Det är tystare i naturen i dag än när jag var ny i Dalsland. Den fågelkör som en gång i tiden rentav kunde vara störande när man försökte sova med öppet fönster är borta. Och om inget görs kanske fåglarna slutar komma tillbaka, skriver Ingvar Arvidsson i Naturspalten.
Sköna maj!
Nu är du äntligen här!
Årets ljuvligaste månad, men också som många menar, årets kortaste.
Det är så mycket man ska hinna när våren äntligen är här. Det är trädgårdsarbete och mycket annat samtidigt som man måste hinna att njuta av blommor och fågelsång. Att ”maja” är att ge sig ut till något vackert ställe med kaffekorgen en solig dag och bara njuta. Lapa sol och samla D-vitamin och glömma alla bekymmer!
Är våra sångare tillbaka?
Samtidigt finns en oro om fåglarna ska komma tillbaka. Alla sångare, som verkligen förgyller vårt liv, ska ta sig den långa vägen från Centralafrika, över Sahara och genom Europa ända hit.
Varför denna långa resa? Jo, av ett enda vettigt skäl: här är gott om insekter, så att de kan föda upp en kull med ungar. Men är det så gott om insekter? Nej, det är ju inte det. Räcker de ändå till, annars kommer våra kära vänner att utebli i framtiden och vårarna kommer att bli tysta.
Jag har nyligen läst om Rachel Carsons fantastiska bok ”Tyst vår”.
Hon var både forskare och författare och såg hur den hejdlösa giftbesprutningen dödade livet i både skogar och vatten. Då handlade det framförallt om DDT. Det blev så tyst i naturen. Men samtidigt som det slog ut allt liv, som det inte var avsett för, blev de insekter som skulle bekämpas istället resistenta. Det här var en väckarklocka och här i Sverige förbjöd vi bland annat kvicksilverbetning, DDT, PCB och blyad bensin.
Det var klokt, men det är inte färdigt.
Giftfabrikanterna kommer ständigt med nya gifter, som vi inte är beredda på.
Den gamla stenbron
Det är mycket tystare i naturen i dag mot hur det var när jag var ny i Dalsland. Det var en fågelkör, som kunde vara rent störande om man försökte sova med öppet fönster.
Men visst finns det glädjeämne fortfarande. I går när jag höll på att så grönsaker får jag plötsligt höra trumning av mindre hackspett. Det jag har gjort vid mitt lilla torp i Ärtemark kanske har haft effekt som accepterats av den lille. Jag har också haft trumning av både den större och av spillkråka.
Samma dag svängde jag ner vid den gamla stenbron i Bengtsfors. Vi har ju tidigare haft kanske tusen backsvalor, som häckat i våra grustag. Nu är det inte många kvar, men i den gamla stenbron har de troget häckat mellan stenarna i många år. Skulle de komma tillbaka även i år? Det första intrycket var att det inte fanns en svala i luften. Men så efter en stund kommer en liten pigg flock på cirka tio stycken. De snurrar runt och verkar lyckliga att äntligen vara framme dit de längtat hela långa vintern.
Vi vet vad som måste göras
Vad ska vi göra för att kunna fortsätta att ha en levande natur med ett sprittande fågelliv, blommor och insekter?
Jo, vi vet faktiskt vad som krävs.
Vi måste tillbaka till blommande ängar och skogar. Inga fler monokulturer av gran, som skuggar ner och dödar allt liv. Finns det blommor finns det insekter som söker pollen och nektar. Finns det insekter finns det också fåglar.
Vi måste ha ett nytt skogsbruk utan kalhyggen och utan planteringar av monokulturer. Vi måste också lägga igen skogsdiken, vilket gynnar både biologisk mångfald, klimatet och grundvattnet.
Staten har börjat med en måttlig satsning för att lägga igen diken och återväta, som det heter. Detta är självklart en viktig och bra åtgärd. Markägare kan söka ersättning för att göra detta. Men då får jag se på en avverkningsanmälan, att man tänker göra vad man kallar för en skyddsdikning. Alltså en åtgärd, som är tvärtemot det som jag trodde vi var överens om. Den ena handen vet inte vad den andra gör.
Skärpning Skogsstyrelsen! Det här duger inte.
Vi har framtiden i våra händer! Då gäller det att inte stå handfallen!