Hoppa till huvudinnehållet

Bo fick cancer och ”Maggan” fick en hjärnblödning – inom 17 månader

Publicerad:
Reporter Britt-Marie Erlandsson
Britt-Marie Erlandsson
britt-marie@dalslanningen.se
Bo Thorn har gått igenom en tuff kamp det senaste året.
Bo Thorn har gått igenom en tuff kamp det senaste året. Foto: Britt-Marie Erlandsson

Bo Thorn har gått igenom cancerbesked, blödning i tjocktarmen och en hustru med hjärnblödning – på 17 månader. Samtidigt är han kritisk mot sjukvården – och hur det är att bli svårt sjuk i glesbygd.

– Det har varit en cirkus hela vägen. Sjuksköterskorna är jättebra men det är systemet i sig som inte är bra, säger Bo Thorn som nu återhämtar sig hemma i Kråkviken med hjälp av fru och son.

Kontakten med 112 blev en smärtsam erfarenhet, både vid sitt eget sjukdomsfall men även när Bo Thorns fru Margareta insjuknade dessförinnan, i januari förra året.

– Hon satt i stolen och ögonlocken bara ramlade ner, vi trodde att det kunde vara blodpropp och ringde 112. Men de bedömde att det inte behövdes någon ambulans, säger Bo Thorn och fortsätter:

– Vår son Joel var här och nästa dag körde vi henne till vårdcentralen i Bengtsfors. Hon fick ambulans direkt till Uddevalla och sedan till Sahlgrenska.

Det visade sig att hon hade en blödning i hypofysen, en liten körtel på undersidan av hjärnan. Hypofysen styr kroppens hormonsystem. Margareta kördes in till operation omgående, berättar Bo Thorn.

– Vi skulle ha åkt själva direkt, det gör jag inte om.

”Låg och skrek en timme”

Hon återhämtade sig efter operationen. Men då började Bo känna sig dålig. Han var trött och kraftlös.

Vid ett besök på vårdcentralen konstaterade läkaren att han hade en infektion och att han skulle remitteras till specialist. Men innan uppföljningen hann Bo bli riktigt sjuk med kraftiga magsmärtor.

– Det gjorde fruktansvärt ont. Jag låg och skrek i en timme. Sonen ringde 112, berättar han.

Räddningstjänsten var först på plats, sedan kom även ambulans.

– De satte in bedövning, men visste inte om det tog. Jag sa: ”kan ni inte bara åka”. Jag var så dålig. Men då var de först tvungna att ringa och rådgöra, berättar han och suckar:

– Ska inte en person från räddningstjänsten och en från ambulansen med lång erfarenhet kunna avgöra det? Det var fem vuxna personer som såg att jag var dödssjuk och ändå måste de diskutera med 112. Jag tycker att ambulansen, som är nära patienten borde ha företräde. De tror inte på en och då blir man ledsen.

”Var början till slutet”

Efter en halvtimme kom Bo iväg med ambulansen till sjukhuset. Det blev operation av tjocktarmen när han kom fram. En blodåder hade gått läck.

– Det var början till slutet om jag inte kommit dit. Sedan fick jag blodförgiftning två gånger under tiden.

Björn Kalin är verksamhetschef på Nu-sjukvårdens ambulans. Han menar att det måste ha skett ett missförstånd.

– Det finns absolut ingen skyldighet för ambulanspersonal att diskutera med 112 om vilka åtgärder som ska utföras för en patient, säger han.

Det finns däremot möjlighet för ambulanssjuksköterskan att rådgöra med läkare på sjukhuset. Det kan handla om att sätta in större mängd smärtlindring än vad som normalt används.

– För patienten kan det vara skönt att vara tillräckligt smärtlindrad innan ambulansfärden påbörjas, säger Björn Kalin.

– Det är på väg åt rätt håll, säger Bo Thorn som återhämtar sig så sakta hemmavid.
– Det är på väg åt rätt håll, säger Bo Thorn som återhämtar sig så sakta hemmavid. Foto: Britt-Marie Erlandsson

På sjukhuset upptäckte läkarna att Bo hade tumörer på flera ställen i kroppen, samt en blödning på lungorna.

– Det blev en stomioperation för att rädda livet på mig och det är jag ju tacksam för.

Sedan väntade flera långa resor till sjukhuset för att få cellgifter. Men efter några behandlingar sa kroppen stopp.

– Kroppen klarade det inte, jag packade ihop. Jag var inte riktigt vid medvetande och jag kunde inte få i mig mat. Sonen tog ledigt från jobbet i Stockholm och flyttade hem för att kunna hjälpa mig och ”Maggan”. Han handlar och grejar, man orkar inte mycket.

Fick åka i fem timmar för att komma hem

För ett par veckor sedan var Bo tillbaka på sjukhuset för en inplanerad tid för att operera in en pacemaker.

Hemresan skulle dock visa sig att bli betydligt mer omständlig än han räknat med. När taxin kom visade det sig att den skulle åka över Orust och lämna av en annan patient.

– Därifrån var det 15 mil hem, så det tog fem timmar att komma hem. Jag var dödsslut, jag hade ju blivit opererad dagen innan. Sedan hade jag stomipåsen jag var tvungen att tömma och jag blev hungrig, berättar han.

Vården beslutar

Åsa Björk, teamledare för anropsstyrd trafik på Västtrafik, säger att resorna planeras i enlighet med det vården beslutar om – och att Västtrafik gör sitt yttersta för att varje resenär ska få den bästa möjliga resan.

– Samtidigt måste vår gemensamma flotta av servicefordon som kör både sjukresor, skoltaxi och färdtjänst i nästan hela regionen nyttjas effektivt, säger hon och fortsätter:

– Uppdraget är att samordna utifrån vad som är beslutat för varje resenär. Det innebär att man som resenär kan få längre restid på grund av att servicefordonen ska hämta och lämna andra resenärer. Varje resa är unik, den är ett resultat av resenärens förutsättningar och behov, men även alla andra resenärers förutsättningar och resbehov.

Hon säger att Västtrafik har förståelse för att man kan bli besviken på resan och uppmanar resenärerna att lämna in en synpunkt till bolaget.

– Så kan vi utreda om det finns något som behöver och kan åtgärdas för att resorna kan fungera bättre för resenären, säger hon.

Cancern borta

Första veckan hemma efter operationen fick Bo en infektion i såret, men läkarna kunde sätta in rätt penicillin som fick bukt med den. Och cancern den är också borta.

– Jag kan inte fatta, det är borta alltihop. Men jag är nedsatt, har inga muskler kvar och har gått ner 16 kilo, men nu kan jag äta så jag försöker hålla den vikten. Jag vill inte gå ner mer. Det är på väg åt rätt håll. Jag har en stegräknare i mobilen och ser att jag gått mer det senaste, men det har varit en kamp hela tiden, det ena värre än det andra.

Till hösten kan Bo få sin stomipåse inopererad men är osäker på om han ska genomföra den.

– Man måste vara frisk för att kunna operera in den, jag vet inte om jag klarar av en sådan operation.

Artikeltaggar

BengtsforsBo ThornHjärnblödningSjukvårdStockholmUddevallaVårdVård och omsorgVårdcentralerVästtrafik

Så här jobbar Dalslänningen med journalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.