Betraktelse: Salt och ljus

Krönikor
PUBLICERAD:
Elisabeth E. Radovic´
Foto: Thomas Wallin

Matteus 5;13 – 16

Jesus säger i sin Bergspredikan att vi skall vara salt och ljus. Ljuset handlar om att försöka leva på ett sätt som är kärleksfullt och gott, saltet om att våga stå för det som är sant och rätt, att ha bra ideal. Det Jesus tänker på är väl framför allt det han undervisat om och det han visat med sitt eget exempel.

Det gäller både att göra det i sitt eget liv och att kämpa för det i samhället och omvärlden. Det kan handla om många saker, till exempel om att vara gästfri och generös, om att stå för en enkel livsstil och motverka den förfärliga ytligheten som breder ut sej. Det handlar om att stå för sin tro, men också om att stå upp emot orättvisor o.s.v.

När jag läser texten tänker jag direkt på två syföreningsdamer jag hade en gång i tiden. Den ena hade Parkinsson . Hon var väldigt svag i kroppen och i rösten, men inte i huvudet och viljan. Den andra brukade säga att ”hon är saltet,” och det stämde. Hon sa ifrån, hon drev goda saker framåt trots sin fysiska svaghet.

I Alla Helgonahelgen tänker vi ju mycket på dom som levt före oss, eller i alla fall dött före oss. Jag tror många av oss har minnen av dom som varit salt och ljus för oss. Det är viktigt med sådana förebilder.

I helgen ägnar vi också en tanke åt dom som kommit väldigt långt i att vara salt och ljus, som blivit förbilder för många : dom som vi kallar helgon.

Elisabeth E. Radovic´

Komminister i Ärtemarks pastorat