Hoppa till huvudinnehållet

300 år gammalt hus återfår sin historiska charm

Publicerad:
Pernilla Lönngren
pernilla.lonngren@dalslanningen.se
Eds museum, även allmänt känt som Karl XII:s stuga.
Eds museum, även allmänt känt som Karl XII:s stuga. Foto: Pernilla Lönngren

En av Eds äldsta byggnader, även kallad Karl XII:s stuga, har stått orörd i fem år. Men innanför dörrarna pågår nu en omfattande upprustning då huset nu ska återfå en del av sin historiska charm.

– Vi har försökt att spola tillbaka tiden lite, säger kulturmålaren Olivia de Jong.

Mitt på Storgatan i Ed hittar man Eds museum. Det röda huset med gröna dörrar har varit museum i cirka hundra år och ägdes tidigare av Eds hembygdsförening. Idag ägs det av kommunen som nu har valt att rusta upp det.

Huset är allmänt känt som Karl XII:s stuga, detta trots att man inte vet med säkerhet om Karl XII ens har vistats i huset.

– Han dog ju 1718 och huset sägs ha byggts efter det, men det är ingen som riktigt vet, säger kulturmålaren Olivia de Jong, som tillsammans med Susanne Lundmark på uppdrag av Eds kommun restaurerat nedervåningen i huset på Storgatan.

Kusligt i stora rummet

Olivia säger att de redan innan hade pratat om att det hade varit fint med engelsk röd färg, en mörkröd nyans, i det största rummet. De upptäckte sedan när de hade skrapat bort flera lager att det hade varit precis den färgen där inne en gång i tiden.

– Då undrade man ju om det var någon som hade viskat det till oss, säger Olivia och skrattar.

En kuslig känsla infinner sig ibland hos de båda målarna när de befinner sig i huset.

– Susanne har ju varit här själv ibland och målat och känt ”är jag verkligen helt ensam här?”. Men nej, jag tror nog inte på spöken, men man vet aldrig, säger Olivia.

Man kan bara spekulera i varför plasten som hängde framför ett av fönstren föll ner mitt under intervjun. Samt att kameran spökade i ett av rummen, medan den fungerade felfritt i övriga delar av huset.

En av de bevarade historiska föremålen är delar av det mytomspunna Karl XII:s ek. Trädet ska ha fallit under en stormig natt år 1933.
En av de bevarade historiska föremålen är delar av det mytomspunna Karl XII:s ek. Trädet ska ha fallit under en stormig natt år 1933. Foto: Pernilla Lönngren

Huset är ett av Eds äldsta byggnader och inrymmer en mängd saker från Dals-Eds historia. Väl bevarat på övervåningen kan man hitta såväl gamla allmogemöbler som spinnrockar och bruksföremål.

En gammal barnvagn och gamla spinnrockar.
En gammal barnvagn och gamla spinnrockar. Foto: Pernilla Lönngren

Förr i tiden var byggnaden en faktorsbostad, där faktorn var den som hade koll på virket som transporterades från Stora Le till Uddevalla.

– Här ser man den jättefina utsikten där man kan tänka sig att faktorn stod och höll koll, säger Olivia de Jong och pekar ut genom ett fönster på husets baksida som vetter mot vattnet.

Genom detta fönster kan tänkas att faktorn som förr bodde i huset höll uppsikt över timmertransporterna.
Genom detta fönster kan tänkas att faktorn som förr bodde i huset höll uppsikt över timmertransporterna. Foto: Pernilla Lönngren

Traditionella tekniker

Förutom allt jobb med att skrapa bort gammal tak- och väggfärg, försöker de med hjälp av gamla metoder nu få fram det historiska utseendet i huset.

– Vi har tänkt efter hur det kan ha sett ut på 1700-talet och början på 1800-talet, och försökt skapa en bild av det rent kulörmässigt, säger Olivia.

Här har taket skrapats och målats med egengjord limfärg. På väggarna syns utblandad engelsk röd färg som var vanlig på 1700-talet.
Här har taket skrapats och målats med egengjord limfärg. På väggarna syns utblandad engelsk röd färg som var vanlig på 1700-talet. Foto: Pernilla Lönngren

När arbetet startade i februari var allt vitmålat med olika plastfärger. De har sedan fått erfara efter bortskrapning av färg att huset har blivit behandlat med moderna färger ett flertal gånger genom åren.

– Vi målar själva inte med moderna färger, utan vi brinner för att jobba med traditionella tekniker och material, säger Susanne.

På en av väggarna där de har skrapat bort färg på syns en så kallad färgtrappa. Där har de lämnat krav en bit av varje lager färg för att visa hur många olika lager som blivit genom åren.

– Alla de här olika lagren har funnits där. Här är till exempel tio olika lager, säger Olivia och pekar på en av dörrarna.

Kulturmålarna Susanne Lundmark och Olivia de Jong, som här visar en av de färgtrappor som de har skrapat fram på en dörr.
Kulturmålarna Susanne Lundmark och Olivia de Jong, som här visar en av de färgtrappor som de har skrapat fram på en dörr. Foto: Pernilla Lönngren

Naturligt material

De färger som de nu använder sig av består av naturligt material och mycket har de själva blandat ihop på plats. Väggfärgen kallas för krita, och är en blandning av just krita och minimjölk. De har då köpt mjölk i livsmedelsbutikerna i Ed och sedan blandat med krita.

– Den här takfärgen har vi också blandat själva. Det är en limfärg som består av krita, vatten och cellulosalim, säger Olivia.

De färg- och målningsmetoder som de använder sig av i huset är väl beprövade och sträcker sig långt tillbaka i tiden. Ett exempel är äggoljetemperan som de har målat med på några av väggarna. Den består av ägg, linolja och torrpigment. Tempera är en metod som användes till att måla ikoner i kyrkor redan under medeltiden.

– Det var också vanligt att man målade kyrkbänkar med äggoljetempera förr i tiden för att det blev så slitstarkt när det hade härdat, säger Susanne.

Kulturmålaren Olivia de Jong visar en av de färger som de använder sig av när de målar.
Kulturmålaren Olivia de Jong visar en av de färger som de använder sig av när de målar. Foto: Pernilla Lönngren

Miljö och hälsa

Både Olivia och Susanne tror att den här typen av målning kommer att komma tillbaka mer allt eftersom. Detta då folk har blivit mer medvetna om både miljö och hälsa. De säger också att det är en av anledningarna till att de vill vara just kulturmålare.

– Det handlar ju både om att det blir vackrare pigment med mer levande ytor, men också för en själv. Den här färgen är inte hälsoskadlig och den låter samtidigt huset ha sin naturliga gång, säger Olivia.

Olivia de Jong och Susanne Lundmark framför spisen som de har renoverat i huset.
Olivia de Jong och Susanne Lundmark framför spisen som de har renoverat i huset. Foto: Pernilla Lönngren

Arbetet är tänkt att vara klart inom kort och de hoppas då att huset kommer att öppnas upp och återigen kunna visa upp de föremål som finns bevarade i museet.

– Dörren har varit låst i fem år nu, så förhoppningen är ju att Edsborna ska få ta del av sitt fina hus igen, avslutar Olivia de Jong.

Artikeltaggar

Bostad och byggenDals-Eds kommunEdHistoriaKarl XIIMuseumStorgatanTeknikVatten

Så här jobbar Dalslänningen med journalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.