Idag, tisdag, fyller Håkan Sannebro, Bengtsfors, 80 år.
Håkan Sannebro är född och uppvuxen i Bengtsfors i en skara om totalt fem syskon (alla är fortfarande i livet), och han har varit köpingen trogen hela livet.
Att fylla 80 är inget han gör någon stor sak av.
– Det är inte mycket att göra åt, man får hänga med, säger Håkan.
Och nog hänger han med alltid. Håkan Sannebro håller i gång med dagliga cykelpass på 1,5-2 mil. Emellanåt cyklar han Ärtingen runt.
– En sommar för 15-20 år sedan cyklade jag Ärtingen runt 33 gånger. Men det blev rätt tjatigt i längden. Sedan orkar man inte riktigt lika mycket längre heller.
”Ett jäkla råtthål”
Håkan Sannebro började arbeta tidigt i livet. Efter realexamen fick han jobb som springpojke och typograflärling på Dalslänningen. Året var 1959 och Håkan var 16 år.
– Jag promenerade bort till Centralen där Dalslänningen hade sin dåvarande redaktion och frågade redaktören Gordon Skoglund om jag kunde få börja jobba där och det fick jag. Men Centralen var ett jäkla råtthål. Det var kallt och ibland sprang det faktiskt stora råttor utefter golven. Som väl är så har jag aldrig varit rädd för råttor, säger Håkan.
I ordets tjänst
Håkan Sannebro blev först maskinsättare och efterhand reporter.
– Under 1960-talet så började jag skriva på heltid eftersom det visade sig att jag hade en viss talang för det. Jag trivdes också bra med jobbet. Jag fortsatte jobba som allmänreporter på Dalslänningen fram till 1975. Då gick jag över till Bohusläningen och blev tidningens lokalredaktör i Bengtsfors.
På Bohusläningen blev Håkan Sannebro kvar fram till sin pension. 1996 flyttade han över till tidningens lokalredaktion i Färgelanda och utgick därifrån.
– Då blev det mycket regional bevakning. Jag skrev mycket om landstinget och länsstyrelsen. Eftersom jag hela tiden bodde i Bengtsfors så blev det mycket bilåkande. Ibland åkte jag ju direkt från Bengtsfors till Vänersborg.
600 personporträtt
Håkan Sannebro blev på senare tid specialiserad på att skriva på Bohusläningens familjesida. Detta fortsatte han regelbundet att göra tills för bara ett par år sedan.
– Jag gjorde drygt 600 personporträtt för familjesidan. Det var ett väldigt trevligt jobb.
Jag betraktar mig själv som en vänstervriden ateistisk republikan.
Håkan Sannebro läser, som gammal murvel, förstås noga fortfarande vad som står i Dalslänningen och andra tidningar.
– Dalslänningen är viktig för att man ska få veta vad som händer i våra bygder. Det är där nyheterna står, och jag tror också att lokaltidningen har en bra framtid. Idag läser jag e-tidningarna för Dalslänningen, Bohusläningen, PD, GP, GT, TTELA och Strömstads Tidning på läsplatta. När nu Stampen tagit över Melleruds Nyheter hoppas jag även få läsa den på läsplatta.
Något av det som främst förändrats genom åren har varit just tekniken.
– Att vi fick digital teknik på redaktionerna, inte minst med kamerorna, var ju ett jättestort framsteg. Det har bara varit positivt, säger Håkan Sannebro.
Vill avskaffa monarkin
Utan att ens fråga om det säger Håkan plötsligt:
– Du kanske vill ha en karaktäristik om mig? Jag betraktar mig själv som en vänstervriden ateistisk republikan. Jag är medlem i Republikanska föreningen som verkar för att monarkin ska avskaffas. Innan vi har lyckats med det så har vi ingen riktig demokrati. Posten som statschef ska inte vara något som går i arv, utan är något som väljarna ska bestämma, säger Håkan Sannebro.
Äldste eleven
1968 gifte sig Håkan med hustrun Inger och paret har två barn, Kerstin och Oskar, och två barnbarn, Lars och Ella.
På fritiden ägnar sig Håkan Sannebro bland annat åt fiolspel, han är medlem i gruppen Halmstråket och är Kulturskolans äldsta elev, i egenskap av medlem i elevgruppen Crescendo. Han intresserar sig också för nostalgi, hattar och motorcyklar och mopeder.
– Länge var jag också ridskolans äldsta elev, men jag har slutat med ridningen nu.
Hur ska du fira födelsedagen?
– Det blir inget firande alls. Vi hade en familjefest på Baldersnäs i helgen med de allra närmaste och åt en middag tillsammans. Men något mer blir det inte, säger Håkan Sannebro.
Till sist. Håkan Sannebro berättar att han skriver limerickar också. Vi avslutar med en lokal sådan som han har skrivit. Lite fräck, men i alla fall.
”Bettan från Bäckefors
får till oskulden
ej säga mors
Hon vet vad hon vill
men så fort det bär till
lägger hon sig med benen i kors”