I minnenas kvarter: Nygård - alltid i centrum!

En röd tråd genom vår samhällshistoria

– Jag köper in trådrullar för tre öre och säljer dem för sex öre. På de tre procenten lever jag ganska gott! Det påstods att han yttrat sig så, handlaren på Nygård, Johan Peterson. Men man kan nog tillåtas tvivla på sanningshalten. Byggde man som Johan upp en blomstrande affärsrörelse hade man nog bättre koll på vad termen procent innebar.

Hur som helst så var det på Nygård Johan kom att husera. Från själva sekelskiftesåret 1900 var det Johan som styrde och ställde i den redan då väletablerade byggnaden i Bengtsfors centrum.

En rejäl byggnad i det som kom att bli Bengtsfors centrum. På 1880-talet såg fastigheten Nygård ut så här, de karaktärtistiska verandorna var ännu inte uppförda.T.v. i bakgrunden syns gamla missionshuset.
En rejäl byggnad i det som kom att bli Bengtsfors centrum. På 1880-talet såg fastigheten Nygård ut så här, de karaktärtistiska verandorna var ännu inte uppförda.T.v. i bakgrunden syns gamla missionshuset.

Begreppet Nygård löper faktiskt som en röd tråd genom vår samhällshistoria. Från att ha varit ett hemman med traditionellt dalsländskt jordbruk kom fastigheten att under flera decennier inrymma olika affärsverksamheter. Tillgängliga källor ger lite olika besked om fastighetens ursprung. Hembygdsforskaren Ivan Löfgren skriver i sin bok ”Ärtemark, en dalslandssocken” att den ursprungliga byggnaden uppfördes 1848 av handlanden Petter Pettersson. Hemmanets ägor sträckte sig enligt uppgift från Lelångs strand upp mot nuv. Långevi.

Kommunalstämman konstaterade då att ”tillstånd åter kunde beviljas så att de som så önskade kunde få ´någon vederkvickelse´ när de besökte Nygård, där gästgiveri med skjutsstation inrättats”.

Handelsman Petter verkar ha varit en företagsam man. Vid sidan av jordbruket startade han diversehandel och hade av Ärtemarks sockenstämma 1849 beviljats tillstånd att servera spritdrycker. Petter hanterade inledningsvis detta tillstånd väl, men efter ett par år drogs tillståndet in av okänd anledning. Petter kämpade mot dåtidens byråkratisk kvarnar och efter ytterligare ett par år återfick han sitt tillstånd. Kommunalstämman konstaterade då att ”tillstånd åter kunde beviljas så att de som så önskade kunde få ´någon vederkvickelse´ när de besökte Nygård, där gästgiveri med skjutsstation inrättats”.

Petter Pettersson blev inte så gammal. 1867 tackade han för sig, endast 44 år gammal. Hans fru Kristina, ”Kära mor på Nygård”, drev rörelsen vidare men från 1885 och några år framåt sker flera täta ägarbyten.

T.ex. 1898 då den hemvändande svensk-amerikanen Karl Peter Peterson (jo, det är mycket Petter och Pettersson i farten) tillträdde som ägare. Han blev mannen som såg till att fastigheten fick den mäktiga tillbyggnaden mot landsvägen i norr med med de fantastiska verandorna längs hela fasaden och snickarglädje i rikliga mått.

I juletider hade förstås tomten mycket bestyr – även vid Nygård!
I juletider hade förstås tomten mycket bestyr – även vid Nygård!

Men nu var vi alltså framme vid förra sekelskiftet. Johan Peterson hade tillsammans med hustru Matilda köpt den prydliga Nygårdsfastigheten i Bengtsfors. De drev ett mindre jordbruk men det var ändå handeln som kom att bli navet i makarnas verksamhet. Både Johan och Matilda var födda i Tegane, Ärtemark, och Johan hade redan i unga år etablerat sig som handelsman där hemmavid – han drev en mindre diversehandel i ett rum i fädernegården.

Bengtsfors lockade tydligen, för 1897 flyttade Johan sin affärsrörelse till Centralen-huset vid slussarna i det unga samhället. Affärerna måtte uppenbarligen ha blomstrat, det var nog inget litet steg att våga sig på att satsa stort och köpa Nygård!

Johan Peterson och hans Matilda begåvades mellan 1896 och 1909 med sju barn, tre pojkar och fyra flickor. Bild från 1911.
Johan Peterson och hans Matilda begåvades mellan 1896 och 1909 med sju barn, tre pojkar och fyra flickor. Bild från 1911.

Under sina nya ägare kom Nygårdsfastigheten stegvis att genomgå flera omändringar och moderniseringar. På tredje våningen fanns redan en väl etablerad fotoateljé, den hade startats av en dam vid namn Sigrid Mellgren, men övertogs 1901 av Alfred Hansson från Uddevalla.

Medan Johan och Matilda såg sju barn komma till världen tog affärerna en tydligare riktning åt manufakturhållet. Tyger och sybehör kompletterade välutrustade ekiperingsavdelningar för såväl dam som herre. Och i skrädderiet satt mäster P.A. Andersson på sitt bord – troligen med benen i kors – och sydde så nålen glödde. Till hjälp hade han sina söner Paul och Evert.

Interiörbild från herravdelningen. Bak disken ser vi Åke Peterson (t.v.) och Paul Andersson.
Interiörbild från herravdelningen. Bak disken ser vi Åke Peterson (t.v.) och Paul Andersson.

En viktig kugge i maskineriet var även handeln med halmhattar. Johan P. var grossist i branschen och levererade ”Ärtingehattar” till hela Sverige. Tillverkningen skedde i hembygdens Tegane i ett presshus liknande det vi i dag kan se på Gammelgården.

Nygård  i dag.
Nygård i dag. Foto: Daniel Johansson

Som om inte allt detta vore nog hade Johan även etablerat en järnhandel, i stort sett vägg i vägg med själva Nygårdshuset. Affären fick småningom nya ägare men namnet Petersons Järn levde kvar ända fram till 1969, då butiken upphörde.

Aina Lennartsson var en av många expediter i manufakturavdelningen.
Aina Lennartsson var en av många expediter i manufakturavdelningen.

Johan Petersons Manufaktur kom med tiden att bli en av Dalslands största och mest väletablerade affärer, vida känd för sina fina varor. Manufaktur- och damavdelningen förestods under många år av Rut Henriksson, i herrekiperingen var Paul Andersson föreståndare. Fru Matilda hade lämnat jordelivet 1930 men Johan P. kämpade tappert vidare i ytterligare arton år innan tiden hann i kapp även honom. Sonen Åke var väl inkörd i företagets rutiner och stod beredd att ta över när Johan gått bort.

Utförsäljning – affären upphör! Frampå vårkanten 1963 köade damerna inför öppningsdags när Nygårds Manufakturs sista dag var kommen – i de dåvarande lokalerna.
Utförsäljning – affären upphör! Frampå vårkanten 1963 köade damerna inför öppningsdags när Nygårds Manufakturs sista dag var kommen – i de dåvarande lokalerna.

I november 1962 köptes Nygårdsfastigheten av Konsum Norra Dal, som behövde centrummark för uppförande av nytt varuhus. I april 1964 var det dags för rivning, men Åke drev manufakturrörelsen vidare i grannfastigheten fram till 1973. Därmed sattes punkt för en lång och livskraftig epok i samhällets handelshistoria.

Tomas Sannebro

Källor: Herbert Edqvists Gamla bilder från Bengtsfors Kommun samt Nils Josefssons böcker i serierna På Bengtsfors och Nisses Spegel.

Publicerad:

Artikeltaggar

BengtsforsBostad och byggenButikerFastigheterGammelgårdenHandelKonsumLelångNils JosefssonÄrtemark