Linda Timell och Martin Gustavsson har varit med på samtliga upplagor av Dalsland Kanotmaraton sedan starten. Till helgen står de på startlinjen igen – för 19:e gången.
– Det är lite dårskap. Nu kan vi inte sluta förrän någon av oss ligger på dödsbädden, säger Linda Timell.
2004 köpte Linda Timell och Martin Gustavsson, boende i Dals Långed, varsin kajak. Redan tre veckor senare körde de den första upplagan av Dalslands kanotmaraton. Och sedan dess har de varit med varje år.
Här är de bästa platserna att följa loppet från – kolla in kartan– Det är lite dårskap mest. Vi är inte så duktiga på att träna annars, det blir mest under sommaren. Jag sa från början att om folk kan åka runt på vasalopp kan väl vi åtminstone göra det som finns hemma, säger Linda Timell.
Det har blivit 18 kanotmaror genom åren, vissa av dem nedskalade i pandemitider, men paret har varit med i ur och skur.
– Ska man vara med ska man vara med från början. Och nu kan vi inte sluta längre. Nu är det väl ett brutet ben, 40 graders feber eller att man ligger på dödsbädden som skulle krävas, säger hon.
– Det är inte värre än att vi måste fortsätta. Vi känner oss tvungna, men det är absolut ett trevligt arrangemang också, fyller Martin Gustavsson i.
Men det ligger ingen prestige i deras medverkan. Det är mest en rolig grej, menar Linda Timell.
– Det är bara dårskap. Det gick inte fort första gången och det gör det väl inte nu heller. I år har vi dessutom laddat upp med en rejäl förkylning, så vi får väl se hur det går.
Årets bansträckning är en aning kortare, 45 kilometer, men innehåller fler lyft – sju stycken.
– Jag kan tycka att det är lite jobbigt med lyften, men å andra sidan, eftersom vi är dåligt tränade, kanske det är bra för ryggen att man måste upp ur kajaken fler gånger, säger Linda Timell.