INSÄNDARE: God Jul Hansine!

Familj
UPPDATERAD:
PUBLICERAD:

– Titta mamma! Mina fröknar är i tidningen!

– Åh, ja titta där är dom!

Magen knyter sig när 4-åriga dottern upptäcker artikeln i Dalslänningen om den föreslagna nedläggningen av förskola och fritidshem i Skåpafors.

– Åh, titta! Där är alla mina favoritfröknar, både Susanne, Kristina och Pia, fast Pia hade jag ju förstås när jag var liten och gick på Blåsippan mamma, men vi träffas ute på skolgården fortfarande! Mamma vet du att Susanne och Kristina är så snälla? Susanne plåstrade om mig när jag ramlade i skogen, det var ju dumt att jag hade mina snabba skor på mig när vi skulle till skogen, nästa gång får jag nog ha stövlar istället! Kommer du ihåg det mamma? Och Kristina är världens snällaste! Undrar varför inte Linda är med? Hon kanske var ledig den dagen, Linda är också så snäll, fast hon får säga till oss ibland, när vi busar för mycket. Och Erika, hon är så jätterolig, och superbra på att pyssla!

Dottern skrattar och förklarar, pekar ut klätterställningen som hon hoppas snart kunna hänga uppochner ifrån och pratar om alla hyss hon och bästa kompisarna brukar hitta på.

Medan hon pladdrar på funderar jag på hur vi ska kunna förbereda henne och storebror som går på fritids i Skåpafors på en ev nedläggning, om förslaget går igenom. Hur förklarar man för en 4-åring och en 7-åring att de inte får gå kvar i Skåpafors längre, med personalen och vännerna de känt sedan de började där som ettåringar? Att de ska slussas in i nya verksamheter inne i Bengtsfors, därför att kommunens ekonomi kräver det. Skilda från varandra, med nya rutiner, nya lokaler, ny personal och nya barn, det är ganska mycket för en fyraåring att hantera. Framför allt när man som familj inte fått välja det själv. När vi allra helst skulle vilja ha dem kvar, i den här verksamheten som fungerar så bra, som är så populär att det är kö hit år efter år, även från familjer från andra delar av kommunen. Var i budgetens siffror tas hänsyn till våra barns behov? Våra grannars behov, ja alla som valt att bosätta sig här i Laxarby och Skåpafors, som valt att bo på landet och starta familj här? Alla vi som ser förskolan och fritidshemmet i Skåpafors varje dag, vilken trygg punkt den är och har varit under våra barns uppväxt, och förhoppningsvis blir för många barn i framtiden? Hur den underlättar vår vardag genom sin närhet, och den här fantastiskt engagerade och tillmötesgående personalen, som gör allt i sin makt för att våra barn ska ha en trygg och fin uppväxt inom barnomsorgen. Små grupper med nära samarbete mellan barngrupperna och fritids, vilket gör att alla känner alla och att övergångar mellan grupperna sker mer eller mindre naturligt. Nära till skog och natur, badstrand och hockeyrink, listan jag radar upp i mitt huvud över allt som gör att vi är så otroligt nöjda med att få ha våra barn här är lång. Men var syns allt det i budgetens siffror? Som mest verkar handla om att fylla tomma platser inne i Bengtsfors. Hur detta rimmar med att vi ska ha en levande landsbygd i Sverige, och i Bengtsfors förstår jag inte riktigt heller, hur ska vi kunna bo och jobba här om vi inte har tillgång till service, här, där vi bor och jobbar? Vår familj driver lantbruk, andra familjer har arbete i Åmål eller Ed, med arbetstider som rimmar dåligt med transport av barn in till Bengtsfors.

– Men mamma, VARFÖR är mina fröknar i tidningen?

– Kanske för att alla ska få se att du går i världens bästa förskola, med världens bästa fröknar?

– Ja! Så är det förstås mamma! Det är verkligen världens bästa!

Jag klämmer fram ett leende medan jag inombords hoppas att årets julklapp inte blir att behöva förklara ett nedläggningsbeslut för mina barn.

Hanna Strutz, Närsidans Gård, Laxarby

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.