärare och rektorer.
Det var många som stannade kvar efteråt och ville byta några ord med Michael Ben-Menachem och få ett signerat exemplar av hans bok - både elever, lärare och rektorer. Foto: Mattias Modéen

Gick i andra klass

Men i Ungern kan judar och andra som inte passar in i nazisternas världsbild länge leva ett någorlunda vanligt liv. Nazisterna når inte Ungern förrän 1944, i slutet av andra världskriget. Det är samma år som Michael Ben-Menachem ska fylla åtta år.

– Jag gick i andra klass. Jag förstod inte så mycket av vad som hände, men alla judar blev från en dag till en annan tvungna att ha en gul stjärna på sig. Några dagar senare stängde skolan och alla vi 400 judar som levde i byn föstes ihop på en brädgård. Jag kunde inte förstå varför – jag tänkte att det kanske skulle bli ett sommarläger, så som vi hade haft sommaren innan.

Eirik Skogen är SO-lärare på Hagaskolan. Han har tillsammans med andra SO-lärare och elever jobbat med andra världskriget i skolan de senaste veckorna. ”Jag kommer från Norge, som ju var ockuperat av Tyskland och tidvis blev präglat av hur nazisterna styrde. Min mamma, till exempel, blev till av att nazisterna valde ut vilka kvinnor de ville ha.
Eirik Skogen är SO-lärare på Hagaskolan. Han har tillsammans med andra SO-lärare och elever jobbat med andra världskriget i skolan de senaste veckorna. ”Jag kommer från Norge, som ju var ockuperat av Tyskland och tidvis blev präglat av hur nazisterna styrde. Min mamma, till exempel, blev till av att nazisterna valde ut vilka kvinnor de ville ha. Foto: Mattias Modéen

Pressades in i tåg

Men det är inget sommarläger. Det är en samlingsplats för judar och från och med nu ska livet bli ett annat för Michael Ben-Menachem. Dagen efter de kommer till brädgården börjar landsortspolisen att slå dem och ytterligare en dag senare kommer tåget som ska frakta de flesta av dem till något av alla de koncentrationsläger som nazisterna byggt.

– Det pressades in 70-80 människor i varje vagn. Nästan alla tåg gick till Auschwitz. Alla utom tre – de gick istället till Österrike där vi judar skulle arbeta som slavar åt nazisterna.

Michael Ben-Menachem och hans pappa sätts på ett av de tre tågen. Men Michaels mamma sätts på ett annat tåg mot Budapest och de återser henne aldrig mer.

Under hösten 1944 jobbar Michaels pappa som slav hos nazisterna. Han reparerar järnvägen, som skadats under kriget. Michael lever sina dagar i skyddsrummen, tillsammans med andra barn.

Från en historia till en annan. Michael Ben-Menachem fick efter sina föreläsningar på Hagaskolan ta emot en bok om den dalsländska historien av bibliotekarie Jenny Andersson.
Från en historia till en annan. Michael Ben-Menachem fick efter sina föreläsningar på Hagaskolan ta emot en bok om den dalsländska historien av bibliotekarie Jenny Andersson. Foto: Mattias Modéen

Bomben i skyddsrummet

På juldagen nås de av beskedet att brittiska bombflyg är på väg.

– Jag minns att det var en solig dag, några grader kallt. Jag hade bara sandaler, shorts och en kortärmad tröja på mig. Det var samma kläder som jag hade när jag föstes upp på tåget några månader tidigare. Jag fick inte med mig något annat än det jag hade på mig. Och så minns jag att jag var väldigt hungrig.

De tar plats i skyddsrummen. Det finns två stycken.

– Vanligtvis brukade jag vara i det andra skyddsrummet, men inte den här gången. Det var kallt, fuktigt och rått och jag frös.

Några minuter senare faller bomben och allt blir svart. Michael är en av tre som överlever.

– Jag minns att det smakade metall och svavel i munnen när jag vaknade och jag såg en tung metallskena som hängde ovanför mig. Min kompis Iryna låg bredvid mig, men hon rörde sig inte. Jag förstod att jag måste ta mig ut.

Bara sekunder senare faller metallskenan där Michael har varit ner. Men då är han redan vid utgången av skyddsrummet.

Michael Ben-Menachem flydde till Sverige efter andra världskriget. Han utbildade sig till psykolog i Uppsala, men bor sedan många år tillbaka i Göteborg.

Han är en av allt färre som ännu lever och har överlevt förintelsens mörka tid när nazisterna styrde i Europa.

Dagens skarpa motsättningar

På frågan om han tror att något liknande kan hända igen - med tanke på den oro som idag är i världen med skarpa motsättningar mellan människor och flera krig som rasar, svarar han:

– Människor lever idag i helt olika parallella verkligheter. Det är mycket därför det ser ut som det gör, men vi bör inte ha nazister igen. Nazisterna byggde upp ett Europa fullt av terror, monterade ner demokratin och skapade diktatur. Det var förbjudet att ha egna åsikter. Vi bör inte ha dem i Sverige och inte heller någon annanstans i världen.

Artikeltaggar

Andra världskrigetBerättargruppen Förintelsens efterlevandeEtik och religionHagaskolanRomerSkola och utbildningSkolorSynagogorTysklandUngernÖsterrike

Så här jobbar Dalslänningen med journalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.