Vad händer med en liten bygd när ortens största arbetsgivare lägger ner? Och vad ska man göra åt saken? Om detta handlar ramverket i den alldeles, alldeles underbara skrönan ”Dalslands nionde symfoni”, skriven av exil-bengtsforsaren Lars Kullman.
"I begynnelsen var som alltid ordet. Men den här gången gick det åt helvete med korrekturet.”
Så börjar boken ”Dalslands nionde symfoni” och bjuder därmed på den starkaste öppningen jag har läst sedan Torgny Lindgren och Eric Åkerlunds ”Döden ett bekymmer”. Och jag slänger mig inte lättvindigt med Torgny Lindgrens namn i de här sammanhangen.
En riktigt bra skröna ska vara så skruvad och förljugen att den kommer ut på andra sidan och blir nästan helt sann. Och Lars Kullman, från början från Bengtsfors, numera bosatt i Mölnlycke, har varenda ton på rätt ställe i den här underbart vindlande historien om en ort i ekonomiskt förfall.
Den lilla orten Bergfors i norra Dalsland (med kringorter som Ärtemark och Åmål finns det eventuellt anledning att läsa namnet som man vill) får sin största fabrik nedlagd efter en översättningsmiss av en bakfull portugisisk korrekturläsare på EU:s översättningscentrum i Luxemburg. Det här blir upptakten till en rad mer eller mindre spektakulära idéer för att rädda Bergfors. Ska bygdens ekonomi räddas med konst, nyckelbiotoper, vapenhandel eller kanske en rejäl porrshow?
En paramilitär utbrytargren av PRO för krig mot en krumryggad och sexuellt traumatiserad miljöinspektör, ett maktfullkomligt kommunalråd lägger ner biblioteket till förmån för deponi av farligt avfall och den tidigare anställde vid fabriken, Reine Johansson, tar hjälp av en livserfaren och kedjerökande före detta sjöman för en odyssé ner i södra Europa. Allt för att rädda Bergfors.
Och naturligtvis den eviga frågan: vad hände egentligen med Elvis?
Det hela är sanslöst uppskruvat och sanslöst roligt, med ett persongalleri som sätter alla tänkbara mänskliga drag i direkt blixtbelysning. Dessutom, äntligen, någon som skriver på ordentlig prosa.
Dalslands nionde symfoni är en nära nog perfekt skröna, och säkert med större igenkänningsfaktor i detaljerna för inbitna dalslänningar än för en värmländska.
Läs, läs, läs den här boken, det kan vara det roligaste ni gör i år!