”Snoddas” slog igenom i Lennart Hylands radioprogram. Sensationellt nog kom han till Ängsvallen i Ed bara månader senare. Här är historien om ”Snoddas” besök i Ed och hur Folkparken och Ängsvallen växte fram.
Fotbollsklubben Ängs BK bildades på försommaren 1930. Enligt en av stiftarna, Georg Zakariasson, kontaktade man ägarna till Ängsplatån, familjen C.A.Jonsson, då beslutet tagits för att få fram en plan yta stor nog att spela fotboll på.
Familjen var positiv, svaret blev ja och arrendesumman närmast symbolisk. Frivilliga krafter skötte sedan röjning och fällning av träd och för att finansiera verksamheten restes en provisorisk dansbana vid fotbollsplanen.
Ängsvallens fotbolls- och nöjesplats stod klar att brukas.
Glädjen blev dock kortvarig då en skogsbrand härjade året efter på Äng och även brände ned dansbanan. Men byggmästare Johannes Klevenmark erbjöd sig att kostnadsfritt rita en ny danspaviljong med löstagbara luckor för året runt-bruk och ny invigning blev 28 augusti 1932.
Då kom överläkare Saedén från Kroppefjälls sanatorium upp och talade om idrottens fostrande och hälsobringande betydelse. Inledningsmatchen spelades mellan norska laget Backe och Ängs BK. Matchen slutade oavgjort, 2-2.
Den 29 mars 1945 blev föreningen Eds Folkets park registrerad hos konungens befallningshavande i Älvsborgs län.
Föreningen skulle främja medlemmarnas ekonomiska intressen genom att tillhandahålla samlings- och festlokaler och driva kaférörelse och parkrörelse, står det i stadgarna som antogs av föreningen den 27 oktober 1944.
Denna folkpark, belägen vid Ängsvallen med utsikt över sjön Lilla Le, kom att bli scenen då Sveriges just då mest berömda artist. Gösta ”Snoddas” Nordgren kom till Ed den 9 maj 1952. Detta efter att han gjort ett succéartat framträdande i Lennart Hylands radioprogram Karusellen 26 januari samma år.
Arrangörerna i Ed måste ha varit ordentligt på tårna då de kunde engagera ”Snoddas” redan tre månader efter sångarens genombrott i Stockholm.
”Snoddas” karriär började med att han halkade in i kändisskapet på ett bananskal. Efter förslag från lagledaren i Bollnäs bandylag lovade Lennart Hyland till slut att ynglingen från bandylaget skulle få en chans att sjunga i radio men att han blev reserv i programmet.
Gösta ”Snoddas” försökte först med melodin ”Grädde på moset” inför Karusellens hjärntrust utan att imponera. Men då han klämde i med ”Flottarkärlek” blev både Hyland och programmakarna intresserade och ”Snoddas” bereddes plats i programmet. Tiden var dock kort och refrängen med ”Haderian-hadera” fick plockas bort.
Men naturfenomenet Gösta ”Snoddas” Nordgren fick några minuter i radioprogrammet och det räckte. Med sin naturlighet och sin sång som gick rätt in i hjärtat på lyssnarna blev han på några minuter känd som sångaren och bandyspelaren som helst satt bakom metspöt och filosoferade.
Efter framträdandet i Karusellen började jakten på sångaren från Hälsingetrakten.
Redan på söndagen skrevs kontrakt med ett grammofonbolag om utgivning av ”Flottarkärlek” och baksidan blev Lasse Dahlqvists melodi ”Charlie Truck”. På kvällen hade han också sitt första framträdande på ett danställe i Stockholm där han sjöng för ett gage på hundra kronor. Det var hans första betalning någonsin som professionell sångare.
Gösta Nordgren var född 30 december 1926 i Arbrå och var alltså 26 år då han slog igenom i Karusellen 1952.
Från den stunden blev hans tillvaro helt förändrad.
Fredagen den 9 maj 1952 kom denna nyupptäckta sångare och artist till Ängsvallens nöjespark i Ed. Klockan 21.30 skulle han stå på scenen enligt annonsen, efter att det dansats sedan klockan 19.00. Enligt annonsen fanns det nöjesanordningar, kondis och varm korv på festplatsen.
Från Bengtsfors, Billingsfors, Håbol och Strand anordnade GDG extra bussturer vid 19-tiden. Bussarna startade efter framträdandet från Ängsvallen tillbaka till ursprungsorterna klockan 23.15.
Det är svårt att så långt efteråt konstatera om ”Snoddas” kom i tid men att han kom till Ed är rätt säkert. Man kan ju anta att han kom åkande i sin Volkswagen tillsammans med sin dragspelare. Att han, om han kom norrifrån, körde förbi området där Gröne backe camping i dag är beläget och sedan puttrade vidare mot Äng och Folkets park. Vid den här tiden fanns det ingen camping på gärdena vid Tittut utan campingen var belägen i backen ner mot sjön strax nedanför Kyrksvängen.
Men ”Snoddas” och dragspelaren rullade på och kom ut på rakan vid Äng. Möjligen kunde de trots skymningen skymta Eds kyrkas vitmålade kyrktorn över Lilla Les vatten innan de svängde av vägen in till festplatsen.
Om ”Snoddas” kom för tidigt och behövde vänta behövde han troligen inte vänta ensam. Populariteten var stor och säkert fick han många beundrande blickar och troligen blev det till att skriva autografer innan framträdandet.
Här kom en sjungande ung idol nästan direkt från genombrottet i radions största underhållningsprogram och han kom till festplatsen i Ed.
Någon tid till att bygga upp en stor högtalaranläggning behövdes kanske inte. Troligen reste ”Snoddas” med ackompanjatör med lätt bagage och få högtalare.
Repertoaren torde ha bestått av bland annat ”Charlie Truck”, ”Jag väntar vid min mila”, ”Skogsflanören”, ”Barndomshemmet”, ”Nidälven” och naturligtvis av ”Flottarkärlek” troligen med tillhörande ”Haderian-hadera”.
Det blev säkert en minnesrik kväll för de som köpt biljetter och för första gången såg mannen bakom Snoddasfebern framträda. ”Snoddas” var kanske inte de stora gesternas man men han hade en stilla charm och en fantastisk röst.
Av de första tjugofem platserna ”Snoddas ” besökte under den första folkparksturnén blev det publikrekord på tjugotvå. Skojigt är det överallt, tyckte ”Snoddas”, och var inte minst glad över att själv få köra bilen de färdades i.
Gösta ”Snoddas” Nordgren dog den 18 februari 1981 på kvällen då han spelade innebandy med några funktionsnedsatta ungdomar på Källshagens sjukhem i Vänersborg. Han blev 55 år. Dödsorsaken var troligen hjärtproblem.
Platsen där Ängsvallens fotbollsplan och festplats var belägen är idag bebyggd med ett- och tvåvånings bostadshus.
Källa: Boken om Ed
Boken om Snoddas av Torsten Adenby.