Explosiv brand i Bryntessons affärshus

Sannebros besök i flydda tider – dramatik i Bengtsfors centrum

Till bollplanen i Sösia begav vi oss gärna året om. På sommaren erbjöd planen vid sulfitfabriken en relativt jämn och slät yta för fotbollsspel och på vintern såg sulfiten till att det spolades en utmärkt yta för såväl bandy- som ishockeyspel – eller bara skridskoåkning i största allmänhet.

Nu var det 4 maj 1962. Vi var ett gäng pojkar i nedre tonåren, som ”lekte” fotboll, det vill säga, inget ordnat seriespel i Bengtsfors IF:s regi, som annars var flitigt förekommande. Där spelade vi i putte-, knatte-, pojk- och juniorlag beroende på vilken ålder vi befann oss i. Men nu var det mer på lek. Ett kärt nöje var att anordna så kallad ”straffserie”.

När brandsirenen ”Hesa Fredrik” började tjuta undgick det ingen i samhället. Kraftiga signalhorn fanns monterade på kommunalhustaket samt på taket till en villa vid Valhallabacken och det ödesmättade ylandet skvallrade om att nu var elden lös. Larmet var förstås till för att sammankalla brandkåren, men det hade även den effekten att det lockade en skara nyfikna till brandstationen för att bara titta på när brandkåren ryckte ut, kanske för att få reda på var det brann och om man var tonårspojke följa efter brandbilarna på cykel eller moped. Vardaglig dramatik och spännande avbrott i den vanliga lunken . . . Kanske skulle man rent av bli brandman när man blev vuxen?

Till vänster ses fastigheten Nygård, som var starkt hotad när elden fått ordentligt fäste i grannfastigheten. Det tragiska skådespelet hade som synes lockat stora åskådarskaror.
Till vänster ses fastigheten Nygård, som var starkt hotad när elden fått ordentligt fäste i grannfastigheten. Det tragiska skådespelet hade som synes lockat stora åskådarskaror. Foto: Privat

Denna fredag när vi höll till på planen i ”Sösia” gick larmet. Men det hade gått så ofta under senaste tiden att det inte utgjorde någon större lockelse. Våren hade varit torr och brandkåren hade bekämpat gräsbränder som inte kändes spännande alls runt om i bygderna.

Så ingen av oss pojkar slängde sig på varken cykel eller moped för att ta sig till brandstationen. Men det hade väl bara gått ett par minuter efter att sirenen tystnat som vi kunde se en enorm rökpelare stiga mot skyn. Den verkade komma från köpingens centrala delar och nu blev det minsann fart på pojkgänget.

Ett prydligt affärshus i Bengtsfors centrum med plats för specerier, manufaktur, herrekipering, radio- och TV-avdelning.
Ett prydligt affärshus i Bengtsfors centrum med plats för specerier, manufaktur, herrekipering, radio- och TV-avdelning. Foto: Privat

Stod i ljusan låga

Vad det nu än var som brann, så måtte det vara en sjuhelvetes brasa med tanke på rökutvecklingen. Men inte ens när vi cyklade över strömbron förstod vi vad det var som brann, det var först när vi tagit svängen vid Göteborgsbanken och kommit upp på själva Nygårdsplatsen som vi insåg vad som stod på: Bryntessons affärshus stod i ljusan låga.

När hon kom hem var klockan tjugo över sju och Rut märkte en främmande lukt. Det påminde om bränt socker, berättade Rut för sin syster Margit, som i samma veva upptäckte en underlig rökslinga utmed köksgolvet.

Affärerna i Bryntessons-huset hade stängt som vanligt klockan 18 denna fredag. Ingvar och Carlåke Bryntesson, som jobbade i herrekiperingen, hade begivit sig hemåt vid 18.30. Broder Torsten, radio- och TV-handlare hade varit kvar i huset till 19.05. Ingen av bröderna hade märkt minsta tillstymmelse till brand eller röklukt.

Rut Bryntesson var syster till de ovannämnda. Hon bodde i den drabbade fastighetens andra våning och hade i allsköns ro tagit en kvällspromenad. När hon kom hem var klockan tjugo över sju och Rut märkte en främmande lukt. Det påminde om bränt socker, berättade Rut för sin syster Margit, som i samma veva upptäckte en underlig rökslinga utmed köksgolvet. Ungefär samtidigt kom en ung, för damerna okänd man, inrusande och rapporterade att elden var lös i herrekiperingen på bottenvåningen och att öppna lågor redan slog ut genom det stora skyltfönstret.

Lördagen den 5 maj 1962: Inte fullt lika prydligt . . . Bryntessonska affärshuset totalförstört av brand.
Lördagen den 5 maj 1962: Inte fullt lika prydligt . . . Bryntessonska affärshuset totalförstört av brand. Foto: Privat

I all hast varskodde Rut och Margit familjen Tage Bryntesson, som bodde på husets tredje våning. Samtidigt larmades brandkåren. Eftersom trapphuset snabbt började rökfyllas blev det prio ett för Rut och Margit att oskadda ta sig ut. Tage kom springande från våning tre, men hans fru Karin var kvar i lägenheten för att försöka få med sig några värdesaker. När hon insåg allvaret och skulle bege sig ut var trapphuset så fyllt av svart, kväljande rök, att hon endast med största svårighet tog sig ner mot tryggheten. Allt hon fick med sig var ett smyckeskrin och sin handväska.

– Vi fick larmet 19.23, omtalade brandchef Birger Jansson när Dalslänningen så småningom fick tillfälle till en intervju. Vi hade lyckligtvis fyra man som befann sig på brandstationen, de ryckte ut omedelbart och bara fem minuter efter larmet hade vi tre brandbilar och full styrka på brandplatsen.

Innanför fönstren på bilden fanns herrekiperingen, där branden tros ha startat.
Innanför fönstren på bilden fanns herrekiperingen, där branden tros ha startat. Foto: Privat

– Men det hjälpte föga, fortsatte Birger. Branden var verkligen explosionsartad. Den hade troligen börjat längst in i herrekiperingen, där provhytterna fanns och spred sig snabbt uppåt i de snustorra väggarna. Även om vi fick förstärkning från brandkåren i Billingsfors förstod vi att vårt viktigaste uppdrag skulle bli att rädda intilliggande byggnader. Exempelvis Gamla Nygård, ännu ett snustorrt träslott, som låg i stort sett vägg i vägg med Bryntessons. Hettan var betydande så vi såg till att få masonitskivor för Nygårds gavelfönster och sedan begjöt vi hela tiden byggnaden med vatten. Och vi klarade både Nygård och ett par andra närliggande magasinsbyggnader.

Fick på sig hjälmen

Percy Blüme var en relativt nyrekryterad brandman 1962. Han befann sig vid Shell-macken vid Kunghällsplan när larmet gick. På väg längs Storgatan mot brandstationen i kommunalhuset hann han se vad som höll på att hända. Så det blev till att rusa in på stationen, få på sig hjälm och overall och återvända till brandplatsen. Percy kommenderades upp på en stege, där han med fullt vattentryck genom ett fönster bekämpade brandhärdarna.

Att brandkåren var snabbt på plats hjälpte inte. Brandförloppet var snabbare och inte dröjde det länge förrän lågorna letat sig upp till våning 3.
Att brandkåren var snabbt på plats hjälpte inte. Brandförloppet var snabbare och inte dröjde det länge förrän lågorna letat sig upp till våning 3. Foto: Privat

– Men när ett par av mina kollegor tillfälligt ströp sina sprutor en aning blev trycket hos mej så starkt att vattenstrålen studsade mot väggen och höll på att välta stegen jag stod på. Det gick bra, men var nära att gå på tok. Och när jag senare på natten stod placerad på ett uthustak med min spruta hade temperaturen sjunkit en smula under noll. På taket bildades en tunn ishinna som gjorde taket såphalt. Så inte var Bryntessons-branden något enkelt skitjobb för oss brandmän.

Längs Storgatan löpte ett virrvarr av brandslangar och på trottoarerna trängdes massvis av människor.
Längs Storgatan löpte ett virrvarr av brandslangar och på trottoarerna trängdes massvis av människor. Foto: Privat

Det var minsann inte bara vi pojkar från bollplanen i Sidan Södra, som bevittnade branden. Det dystra skådespelet hade lockat ut en oerhört stor åskådarskara, som fyllde hela Nygårdsplatsen och angränsande gator. På varje upptänklig parkeringsplats stod bilar parkerade. Sällan har nog Bengtsfors centrum varit så välbefolkat.

Såg rökpelare från långt håll

Från Laxarbyhållet hade Tage och Karins son Lars närmat sig hemorten. Han åkte med sedermera välkände bilhandlarprofilen Ove Andreasson och redan vid Trekanten i Laxarby såg man rökpelaren som skvallrade om att allt inte stod rätt till i Bengtsfors. Och efter att man passerat under den då ganska trånga järnvägsviadukten förstod man att en storbrand härjade i centrum. Lars blev förstås orolig – han bodde ju vid denna tidpunkt hemma hos pappa Tage och mamma Karin i centrum.

När jag fått höra att alla var välbehållna och ingen var kvar i huset drog jag en lättnadens suck, kunde Lars berätta långt senare. Det materiella spelade inte så stor roll även om det var bittert att bevittna branden utan att kunna ingripa.

Ställd inför fullbordat faktum vid framkomsten till Nygårdsplatsen var han förstås mycket orolig när han klev ur bilen alldeles utanför Otto Carlssons Elektriska. En av de första han mötte var polisman Falkerstedt. Lars hade ett par angelägna frågor att ställa. Är någon skadad? Är alla i säkerhet?

– När jag fått höra att alla var välbehållna och ingen var kvar i huset drog jag en lättnadens suck, kunde Lars berätta långt senare. Det materiella spelade inte så stor roll även om det var bittert att bevittna branden utan att kunna ingripa.

Percy berättar om en välkänd Bengtsforsprofil, som ofta och gärna följde brandkårens arbete.

Brandchef Birger Jansson var en man som visste vad han gjorde och när det gällde att leda sitt manskap pekade han gärna med hela handen.
Brandchef Birger Jansson var en man som visste vad han gjorde och när det gällde att leda sitt manskap pekade han gärna med hela handen. Foto: Privat

– Det värsta var att han lade sin näsa i blöt i alltför hög utsträckning, säger Percy. Han sprang innanför avspärrningarna och talade om för oss hur vi skulle sköta vårt jobb. Han gestikulerade ivrigt och fjantade runt brandchef Birger med sina ”goda råd” och anvisningar om brandsläckning. Birger tröttnade rejält och gav mig en liten vink om vart jag skulle rikta min stråle. Så ”profilen” blev ordentligt våt, det vågar jag lova. Så syntes han inte heller till nåt mer den kvällen.

Bortom all räddning

Framåt natten kom branden under kontroll, men byggnaden var bortom all räddning. En del av varulagret kunde utförsäljas till starkt reducerade priser. Den Bryntessonska köpmansandan hade nog fått sig en törn, men dock inte värre än att man redan dagen efter branden var i full färd med att inventera framtida möjligheter. I juli anlände några baracker, som placerades framför det brandskadade huset och kommersen var strax i full gång. Och sex år efter branden kunde man inviga det nybygge som ibland benämns Femettan-huset och som i dag inrymmer bland annat affären Leva & Bo.

Tomas Sannebro

Källor: Nils Josefssons böcker i serierna På Bengtsfors och Nisses Spegel samt Dalslänningens arkiv.

Lokalhistorikern Tomas Sannebro bläddrar i Dalslänningens tidningslägg.
Lokalhistorikern Tomas Sannebro bläddrar i Dalslänningens tidningslägg. Foto: Conny Hultgren

Tomas Sannebro

Född 1949, har en bakgrund som grafiker på Dalslänningen. Därefter blev han vaktmästare på Bengtsfors kommun samtidigt som han drev eget företag som skyltmakare och grafisk designer. Han har ett stort intresse för Bengtsfors historia och har genom åren samlat på sig både bildmaterial och kunskap om hur det var förr i tiden på orten. I artikelserien Besök i flydda decennier färdas Sannebro tillbaka i tiden. Med hjälp av fakta och fantasi återupplever han stora händelser på orten och i landet.

Publicerad:

Artikeltaggar

BengtsforsBengtsfors centrumBengtsfors IFBrott, lag och rättBränderDalslänningenOlyckor och katastroferShellStorgatan