Hoppa till huvudinnehållet

Betraktelse: Inte utan min tro

Publicerad:
Sigge Widekärr.
Sigge Widekärr. Foto: Tommy Lofgren

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.

Veckan innan jul gick jag och halkade och slog i huvudet så illa att jag blev hämtad med ambulans och körd till sjukhus. Vi kan väl säga att jag inte var den enda som ramlat eller varit med om en olycka den eftermiddagen. Akuten var full av oss drumlar och personalen hade fullt upp. Jag fick en säng i korridoren och såg hur vårdare, sjuksköterskor och läkare sprang mellan patienter och rum. Hela tiden kom nya patienter, fler skadade – en del riktigt allvarligt.

När jag låg där och väntade på att bli undersökt upptäckte jag att mitt radband hade följt med i fickan. Radbandet fick jag för många år sedan av en person från Ukraina, som jag lärde känna i ett kloster i Frankrike. Det är knutet av ullgarn och har 41 knutar, vid vilka jag ber en och samma bön: Herre, Jesus Kristus, förbarma dig över mig. Medan jag låg där i sjuksängen med illamående och sprängande huvudvärk började jag be om Guds förbarmande, inte bara över mig själv utan också över alla andra patienter och personalen som gjorde sitt yttersta för att räcka till. Att flytta fokus från mig och min egen smärta till andras lidande och kamp, genom att be för dem, gjorde inte bara att tiden gick utan också att jag mådde lite bättre.

Efter flera timmar på akuten fick jag komma hem igen. Jag hade fått en kraftig hjärnskakning och de kommande dagarna fick jag ligga stilla i mörker. Bönen följde med. Samtidigt började jag fundera över var och vad jag varit utan min tro. Vem vore jag om jag inte hade fått bönen och bibelns berättelser med mig från det att jag var barn? Hur skulle jag ha mött motgångar och prövningar om jag inte haft min tro?

För en del är tro en lägre form av vetande och något världsfrånvänt. Andra kallar det vidskepelse. Själv skulle jag varken kalla mig obildad, världsfrånvänd eller vidskeplig. Ändå är jag troende. Tron är grunden för det vi hoppas på; den ger oss visshet om det vi inte kan se står det i Hebreerbrevet kapitel 11. Ingen har sett Gud. För vissa skulle det vara ett bevis på att Gud inte finns, men Gud är inte något objekt som går att bevisa, väga, mäta eller studera med naturvetenskaplig forskning. Gud är livets källa; alltings ursprung, det som låg bakom smällen som skapade vårt solsystem och vår underbara jord, Gud som ville mitt liv.

Som kristen har jag lärt känna Gud genom Jesus. För att förstå och tolka världen och mitt liv har jag bibeln till hjälp. Tro hör för mig tätt samman med Hopp och Tillit. Den ger mig ett annat perspektiv på tillvaron, ett sätt att möta livets med- och motgångar, toppar och dalar, som inte behöver vara mörker och bitterhet. Jag menar inte att det var Guds vilja att jag skulle halka och få hjärnskakning, men också i det som är meningslöst är jag aldrig ensam. Det är vad tro handlar om för mig.

Hur ser din tro ut? Vad är det som bär dig när du prövas?

Själv skulle jag inte vilja gå (eller halka) någonstans utan min tro.

Sigge Widekärr, kontraktsprost

Artikeltaggar

BibelnEtik och religionFrankrikeGudHjärnskakningJesus KristusSigge WidekärrSjukhusUkraina