Hoppa till huvudinnehållet

Känd författare på besök: Så tycker Klas Östergren om Dalsland, Nato och SD

Publicerad:
Reporter Conny Hultgren
Conny Hultgren
conny.hultgren@dalslanningen.se
Klas Östergren besöker Mustadfors Folkets hus på torsdagskvällen. Han tycker mycket om det dalsländska landskapet.
Klas Östergren besöker Mustadfors Folkets hus på torsdagskvällen. Han tycker mycket om det dalsländska landskapet. Foto: Charlie Drevstam

Under torsdagskvällen besöker den framgångsrika författaren och tidigare ledamoten i Svenska Akademien, Klas Östergren, Mustadfors Folkets hus för ett författarframträdande. Samtidigt släpps hans nya bok Större trygghet aldrig fanns.

Det är tredje gången Klas Östergren besöker landskapet vid ett arrangemang anordnat av Bokdagar i Dalsland.

– Jag tycker att Dalsland är ett fantastiskt landskap. Det har väl varit lite hemligt på många sätt och vis, inklämt mellan andra, lite mer tydliga landskap. Det känns som att man kan gömma sig där. Jag trivs bra med det, säger Klas Östergren.

I en av dina senaste romaner, Renegater, utspelar sig handlingen delvis i Dalsland också. Varför blev det så?

– Ja, det ska faktiskt en gång ha funnits en strip-klubb i området som gränsar till Norge. Exakt var vet jag inte. Men jag tyckte att det var helt fantastiskt med en strip-klubb mitt ut i skogen när jag hörde talas om det där i en radiodokumentär för några år sedan. I min bok bakade jag ihop lite olika företeelser, en reklamman vid namn Torsten Ljung som är ute och letar bävrar i Tresticklans nationalpark hamnar på den där strip-klubben.

Vad handlar din nya bok, Större trygghet aldrig fanns, om?

– Den bygger på att jag för 50 år sedan såg en mycket märklig konstinstallation på Liljevalchs i Stockholm av den numera bortgångne konstnären Björn Lövin. Han var dessutom pappa till den tidigare miljöministern Isabella Lövins pappa. Utställningen av Björn Lövin gjorde djupt intryck på mig. Den handlade om en man vid namn John Löwenskjöld, som startat en försäkringsrörelse som garanterade försäkringstagarna ett långt och lyckligt liv. 1971 blev han skjuten på en flygplats i Bremen. Troligen var det ett mord utförd av hans meningsmotståndare inom bolaget. Utställningen om honom ville kommentera vårt sätt att se på vår tillvaro som konsumenter. Den var sakligt realistisk och hypermodern. Här fanns också en film om Löwenskjölds liv som även kunde ses som en kommentar till hela det politiska systemet, och som berörde frågan om vi verkligen kan lämna hela våra liv i samhällets händer. Trygghet var väl någonstans nyckelordet. En relevant fråga inte minst i den nu aktuella valrörelsen. Ända sedan den här utställningen har jag gått och burit på en idé om att göra något av den. Jag har använt mig av, och förehållit mig väldigt fritt till, Björn Lövins fiktion. Björn Lövin lever inte längre, men Isabella har läst och gett mig sitt medgivande.

Klas Östergren anser att Sverigedemokraternas framgångar är sorgliga.
Klas Östergren anser att Sverigedemokraternas framgångar är sorgliga. Foto: Charlie Drevstam

Apropå valrörelsen. Vilken är din kommentar om den som just nu är inne i sitt slutskede?

– Jag är förskräckt över hur dum och världsfrånvänd valrörelsen har varit. Den har handlat om problem som är hopplösa att lösa, medan avgörande saker som krig och miljö lämnas utanför. Politikerna duckar för dessa ämnen. Det är ingen som vågar säga att vi måste ställa om och att det kommer innebära väldigt uppoffringar av oss alla. Det är ett svek. Det är bara Miljöpartiet som i någon mån påtalar detta. Men jag tycker inte att de heller gör det så framgångsrikt. Samtidigt så har vi de politiker vi förtjänar.

Vad säger du om Sverigedemokraterna och deras framgångar?

– Sverigedemokraterna är för mig svårbegripliga. De förfäktar åsikter som alltid har funnits, men som tilltagit och det är svårt att förstå. SD har ju själva i sin vitbok medgett att en tredjedel av deras partigrundare förespråkade nazistiska och fascistiska tankegångar och det trodde jag inte för 25 år sedan att vi skulle släppa fram ett sådant parti till en situation där de kan hamna i regeringsställning. Det är väldigt sorgligt.

Menar du att de fortfarande står för dessa åsikter?

– Det är inget de förespråkar högt och ljudlig, i stället heter det att de har avskärmat sig från detta. Jimmie Åkesson är en vältalig person, men man befarar ju ändå vad som kan komma att hända om detta parti får inflytande över regeringsmakten. Jag har läst deras kulturprogram och det gör en inte särskilt hoppfull. Samtidigt verkar de andra partierna inte ha någon kulturpolitisk strategi över huvud taget. Men där har SD en politik. SD tycker inte om public service och de vill lägga ner Världskulturmuseet och Unga klara. Allt sådant jag tycker jag är oerhört viktigt och är saker som man borde värna i stället. De vänder sig även emot folkhögskolor, folkbildning och traditionella institutioner. Det är väldigt sorgligt. Folkhögskolorna har haft en enorm betydelse.

Klas Östergren är skarpt kritisk mot svensk vapenexport.
Klas Östergren är skarpt kritisk mot svensk vapenexport. Foto: Charlie Drevstam

Dina böcker är väldigt litterära, men emellanåt också tydligt politiska. I Henry Morgan-trilogin, som började med generationsromanen Gentlemen (1980), löper en tydlig röd tråd av kritik mot svensk vapenexport. Vad tyckte du om Sveriges Nato-ansökan?

– En svensk Nato-ansökan var inget jag såg komma. Jag är ingen rabiat motståndare till Nato, men jag förhåller mig skeptisk. Nato är en organisation som tillhandahåller kärnvapen och det är något som bjuder mig emot. Sedan får man inte vara naiv och heller inte bli alltför cynisk. Men tillverkar man vapen så används vapen. De riskerar att hamna i händerna på såna som absolut inte ska ha dem. Dessvärre så är vapenhandel tillsammans med knark och trafficking något av det mest lukrativa man kan ägna sig åt. Jag har länge förskräckts över detta faktum. Vi kan ta Sveriges agerande under JAS-exporten till Sydafrika som exempel. Vi säger oss vara ett fredsälskande folk, men så säljer vi samtidigt stridsflygplan. Då blir det fel.

Nu säljer Sverige vapen även till Ukraina.

– Nu har EU beslutat att stötta Ukraina med de medel som finns. Alternativet hade varit att lägga ner vapnen och underkasta sig Kreml. Sedan kommer så småningom granatgeväret Carl Gustaf att hamna i ryska händer, men den risken får man ta.

Varför började du skriva?

– Jag läste politisk litteratur på 1960-talet, och även poesi eftersom jag hade ett behov av det. Vi hade en skrivmaskin i hemmet, en Facit Privat, som jag lade beslag på. Jag använde den tills för några år sedan när jag gick över till att börja skriva på dator. När jag gick ut gymnasiet blev jag uppmanad att gå till en tidning och på den vägen är det. Jag fick mitt första bokmanus antaget hos Bonniers 1975. Då när min första bok (Attila) kom ut skulle jag precis fylla 20 år. Fem år senare kom mitt genombrott med Gentlemen. Jag jobbat kontorstidsmässigt från 8 till 17 fem till sju dagar i veckan. Jag har stått ut med ensamheten och tystheten. Det är en förutsättning för yrket.

Klas Östergren skrev sina bokmanus på skrivmaskin fram tills för några år sedan då han övergick till dator.
Klas Östergren skrev sina bokmanus på skrivmaskin fram tills för några år sedan då han övergick till dator. Foto: Charlie Drevstam

Vad betyder det för dig att vara ute på författarträffar som den i Mustadfors?

– Det betyder väldigt mycket. Jag har varit ute och pratat om mina böcker från Ystad till Haparanda genom årens lopp och träffat läsare och kollegor, som ibland berättat att mina böcker betytt mycket för dem. Jag blir väldigt glad att jag får höra detta. Man måste ut och få respons från dem man skriver för.

Vad tycker du att du har uträttat som författare?

– Jag försöker ju hela tiden smyga in budskap om tolerans och medmänsklighet i mina böcker, men om det har haft någon mätbar effekt vet jag inte. Ett annat grepp har varit att man ska ha en vaksam attityd, om man skrapar på ytan så kan det ibland komma fram något helt annat än vad man först har trott. Vidare ser jag med stor förundran på hela tillvaron. Med förundran kommer man långt, det är då man märker allt det fantastiska. Att det banala kan vara förunderligt och det förunderliga banalt. Visst ville väl jag, när jag var ung, som alla unga författare revolutionera världen, men då måste man först veta hur världen fungerar. Varje ny roman är en sorts forskningsresa i denna värld.

Det är i år 100 år sedan T.S. Eliot skrev sin berömda dikt Det öde landet. En dikt som har påverkat dig mycket vilket kanske tydligast märks i din bok Gangsters.

– T.S. Eliot en av min ungdoms läsning och hans Samlade dikter är en av de tre främsta böcker som betytt mest för mig. Jag kan sällan förklara vad hans dikter betyder. Det är inte därför jag läser honom. Men det är texter som aldrig upphör att fascinera mig. Det är en levande relation till en författare vars åsikter som står väldigt långt från mig. Han var konservativ, katolik och vissa påstår till och med att han var antisemit. Men min förundran inför hans texter den består.

Kommer du att återvända till Dalsland?

– Det är inte omöjligt. Bokdagars litteraturfestivalen i Åmål är väldigt trevlig. Det är en av de bättre i landet och man har ett väldigt bra publikarbete.

2018 valde Klas Östergren att lämna Svenska Akademien i protest. Se video:

Artikeltaggar

Bokdagar i DalslandKlas ÖstergrenLitteraturMustadforsMustadfors Folkets hus

Så här jobbar Dalslänningen med journalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.