INSÄNDARE: Vi undersköterskor i hemtjänsten kommer inte att hålla

Insändare
PUBLICERAD:
”Vi gråter för att vi är slut”, skriver insändarskribenten.
Foto: Fredrik Sandberg/TT

Medans ni sitter där ute i stugorna och firar att det inte blev något maktskifte i Bengtsfors kommun, så gråter vi undersköterskor i hemtjänsten. Men vi gråter inte enbart för att vi inte fick vår vilja igenom utan vi gråter för att vi är slut, vi förstår vilken framtid vi går till mötes nu här under fyra år framåt.

Vi hade hoppats på ett styre som faktiskt vill bli gammal här i Bengtsfors kommun, men just nu går de tyvärr inte, vi har inte personal, vi har inte ork vi har inte glädjen längre.

I höstas och fram till jämt innan vi äntligen skulle få vår semester så var vi ganska möra, extrapass på extrapass, jobba 15 timmar om dagen, hem för att sova 7-8 timmar, för att sedan jobba allt mellan 8-15 timmar igen. Just den tiden var det mycket sjukskrivningar, det var allt från vab till utbrändhet. Cheferna gick ut och bockade och bugade och dom förstod läget, dom förstod att vi kommer inte hålla vi kommer inte orka för det är inte hållbart att jobba på det sättet vi var tvungna att göra då. Eftersom det inte fanns personal så var de inte bara massor av extratid utan även mycket inbeordringar där du inte har en chans utan du blir tvungen att jobba för att verksamheten kräver det.

Trötta och frustrerade så skapades den där kravlistan, vi kände nånstans att vi får ju öppna ögonen på Stig Bertilsson då, ingen vill jobba i vården som den är idag med dessa dåliga villkor och löner. Med dessa krav hade vi haft massor av människor som sökt till oss, Bertilsson tittar på listan och skrattar.

Då i våras var vi cirka 50 anställda och några få tappra vikarier som kämpade. Nu har en femtedel av personalen sagt upp sig, och frustrationen när man läser Dalslänningen så här innan valet där Tanja menar att det inte är en onormalt hög omsättning, då blir man rädd. Vi gick ut i tidningen med att nio undersköterskor sagt upp sig mellan maj och fram till i tisdagen den 13, då kom ytterligare två uppsägningar till så med elva uppsägningar så är det lite mer än en femtedel.

Varför Bertilsson ska försköna allt och säga att vi ljuger och att det bara är sex stycken uppsagda vet jag inte, vi har stenkoll på våra kollegor våra superhjältar! Vi diskuterar ofta på rasterna om hur vi vill bli när vi blir gamla och flertalet säger att OM jag ska bli dement så vill ja bli så glömsk att jag har inte har en susning om det själv, man lever lite som i en härlig bubbla. Lite som Jan Leander som säger till Dalslänningen att han inte upplever några bemanningssvårigheter i dagens vård och omsorg, han verkar leva i en härlig liten bubbla likt våra dementa.

Så börja lyssna på oss nu! Vi är dom som vet bäst, känner våra kollegor bäst och framför allt våra vårdtagare och deras behov.

Vi kommer inte hålla om det ska fortsätta så här!

Mvh En trött undersköterska på vägarna

Svar direkt till ”en trött undersköterska”.

Jag har respekt för dig, men de uttalanden du gör om hur jag ser på din och kollegornas situation stämmer inte. Jag skrattar inte åt någon kravlista och jag förskönar inte er situation. Tvärt om så tar jag er kravlista på allvar och min uppgift om antalet undersköterskor som sagt upp sig var sex vid det tillfälle då jag fick frågan. Tre hade därutöver gått till studier.

Jag lyssnar på dig och jag lyssnar på dina kollegor – och jag är högst mottaglig för dialog och information. Det innebär också att jag tar intryck av ögonöppnare och har nytta av det när politiken gör övervägningar, bland annat om medarbetarnas villkor.

Att lyssna är emellertid inte detsamma som att säga ja till krav som framförs. Ju fler sakliga synpunkter som kommer fram ju bättre blir beslutsunderlagen.

När resurserna inte är oändliga så gäller fortfarande att krav och önskemål ställs mot varandra, inte minst nu i budgettider när vi jobbar fram hur kommunens pengar ska användas och fördelas under nästa år.

Jag gör mitt bästa för att den fördelningen och resursanvändningen ska bli så korrekt och rättvis som möjligt. Eller som jag själv uttryckte det i den artikel i tidningen som ni refererar till:

”… det finns problem som jag tar på stort allvar. Vi jobbar också långsiktigt på att delade turer ska bort för heltidsanställd personal och vi behöver fler utbildningsinsatser för att öka attraktiviteten och statusen på arbetet, något som är oerhört viktigt.”

Stig Bertilsson

Kommunstyrelsens

ordförande (M)

Svar direkt till en trött undersköterska

Jag förmodar att du syftar på en intervju i denna tidning fredagen före valet, där jag säger att bemanningen är bra. Det jag då syftar på är bemanningen i särskilt boende, och inte i hemtjänsten. Om du läser hela reportaget tycker jag att det framgår att jag är intresserad att göra något åt den situation som du beskriver. Jag är i en bubbla skriver du, och det är sant. Vi är alla i olika bubblor, det måste vi erkänna. Jag är i politikerbubblan några timmar ett par gånger i veckan. Jag har också varit i anhörigbubblan med erfarenhet av såväl hemtjänst, särskilt boende som LLS. Jag har grannar, vänner och släktingar som har sina kopplingar till olika kommunala verksamheter. Man tappar inte kontakten med verkligheten bara för att man åtar sig kommunala förtroendeuppdrag.

Jan Leander (L)

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.