Hoppa till huvudinnehållet

Publicisten Arne Ruth fyller 80 år: ”Jag har många fina minnen från Bengtsfors”

Publicerad:
Reporter Conny Hultgren
Conny Hultgren
conny.hultgren@dalslanningen.se
Arne Ruth med sin hustru Haideh Ruth Daragahi och parets ”barnbarn”, Carl och Mari, son och dotter till den armeniska flyktingfamilj som bodde i två år i Medehebys missionshus prästlägenhet och som nu bor som svenska medborgare i paret Ruths lägenhet i Stockholm.
Arne Ruth med sin hustru Haideh Ruth Daragahi och parets ”barnbarn”, Carl och Mari, son och dotter till den armeniska flyktingfamilj som bodde i två år i Medehebys missionshus prästlägenhet och som nu bor som svenska medborgare i paret Ruths lägenhet i Stockholm. Foto: Narek Afhajanyan

Idag, tisdag, fyller publicisten Arne Ruth 80 år. Arne Ruth som idag bor i norduppländska Medhedeby växte upp i Bengtsfors.

– Jag har många fina minnen från Bengtsfors, säger Arne Ruth.

Han kom senare att bli kulturchef på Expressen och därefter chefredaktör och chef för kulturredaktionen på Dagens Nyheter.

Arne Ruth föddes 1943 i Gollnow, provinsen Pommern, dåvarande Tyskland, nuvarande Polen. Fadern försvann i krigets slutskede.

Modern Aina flydde med de så kallade vita bussarna tillsammans med familjens tre barn, storebrodern Walter hans tvillingsyster Aina och lillebrodern Arne till Sverige och Bengtsfors.

I Bengtsfors fick familjen bo hos Arnes mormor Maria Frankenberg, som tillsammans med Arnes morfar, som dog tidigt, hade drivit herrekipering i Bengtsfors.

Arne Ruth berättar att han redan som väldigt ung blev bokintresserad. Mamma Aina som arbetade som lärare bidrog förstås till detta. Men också en annan person var viktig.

Tidig bokläsare

– Harald Wallin som både var folkskollärare och folkbibliotekarie i Bengtsfors upptäckte mitt bokintresse redan när var åtta-nio år. Jag minns fortfarande den första boken jag lånade på biblioteket i Bengtsfors. Den hette ”Fölet Borka försvinner” och minns att den var skriven av Annika Saxgaard. Men tyvärr så tappade jag bort boken. Och jag skämdes så för detta, berättar Arne Ruth.

– Men Harald Wallin skällde inte på mig för det, utan uppmuntrade mig i stället till fortsatt läsning. Just detta att man själv får bestämma vad man ska läsa gör att man också fortsätter att läsa böcker. Det var något jag lärde jag mig tidigt som återkommande boklånare på Bengtsfors bibliotek, säger Arne Ruth.

”En enorm tur”

Det var också genom Harald Wallin som Arne Ruth började läsa böcker om Adolf Hitler och hans illgärningar.

– Harald Wallin kände till mitt intresse för Tyskland och gav mig en upplysningsbok om Hitlers folkmord.

1997 tilldelades Dagens Nyheters Arne Ruth Lukas Bonniers Journalistpris för sina och tidningens avslöjanden om samlingsregeringens och familjen Wallenbergs inblandning i Nazi-Tysklands guldaffärer.
1997 tilldelades Dagens Nyheters Arne Ruth Lukas Bonniers Journalistpris för sina och tidningens avslöjanden om samlingsregeringens och familjen Wallenbergs inblandning i Nazi-Tysklands guldaffärer. Foto: Tobias Röstlund

– Min familj hade en enorm tur som kunde komma till Sverige. Sverige hade inte varit med i kriget och här fanns ett väl fungerande skolsystem med folkskola och gymnasium, säger Arne Ruth.

Icke-religiös

Familjen bodde alltså hos mormodern Maria Frankenberg. Hon var kyrklig. Något Arne Ruth aldrig blev. Tvärtom.

– När jag var 14 år gammal hade jag börjat läsa böcker på engelska. Jag läste den engelske filosofen Bertrand Russells bok ”Why I am not a christian” som gjorde stort intryck på mig. Det gjorde också böcker av den svenske icke-religiöse filosofen Ingemar Hedenius.

Detta gjorde att den 14-årige Arne Ruth vände sig till Dalslänningen.

– Jag skrev en artikel som jag skickade till Waldemar Skoglund (mångårig chefredaktör som var starkt frireligiös) där jag pläderade för att kristendomsundervisningen borde tas bort från skolorna. Waldemar Skoglund tog in den som en debattartikel av denne 14-åring, vilket jag tyckte då och tycker fortfarande var helt fantastiskt! Visserligen skrev han en ledare där han varnade mig för att jag var ute på villovägar. Men jag har stor respekt för att han publicerade min text och jag har också genom åren haft en väldigt stor respekt för Dalslänningen som tidning, säger Arne Ruth.

Han fortsätter.

– Waldemar Skoglund gjorde Dalslänningen till den mest framgångsrika lokaltidningen i Sverige. En starkt bidragande orsak till detta var Waldemar Skogslunds tanke att alla invånare ska ha en familjemedlem, eller i alla fall en person som man har nära band till, omnämnd i tidningen en gång om året. Du ska känna dig hemma i tidningen. Det där är väldigt betydelsefullt, säger Arne Ruth.

Blev journalist

Det var också i den här vevan som Arne Ruth själv blev journalist. Han började skriva för Bohusläningens bilaga Dals dagblad efter att ha tagit över sin storebror Walters arbete när denne gick vidare till studier.

Arne Ruth bestämde sig tidigt för att bli journalist.
Arne Ruth bestämde sig tidigt för att bli journalist. Foto: Lars Pehrson / Svd / TT

– Det gick bra under ett år. Men sedan hände katastrofen då redaktören för Dals dagblad skulle göra besök på lokalredaktionerna. När han såg att jag bara var en liten skolgrabb så fick jag inte fortsätta längre, säger Arne Ruth med ett skratt.

När Arne Ruth var 15 år flyttade familjen till Göteborg och modern Aina gifte om sig.

Efter sin studietid i Göteborg bestämde sig Arne Ruth för att bli journalist. Han började som volontär på Göteborgs Handels- och sjöfartstidning.

– Första jobbet blev ett riktigt skitjobb. Nämligen att redigera predikoturerna. På helgerna extraknäckade jag en våning ner på Göteborgs-Tidningen där jag också träffade min första stora kärlek och blivande hustru, Lena Persson.

Lena Persson avled 1999.

Radioapparater

Efter tiden i Göteborg blev Arne Ruth fast anställd på Sveriges Radios samhällsredaktion där han också blev redaktionschef i Stockholm.

Arne Ruth var ordförande för Föreningen Grupptalan mot Skandia. En av många strider han ledde till framgång.
Arne Ruth var ordförande för Föreningen Grupptalan mot Skandia. En av många strider han ledde till framgång. Foto: Claudio Bresciani / TT

På radion arbetade Arne Ruth mellan åren 1968 och 1977.

– Jag älskar radion som medium, och jag föredrar radion framför tv:n. Man kan göra andra saker under tiden när man lyssnar, och behöver inte sitta och blänga på en bildruta.

Arne Ruth samlar också på radioapparater.

– Radioapparater är vackra föremål och jag har radioapparater ända sedan kristallmottagarens dagar.

– Men musik är det som betyder allra mest för mig. Att lyssna på jazz och klassisk musik, säger Arne Ruth.

Expressen och DN

Efter tiden på Sveriges Radio blev Arne Ruth rekryterad till Expressen där han var verksam som kulturchef mellan 1977 och 1982.

– Det var jätteroligt att vara kulturchef på Expressen som å ena sidan är en kommersiell kvällstidning, men samtidigt betydde jättemycket politiskt i Sverige. Under kriget var det Göteborgs Handels- och sjöfartstidning och Eskilstuna-Kurien var de svenska tidningar som vågade stå emot nazismen under kriget, andra tidningar i Sverige låg lågt. Men sedan kom även Expressen som startade 1944. Och Expressen var en tidning som inte bara var för den intellektuelle utan en kvällstidning för den breda läsekretsen.

Arne Ruth i egenskap av gästprofessor om yttrande- och tryckfrihet och censur på ett möte i Oslo 2002 tillsammans med professor Rune Ottesen, författaren och journalisten Jan Guillou och Jonathan Steel från den brittiska tidningen The Guardian.
Arne Ruth i egenskap av gästprofessor om yttrande- och tryckfrihet och censur på ett möte i Oslo 2002 tillsammans med professor Rune Ottesen, författaren och journalisten Jan Guillou och Jonathan Steel från den brittiska tidningen The Guardian. Foto: Ørn E. Borgen

Arne Ruth krönte sedan sin karriär med 16 år på Dagens Nyheter där han mellan åren 1982 och 1998 var chefredaktör och kulturchef.

– Även DN var viktig, tidningen hade förstås ett stort genomslag och en stor betydelse. Men jag trivdes ändå på sätt och vis bättre på Expressen. DN var mera en del av etablissemanget. Men DN har också haft väldigt bra journalister, säger Arne Ruth.

Stort avslöjande

På DN tilldelades Arne Ruth också 1997 Lukas Bonniers Journalistpris för sina och tidningens avslöjanden om samlingsregeringens och familjen Wallenbergs inblandning Nazi-Tysklands guldaffärer.

– Det där var förstås stort och blev också uppmärksammat. Jag skrev själv om Wallenbergs affärer. En del av avslöjandena gjorde vi i samarbete med SR:s Studio ett. Journalisten Göran Elgemyr gjorde både radioprogram och skrev i DN:s specialbilaga om avslöjandet, säger Arne Ruth.

Under några år efter yrkeskarriären var Arne Ruth också svenska PEN-klubbens ordförande.

Vad är du mest stolt över under din långa yrkeskarriär?

– Min reform att rekrytera kvinnliga medarbetare snarare än manliga så långt som möjligt för att öka jämställdheten var något som jag lyckades ganska bra med. Jag försökte även få in författare och skribenter från andra länder i DN och Expressen. Det var något som kanske inte annars hade blivit gjort.

Under några år var Arne Ruth PEN-klubbens svenska ordförande.
Under några år var Arne Ruth PEN-klubbens svenska ordförande. Foto: Gunnar Ask

– Det kanske mest kända exemplet var den tyske författaren Hans Magnus Enzensberger som gjorde en resa i Sverige och sedan skrev en reportageserie under namnet ”Svensk höst” (efter Stig Dagermans reportage ”Tysk höst”) i DN 1982 om hur han uppfattade det nya samhällsklimatet. Detta efter att vi fått en mera nyliberal modell sedan Socialdemokraterna slutade vinna alla val, säger Arne Ruth.

Tagit strider

Efter sin yrkeskarriär har Arne Ruth gjort sig känd för flera starka ställningstaganden. Han har framgångsrikt kämpat mot giriga försäkringsdirektörer och även tagit parti för fattiga bulgariska bärplockare och för Julian Assange.

Finns det några andra viktiga frågor idag som du strider för eller kan tänka dig att ta strid för?

– Skolfrågan är allra viktigast. Jag hade själv aldrig haft en chans att få det liv jag fick utan den skolform vi då hade i Sverige med engagerade lärare som Harald Wallin och kombinationen skola och bibliotek. Min mamma hade ingen ekonomi och möjlighet att köpa böcker. Men det spelade ingen roll vilken bakgrund man hade. Idag är det tvärtom. Timbro-högern föddes ur ett hat mot Socialdemokratin. Denna höger ville vända upp och ner på välfärdssystemet och de har lyckats.

Firar födelsedagen

Idag bor Arne Ruth i norduppländska Mehedeby tillsammans med sin hustru Haideh Ruth Daragahi. Hon flydde från Iran och var verksam som professor i engelska.

Arne Ruth har köpt ett missionshus där han har sitt stora bibliotek och på tomten intill har han och hustrun sitt bostadshus.

– Vi har också en lägenhet i Stockholm. En armenisk familj som vi har hjälpt bor i en del i denna lägenhet.

Hur ska du fira födelsedagen?

– Det blir en stor mottagning på Långholmens folkhögskola i Stockholm med 100 personer på lördag. Sedan kommer det också att bli ett mindre, mer familjemässigt firande på själva födelsedagen.

Besöker du Bengtsfors något då?

– Ja, jag planerar att återse Bengtsfors där min bror Walter bor inom kort, säger Arne Ruth.

Publicisten Arne Ruth.
Publicisten Arne Ruth. Foto: JONAS EKSTRÖMER / TT

Artikeltaggar

Arne RuthBengtsforsBöckerDagens NyheterDalslänningenExpressenFörfattareGöteborgGöteborgs Handels- och SjöfartstidningJazzJournalistikLitteraturSocialdemokraternaStockholmSveriges Radio

Så här jobbar Dalslänningen med journalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.