Camilla drack tre boxar vin på en helg – nu är hon nykter alkoholist sedan tio månader

Ingen anade att den sociala tjejen bakom disken, som skämtade och kunde lyssna på kundernas problem, själv gick en väldigt tuff match.

Idag är Camilla Fredriksson från Torrskog starkare än någonsin och har nyligen firat tio månader utan en droppe alkohol.

Hela resan började egentligen i och med den gastric bypassoperation som Camilla gjorde 2007. Ett ingrepp som blev långt ifrån smärtfritt.

– De berättade inte före operationen vad som kunde hända. Nu ångrar jag varje dag att jag gjorde operationen, jag hade hellre gått runt och vägt 135 kilo.

Under operationen lyckades läkarna borra igenom Camillas kroppspulsåder som senare brast. Då var hon som tur var kvar på sjukhuset och kunde snabbt få hjälp.

– Jag låg på sjukhuset i fem veckor. Jag hade tre slangar och kunde bara få i mig morfin på grund av smärtan. Efter fyra dagar fick jag proppar på båda lungorna och de fick sätta in blodförtunnande. Jag åt ingen fast föda på nio veckor. När jag kom hem ville jag bara dö.

Inte ens morfin hjälpte

Fast föda gav Camilla bara smärtor i magen, men om hon inte åt skulle hon tvångsinläggas på sjukhus. Dit ville hon inte tillbaka så hennes anhöriga försökte hjälpa henne hemma.

– Min moster kom med en flaska porter och försökte mata mig. Då såg jag inte vad det var. Det tog tre dagar att få i sig 33 cl. Sedan fortsatte jag äta vattenmelon och någon näringsdryck från apoteket.

Snart följde nya plågor. Camilla fick så kraftiga magsmärtor att inte ens morfin hjälpte. Hon fick hjälp att ringa 1177.

– Jag var helt säker på att kroppspulsådern brustit igen. Jag fick åka ambulans till Bäckefors och sedan ambulanshelikopter till Skövde, men jag minns inte resan. När jag vaknade där låg jag i ett rum och där var så ljust och varmt, jag trodde jag var död. Då kom doktorn in och sa att jag hade fått ett kraftigt tarmvred och att de tagit 20 centimeter av tarmen.

Komplikationerna skulle inte sluta där utan såret brast. Det blev en kraftig inflammation och dagliga turer till sköterskan under tre månader för att få det rengjort och omlagt.

Fått smak

Camilla repade sig och kunde återvända till jobbet på Systembolaget. Under tiden hon haft svårt att få i sig fast föda hade hon börjat dricka vin och fått smak på det. Nu blev det lättare att skaffa mer.

– Jag är ingen vinälskare och jag satt aldrig hemma och drack öl eller så. Jag kanske var på fest fyra gånger per år och då drack jag ett par groggar, annars var det inget. Men jag fick mersmak på vin. När folk på jobbet kom in och köpte vin kunde jag bli sugen och köpte med en flaska hem.

Snart blev det bag-in-box på tre liter och rött vin istället för rosé eftersom hon hade svårt för sött. Det blev inte bara på fredagskvällen utan även lördag och söndag och ibland vardagar.

– Det var 2011, 2012 och 2013 som jag märkte att jag ökade min konsumtion. Men det var inte så att jag misskötte mitt jobb. Det var ingen på jobbet som märkte något.

Men nyårsafton 2013 bestämde sig Camilla att 2014 skulle bli ett hälsans år. Hon drack inget starkare än kaffe och Pepsi max och promenerade innan hon åkte till jobbet. Det gick jättebra, men så kom nästa nyårsafton och hon firade att hon klarat det, med champagne.

– Då fick jag smak på det igen.

”Höll upp en fasad”

När Camilla var berusad började hon strula med en annan kille och när den bomben briserade vände hennes närmaste henne ryggen.

– Det var mörka tankar, jag tog det fruktansvärt hårt och kände skuld och skam upp över öronen. Jag kom bakfull till jobbet flera gånger men ingen visste. Jag höll upp en fasad men på insidan var det svart. Folk kunde komma in för att bara prata och jag lyssnade på deras problem.

Chefen märkte att hon mådde dåligt och ordnade en terapeut, men Camilla tyckte inte det gav något. En anhörig berättade sedan för hennes nya chef om dryckesvanorna på helgerna. Då fick hon gå ett program i Göteborg en gång i veckan och deltog ungefär ett halvår.

Samtidigt hade hon börjat fundera över sin jobbsituation. Förutom alkoholproblemen hade hon krångel med hjärtat samt hade bytt knä och höfter. Hon bestämde sig för att sluta på Systembolaget. Det var i januari 2020.

– Jag insåg att jag inte klarade att dricka och jobba där. Det kunde hända att jag började dricka redan i bilen hem efter jobbet.

Försökte ta sitt liv

Camilla fick istället jobb som personlig assistent men drickandet fortsatte. Om hon var ledig lördag och söndag kunde hon dricka tre boxar vin.

– Jag varken sov eller åt. För stunden mådde jag bra, men jag tappade minnet efter två-tre glas vin. Jag drack bara vin, någon enstaka gång sprit. Jag hade folk i Bengtsfors som jag betalade 500 kronor om de körde hit med vin.

När Camilla hade sina rus kunde hon skicka väldigt elaka sms till anhöriga. Det resulterade i att de tog avstånd och hon blev väldigt ensam i allt. Det var så illa att vid tre tillfällen försökte hon ta sitt liv.

– Första gången var nyårsafton 2021-2022. Jag tog en rejäl dos tabletter tillsammans med vin. Men nånstans ville jag inte dö för jag hade skickat ett meddelande med en bild som jag inte visste om. När ambulansen kom hade jag en puls på 30.

På sjukhuset i Karlstad fick hon träffa psykolog men på grund av platsbrist fick hon inte stanna. Hon fick ta sig hem på egen hand, ingen av hennes närmaste kom.

– Jag hade en kompis i Karlstad som jag åkte till. När jag kom hem kom min mamma. Det var ingen annan som brydde sig, ingen som ringde förutom mina närmaste kompisar. Så jag var snart inne i drickandet igen. Jag tänkte det är bättre att vara borta när ändå ingen bryr sig.

”Du måste komma bort”

Men det fanns kompisar som var riktigt oroliga och hade lämnat in orosanmälningar till socialen som en dag ringde Camilla.

– De sa att du måste komma bort från Torrskog. Jag sa att jag önskade att komma till ett behandlingshem.

Efter utredningar och mycket kamp fick Camilla så besked om att hon skulle få komma till Nämndemansgården i skånska Blentarp på behandling.

– Det var som att det gick en lättnad igenom min kropp. Jag var så glad och tänkte att äntligen hade jag blivit hörd.

Från mitten av november förra året och tre månader framåt, med permis över trettonhelgen, fick Camilla vistas på Nämndemansgården där hon stortrivdes.

– Vi blev så väl mottagna av alla, det går inte att beskriva. När jag tog handbagaget och gick in i dörren låg där som en gloria av lugn. Det var som att det ramlade en tio kilos börda av mig. Jag tänkte: ta vara på det här nu, nu har du bara dig själv att tänka på.

Förutom alla samlingar och övningar fick Camilla även träffa en psykolog regelbundet, något som hon också är mycket glad över.

– Jag har alltid haft dåligt självförtroende och fruktansvärt dålig självkänsla. Men även om jag gjort många misstag fick jag pränta in att jag har rätt att leva jag också. Jag har min plats i samhället.

”Fick mig att tänka till”

7 augusti i år kunde Camilla fira nio månader som nykter, hon har en bra relation med sina närmaste igen och hon har fått tillbaka energin.

– Jag har jobbat extra sedan i våras, sexdagarsveckor och långa dagar. Hade det varit för nio år sedan hade jag inte orkat. Det enda hjärnan hade i tankarna då var alkohol. Vardagsminnet har kommit tillbaka och jag behöver inte ha en massa post-it-lappar på ratten.

– När jag hamnar i en situation idag som jag tycker är jobbig bemöter jag det på ett annat sätt. Jag är mycket lugnare och tillfreds inom mig, stressar inte upp mig så lätt eller blir frustrerad.

Att ha blivit lugnare och mer stabil i sig själv har bidragit till att hon lättare klarar att hålla sig ifrån alkoholen.

– Jag känner inte det minsta sug. Jag kan gå på fester där det finns alkohol utan att dricka. Man klarar sig utan alkohol och kan ha roligt ändå. Jag mår väldigt bra i nuläget. Tiden på Nämndemansgården fick mig att tänka till otroligt mycket.