Minnesord: Sigvard Olsson har avlidit

Dödsfall
PUBLICERAD:
Sigvard Olsson har avlidit i en ålder av 83 år. Hans sörjs närmast av sin fru Kerstin och döttrarna Helena och Sofia med familjer.

Sigvard föddes i Herrenäs, Ärtemark, son till Gunborg och Ivar Olsson. Han växte upp i mitten av en syskonskara på fem barn. De första åren bodde han i Herrenäs och sedan flyttade familjen till Bengtsfors.

Efter skolgång och militärtjänst gick han vidare till FN-tjänst i Mellanöstern. Vid hemkomsten fick han anställning vid skogsförvaltningen vid Håfreströms AB där han var anställd i tio år. Han gick sedan över till Skogsvårdsstyrelsen. Därefter var Sigvard anställd vid Arbetsmarknadsverket med placering i Bengtsfors och även som chef vid Arbetsförmedlingen i Dals-Ed. Parallellt med detta hade han även en tjänst som näringslivssekreterare i Dals-Ed. Nästa steg i karriären blev ett uppdrag som EU-samordnare i Västra Götalands län där han arbetade med utveckling av olika EU-projekt i Dalsland, Västergötland och Bohuslän. Detta innebar många resor, möten med människor och möjlighet att förverkliga många olika typer av projekt som utvecklade regionen.

Sigvard gifte sig med sin älskade Kerstin i Karlstad 1965 och sedan utökades familjen med döttrarna Helena och Sofia.

Sigvard var styrelseledamot i flera föreningar; FBU, Round Table och AMS-veteranerna. Han var med och startade RT i Bengtsfors vilket gjorde att stora världen kom in i familjen genom gäster från Holland, Belgien och Frankrike.

Han engagerade sig också i hjälpverksamhet, bland annat Läkare utan gränser. Ett engagemang som bottnade i hans upplevelser som FN-soldat i ungdomen. I hela sitt liv hade han ett stort intresse för internationella frågor.

Sigvard levde ett aktivt liv med många olika intressen. Han var konstintresserad och ägnade sig även själv åt måleri och snideri. Han tyckte också mycket om att spela tennis, åka skidor och långfärdsskridskor.

Han älskade naturen och vandrade gärna i skog och mark och kände skogen som sin egen ficka. Naturintresset visade sig också i hans intresse för jakt, fiske och skogsvård och han var en engagerad jaktchef för Herrenäs jaktlag under många år.

Sigvard älskade gäster och fester. Hans och Kerstins hem stod alltid öppet för vänner och familj från när och fjärran. Han var genuint intresserad av andra människor. Vänkretsen var stor och färgstark och under sommarmånaderna strömmade gäster in till sommarstället, Tomtene. Intresset visade sig också i resor runt om i Europa, där han med ett stadigt grepp om ratten och gasen i botten tog sin familj till olika spännande platser och ständiga nya möten och upplevelser.

Nyfikenheten på människor och deras liv inspirerade honom också att livfullt och med stor inlevelse och fantasi skapa egna historier. Han var en sann historieberättare som visste hur en god historia skulle levereras. Vi har skrattat gott genom åren till historier om allt från farbröder som åt bullar med pappret på till dramatiska berättelser från FN-tjänsten i Gaza.

Viktigast för Sigvard var familjen – hans fru Kerstin och döttrarna Helena och Sofia och deras familjer. Han följde barnbarnen Albert, Carl och Vera med stort intresse. Han gav sina nära oändlig kärlek och hade orubblig tro på att vi alla skulle klara vad vi än tog oss för. Han visade alltid hur stolt han var över sin familj. Lyckligast var han när alla var samlade och han fick sitta mitt ibland sina nära och kära. Han hade alltid ett bekräftande ord och var inte främmande för att ta i från tårna när det gällde att berömma barn och barnbarn.

Han finns i våra hjärtan och saknas av sin familj, sina syskon och vänner.

Döttrarna Helena och Sofia

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.