Betraktelse: Visa gästfrihet!

Etik och religion
PUBLICERAD:
Foto: Britt-Marie Erlandsson

På söndag är temat i våra kyrkor ATT LEVA TILLSAMMANS. Jag tar avstamp i episteltexten från Hebreerbrevet 13 kap, vers 2-3 där vi läser följande:

Kom ihåg att visa gästfrihet, ty det har hänt att de som gjort det har haft änglar till gäster utan att veta om det. Tänk på dem som sitter i fängelse, som om ni var fångar med dem. Tänk på dem som blir misshandlade, som om det gällde er egen kropp.

Detta är en text om diakonalt förhållningssätt; om att bry sig, om att i ord och handling vara en medmänniska värd namnet. Vilket i sin tur handlar om att det är barmhärtighet och empati som bör stå överst på din och min mellanmänskliga dagordning. Som en uppriktigt menad strävan och som vår moraliska kompass som hjälper oss att inte hamna i egoistdiket för där finns inget gott att hämta.

´Änglar´och´gästfrihet´ är bibeltextens nyckelord. Änglar förknippas av hävd med ljus, värme och godhet. Av texten att döma verkar det vara något riktigt eftersträvansvärt att ha änglar som gäster. Men det tycks vara villkorat. Först gästfrihet, sedan änglabesök. Änglar betyder budbärare eller sändebud. En tanke som kommer för mig är vad det kan vara för budskap vi kan förväntas få av en annalkande ängel om vi visar gästfrihet? I Bibelns berättelser om änglar kommer de i stort sett alltid med bud från Gud om något riktigt angeläget. Vad skulle det kunna vara i ditt liv?

Gästfrihet handlar om att öppna dörrar. Men framförallt om att öppna sina hjärtan. Kombinationen öppna dörrar och öppna hjärtan är två storheter som växelverkar i medmänsklighetens tjänst. För kärlekens skull.

Osökt kommer jag att tänka på orden som Fredrik Reinfeldt i sin roll som statsminister yttrade i sitt sommartal i augusti 2014. Han yttrade orden utifrån kriget i framförallt Syrien och en därifrån snar förväntad flyktingström. ”Vi måste öppna våra hjärtan. Vi måste visa tolerans när det heter att ’det blir så många’, ’det blir krångligt’, ’det blir svårt’ och komma ihåg att vi har gjort det förut. Vi har sett människor komma från stress, fly från förtryck, som sedan kommit in i vårt samhälle, lärt sig det svenska språket, fått jobb och nu hjälper till att bygga ett bättre och friare Sverige.”

Orden kändes i mina diakonala öron som musik. Det var Sveriges dåvarande statsminister som höjde taktpinnen och slog an tonen! Jag upplevde att barmhärtighetens och medmänsklighetens varma inkluderande vindar svepte över vårt land. Idag upplever jag det rakt motsatta; hur det blåser iskallt runt knuten på Rosenbad och att tonen därifrån är allt annat än varm och inkluderande. I synnerhet med adress människor av utländsk härkomst. Inga öppna dörrar! Inga öppna hjärtan! Mitt diakonala hjärta gråter.

Söndagens tema, att leva tillsammans, handlar om att dina och mina goda tankar och gärningar idag behövs mer än någonsin. För att sprida värme i all tänkbar betydelse. Det är Jesus själv som uppmanar oss. Ja, han befaller oss att älska varandra. För det är kärleken som är grundbulten i det hållbara samhällsbygget. Inget annat. Amen

Inga-Lena Dahl Larsson, diakon

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.