I MINNENAS KVARTER: Fullt ös hos ”Glassen” och Hell

Då blev det varm korv boogie.

En kall lördagskväll i januari 1927 föddes en helt ny affärsverksamhet i Bengtsfors. Under en av lönnarna alldeles intill Bryntessons affärshus vid Nygårdsplatsen sågs en ung man vid ett fyrkantigt plåtskåp.

Skåpet var i sin tur placerat ovanpå en sockerlåda av trä och inuti skåpet brann ett enkelt fotogenkök. Lågan värmde underifrån en gryta med vatten och i vattnet låg det som skulle bli en del av framtidens näringsintag: Varm korv!

Att köpa något ätbart så där direkt ute på gatan – långt innan begreppet gatukök ens var påtänkt – var inget som bengtsforsborna var vana vid. Vid Tallemon, alldeles vid Björkmans fastighet och Huldas Café (nuvarande Tingshustorget) hade funnits en pytteliten byggnad som inrymt det som gick under benämningen ”Tildas fȏtt”. Vad ”fȏtt” står för i den dalsländska dialekthistorien är obekant, men enligt säkra källor fanns här något för den hungrige: kokta ägg och sockerdricka! En ovanlig kombination kan tyckas, men mycket skulle hända innan vi kunde livnära oss på pizza och thai-mat.

Det hände förstås att Erik och Georg ville vara lediga samtidigt. Då hade man inhoppande ”reserver”, som t.ex. Tage Bernsson, som såg till att grytan hölls kokande.
Det hände förstås att Erik och Georg ville vara lediga samtidigt. Då hade man inhoppande ”reserver”, som t.ex. Tage Bernsson, som såg till att grytan hölls kokande.

Och mannen med plåtlådan hade lyckats med att känna av den nya tidens vindar. Han hette Georg Johansson och visst hade han en bestämd känsla av att varm korv var framtidens melodi. Han hade fått sitt försäljningstillstånd och han hade löfte från Bryntessons om att förvara sina grejor i deras vedbod när försäljning ej pågick.

Vagn på hjul

Och det gjorde den inledningsvis inte så ofta. Georg sålde korv onsdag, lördag och söndag, övrig tid arbetade han på Sulfiten. Från början gick det trögt med försäljningen. Det var kallt ute, inte mycket folk i farten och så fanns förstås en viss misstänksamhet mot Georgs varor. Enbart korv fanns i matutbudet och dagskassan kunde uppgå till 7–8 kronor. Korven kostade 15 öre och som tilltugg erbjöds knäckebröd för 5 öre st.

Men efter de första, trevande åren kompletterades utbudet med mjukt bröd. ”Kom och köp! Korv med bröd, endast 30 öre!” Och ljusare tider kom att gry för Georg. Plåtskåpet blev snart otillräckligt i takt med att gemene man började gilla hans korvar. Så Georg slog på stort, investerade i en vagn på hjul med inbyggd uppvärmningsanordning. Nu öppnade sig nya marknader! Georg drog med sig vagnen till platser i samhället där folk träffades. Fotbollspublik och i ännu högre grad bandypublik var korvsugna och ofta såg man Georg och hans vagn vid olika tillställningar på Gammelgården.

Första ”riktiga” kiosken på plats vid Tingshustorget. Inte så stor, men ett stort kliv framåt i jämförelse med vad man haft innan. Och storasyster Ann-Marie Hell får passa lillebror Sven-Erik, medan pappa Erik uträttar något ärende.
Första ”riktiga” kiosken på plats vid Tingshustorget. Inte så stor, men ett stort kliv framåt i jämförelse med vad man haft innan. Och storasyster Ann-Marie Hell får passa lillebror Sven-Erik, medan pappa Erik uträttar något ärende.

Men även detta med mobil försäljning kändes efterhand lite provisoriskt och otillräckligt. Georg ville ha en fast försäljningspunkt förutom vagnen. Så tillsammans med broder Ragnar blev det några dagars snickerier. En liten, enkel plywoodkiosk blev resultatet. Den var emellertid förhållandevis lätt och saknade fast förankring i marken. Vid kraftig vind hände det emellanåt att den blåste omkull!

Glass

Redan 1930 visade Georg tydlig pionjäranda för en helt annan produkt: glass! (Men dåtida benämningen var ”glace”). I liten skala provade han sig fram i en lokal som han hyrde i källarplanet under polisstationen (nuvarande biblioteket). Tydligen lärde han sig glassberedningens mysterier ganska snabbt och ryktet om den spännande, iskalla produkten spred sig som eld i torrt fjolårsgräs. Georg träffade ett avtal om glassleveranser till Arvids café och i maj 1933 startade han egen försäljning i sin lilla kiosk vid torget. Det var sommar, korven gick som smör i solsken och glass – det blev en stor framgång. Plötsligt handlade Georgs vardag om glass i så stor utsträckning att han själv begåvades med det öknamn som kom att följa honom livet ut: ”Glassen”, förstås!

Vid Bengtsforsutställningen ”Vi och vår bygd” 1946 bjöd minsann ”Glassen” på glass.
Vid Bengtsforsutställningen ”Vi och vår bygd” 1946 bjöd minsann ”Glassen” på glass.

Plywoodlådan som Georg och Ragnar byggt byttes ut mot en liten kiosk, som faktiskt var fast förankrad i marken och inte riskerade att välta vid blåsväder. Sortimentet bestod även fortsättningsvis av korv, mjukt bröd, knäckebröd och sommartid glass. Georg hade haft en man vid namn Erik Hell anställd som ”korvgubbe” i den kiosk, som mot senare delen av 1940-talet var öppen alla dagar. Erik och Georg var goda vänner, Georg insåg sin begränsning tidsmässigt och erbjöd Erik kompanjonskap. Erik tackade och bugade och från 1947 var man två som skulle driva korvskutan vidare ut på okända vatten. Och en ny komponent knackade på dörren: Potatismos.

Jo, hela korvhandlarbranschen hade insett att en förnyelse behövdes. Och vad kunde passa bättre till en god, varm korv än ett par klickar potatismos? Bengtsforspremiär blev det 1946 och efterfrågan på mos till korven ökade snabbt. Men mostillverkningen erbjöd vissa problem. Inledningsvis serverades mos endast lördag-söndag, sedan även onsdag men efterfrågan växte och 1949 såldes mos alla dagar i veckan.

Ett ”moslag”

Att tillverka potatismos i den minimala kiosken vid torget var helt uteslutet. Ett antal damer rekryterades i ett ”moslag” som turades om att i sina hem lagra, skala, koka och mosa potatisen. Sedan kom en rask gosse på cykel, på pakethållaren fanns en stadig wellpappkartong och i denna placerades mosgrytan för snabb och säker transport till kiosken.

En av tillverkarna av Johanssons och Hells erkänt goda potatismos var Maj-Britt Karlsson, boende på Södra Vägen. Maj-Britt gick bort för många år sedan, men innan dess berättade hon för undertecknad om livet som ”mostant”:

Här på nuvarande infarten till Bengtsfors låg den tidigare korvkiosken.
Här på nuvarande infarten till Bengtsfors låg den tidigare korvkiosken. Foto: Britt-Marie Erlandsson

– Vi var en handfull hemmafruar som turades om med mosandet. Vi hade en vecka var. Och jag vågar lova att vi verkligen levde upp till begreppet ”hemlagat”. Vi använde en vanlig purépress, driven med armkraft. Visst kunde det vara jobbigt att hinna med, ibland levererade vi upp mot 50 grytor i veckan. Varje gryta rymde cirka 5 liter. På till exempel skyltsöndagar och till Lucia kunde det gå åt 15–16 grytor på en dag.

– Inför helgerna försökte jag i förväg skala potatis så det skulle räcka till söndagskvällen, berättade Maj-Britt. Så fick vår familj besök av släktingar en helg. Gissa om de blev förvånade när hela vårt badkar var fullproppat av skalad potatis!

En större kiosk

Mostillverkningen pågick hemma hos Maj-Britt och hennes kolleger fram till mitten av 1960-talet. Då hade Georg och Erik en större kiosk, mera svängrum och plats för en maskin som gjorde mos direkt i kiosken. Fortfarande välsmakande, men inte i klass med tanternas.

Kiosker växtes ur och byttes ut mot större, modernare. När Georg på nyårsafton 1972 slevade upp mos till sin sista ”Special” gjorde han det i sin sjätte kioskbyggnad. Erik drev firman vidare ytterligare två år innan han överlät rörelsen till Per Söder. Åtskilliga ägarbyten har hunnit äga rum sedan dess.

”Tittut” säger Erik Hell när han från den nya kiosken blickar ut över Tingshustorget
”Tittut” säger Erik Hell när han från den nya kiosken blickar ut över Tingshustorget

Så avslutar vi med svenskamerikanen som var på besök i sina hemtrakter. Svenska språket hade han lagt åt sidan så när han mötte en språkbegåvad bekant på Storgatan frågade han:

– Can you tell me were I can go and have some food?

– Of course. You can go to Hell!

Tomas Sannebro

Källor: Herbert Edqvists Gamla bilder från Bengtsfors Kommun samt Nils Josefssons böcker i serierna På Bengtsfors och Nisses Spegel.

Publicerad:

Artikeltaggar

BengtsforsBengtsfors kommun (org)EkonomiErik HellFörsäljningGammelgårdenGlassGrönsakerStorgatanVindVäder