Beata är svetsaren som blev silversmed – ställde ut under konstvandringen

Årets ”Konstvandring i Dalsland” lockade som vanligt många besökare. Det vackra vädret gjorde vandringen extra trevlig. Konstnärerna tog emot i sina ateljéer och fick alla att känna sig välkomnade. Variationen av motiv och material var stor, liksom miljöerna där konstnärerna bor och verkar.

För silversmeden Beata Alfredsson Grahn är det första gången hon är med som utställare under konstvandringen. Hon har sitt hem nära Mustadfors bruk i Dals Långed. Ursprungligen kommer hon från Ljungskile men har även bott i Stockholm och studerat på den välkända högskolan Konstfack.

Verkstan ligger i ett litet hörnrum av huset. Här skapar hon sina konstföremål i silver, som för undertecknad får tankarna att gå till den lilla prinsessan i John Bauers målningar.

Beata är utbildad svetsare från början, men efter en grundläggande utbildning inom guld- och silversmide blev hon intresserad av smyckeskonst, och kanske framför allt korpus - bruksföremål i ädelmetall. Det var så hon hamnade i Dals Långed första gången, som student på Stenebyskolan. Nu har hon flyttat tillbaka igen med sin sambo, efter fem år i Stockholm.

Hur skulle du beskriva ditt konstnärskap och dina verk?

– Jag strävar efter att hitta något som tangerar det ogreppbara, säger Beata.

Hon hänvisar till kyrkosilvret med sin sakrala koppling.

– Det blir som en materiell medlare mellan människan och det vi inte vet, förklarar hon.

Samtidigt vill hon inte att hennes konst ska kopplas till kristendomen i sig.

– Den här typen av föremål behövs, även om man inte knyter an till en speciell guddom, menar hon.

Beata har smide som sitt yrke och intresse. Hon är med i Nutida svenskt silver, en ideell förening som arbetar för att främja svenskt silver- och guldsmide. Genom dem hittar hon intressanta platser där hon kan ställa ut.

En annan konstnär som är med i konstrundan även i år är Kerstin Ljungqvist i Dals Rostock. I den vackra gamla handelsboden från 1850, som tidigare hört till Rostocks brunn, bor och verkar hon. Kerstin räddade huset från rivning genom att köpa det 2009. Då var det ombyggt till församlingshem. Hon har sedan dess hunnit sätta sin egen prägel på varje liten detalj. Här är all inredning konst: skåp, bänkar, fönster, liksom de speciella målningarna i taket.

Stora tavlor med naturmotiv i olja blandas med mindre tavlor med färgstarka blommotiv mot en mörk bakgrund. Hon har även rena växtporträtt där varje blomma träder fram mot en vit bakgrund. Blandningen av husets speciella karaktär, alla vackra föremål och målningarna med växtmotiv är det som skapar hela upplevelsen.

Ett par som besöker Kerstin i hennes ateljé varje år är Elisabeth och Folke Brinkberg från Vargön.

– Vi kommer hit en gång om året, dels för den vackra trädgården, dels för att det alltid finns något nytt att titta på här. Hon målar så vackra blommotiv och så har hon en väldigt bra presentaffär, säger de.

Ewa Adamsdotter Pettersson bor i Dinglevik. Hon har varit med i konstrundan nästan från början, men då bodde hon i Bengtsfors. Ewa är född i Gdansk i Polen och älskar både den svenska och polska kulturen. 2015 flyttade hon till gården Solhaga där hon nu tar emot konstvandringens besökare.

Just nu jobbar hon med mullbärspapper och tusch. Det är en utmaning eftersom pappret är så tunt. Även tuschen har en förmåga att leva sitt eget liv. Hon inspireras av det vi har omkring oss, av jorden, luften och vattnet.

– Det som tillåter oss att existera, som vi kanske inte tar hand om som vi borde, säger hon.

Detta är något som Ewa tänkt mycket på, människans negativa inverkan på sin egen levnadsmiljö. Den slit och släng-generation som är så självcentrerad och vill få ut så mycket av livet som det går, ofta på bekostnad av naturen. Hon tror dock att den nya generationen har andra perspektiv.

– I dag har ungdomar kontakt med andra via nätet. De ser att killen från Afrika tänker likadant, säger hon och menar att det kan leda till nya insikter.

Ewa är numera pensionär, men hon skapar hela tiden. Nästa mål är att färdigställa en rad konstverk till en utställning i Dals Ed i november 2023. Hon är med i Konstnärsförbundet vilket ger henne många ”fina, och intressanta möjligheter” att ställa ut sina målningar.

Tidigare har hon jobbat med grafik, med akryl på duk och med lera, men just nu är det tusch som fångat hennes intresse.

– Jag har alltid gillat det jag gör just nu, säger hon.

Även konstnärinnan och formgivaren Åsa Carlsson känner igen sig i det. Hon har också jobbat med många olika tekniker och material, men brinner just nu för akvarell och tusch. Hon tar emot i sin ateljé som ligger i nära anslutning till boningshuset, en nybyggd så kallad Dalslandsstuga. Gården ligger ganska nära Laxarby kyrka.

Åsa jobbar fritt och intuitivt, först med färger som hon tycker om, och sedan går hon på med tusch och letar former i färgen som hon sedan bygger på. Ibland blir det ren tusch utan färg.

– Just nu tycker jag att jag hittat något som är kul, säger hon, och då blir det mycket av samma sak under en period.

– Sedan vill jag gärna göra något annat för att hitta ny energi, säger hon.

Åsa är utbildad grafisk formgivare och illustratör i grunden. Hon har haft utställningar vid Dalslands Center och i Sunne. Hon trivs bra både med att ha en målsättning i sitt arbete och med de perioder av sökande och reflektion som kommer efter att hon har visat sina verk.