Åmålskonstnär sätter mycket färg och lite svärta på Färgelandas halvmåne

Idel kvadrater med varma inbjudande oljefärger och ett par, kanske fyra, svartvita stilleben fångade genom lins.

Lars-Erik Ohlsson från Åmål fyller Färgelandas konsthall med sina karaktäristiska bilder.

– Det handlar om hur man tittar på det man tycker om.

Många förknippar Åmålskonstnären Lars-Erik Ohlsson, alias Leo, med hans i regel abstrakta målningar. Men även fotointresset är djuplodat och har funnits med sedan ungdomsåren.

Numera fokuserar han mest på stilleben, alltså medvetet komponerade uppställningar.

– Jag började med ordlekar, säger Ohlsson och exemplifierar med bilden ”Avsked”. Motivet föreställer en bruten sked omgiven av hela skedar. Symboliken är tydlig.

En annan bildsatt ordlek av samma snitt är ”Framtida selfie”, där hundens gamla tuggben och två mindre ben samsas på papperet.

Lustfylld enkelhet

Foton finns också med när Lars-Erik Ohlsson håller sin första separatutställning sedan 2019. Fast bara på ett litet hörn, som det brukar heta. Max fyra motiv, möjligen med vackra gamla symaskiner i huvudrollen.

Vad fick dig att fastna för stilleben?

– Det är enkelt att göra. Jag kan använda och har oftast använt vardagsrummet som studio. Två stolar fungerar som bord med tyg över. Kallt ljus kommer utifrån och varmt ljus från den där, säger Ohlsson och pekar på en gammal läslampa.

– Det är oerhört lustfyllt.

Ett digert urval

Huvuddelen av Färgelandas halvmåneformade konsthall är ändå vigd åt oljemålningar. 37 tavlor tas med i bilen men långtifrån alla lär hängas upp. Omkring hälften är nya sedan förra stora separatutställningen för tre år sedan, i Åmåls konsthall.

Som ung målade Lars-Erik Ohlsson ofta ansikten, ett återkommande tema som följts av figurer, dörrar och öppningar.

Numera blir det mycket stående rektanglar mitt på kvadratiska dukar av olika storlek.

– Det kan vara tråkigt i längden att använda samma form, men vi, jag och duken får jobba ihop tills vi är nöjda, säger Ohlsson.

Tillbaka i vår

Samarbete, eller åtminstone kreativ dialog, brukar även prägla konstnärens kursverksamhet. Om allt går enligt planen kommer en ny grupp för och med teckningsintresserade bildas till våren. Det skulle i så fall innebära kursledarcomeback för Leo efter påtvingat pandemiuppehåll.

– Men jag har aldrig hållit lektioner, bara pratat med människor, betonar han.