Hoppa till huvudinnehållet

Problem med utbredning av den giftiga jättelokan

Publicerad:
Pernilla Lönngren
pernilla.lonngren@dalslanningen.se
Bild tagen i början av juli på jättelokorna längs med gångvägen vid Kvarnskogen.
Bild tagen i början av juli på jättelokorna längs med gångvägen vid Kvarnskogen. Foto: Annelie Särud

Boende vittnar om en utbredning av den invasiva och giftiga växten jätteloka. Kommunen i sin tur menar att de gör vad de kan för att utrota den och anser inte att det har ökat i området.

– Man är ju rädd att barnbarnen ska komma i närheten av dem, säger Annelie Särud, boende i Dals Långed.

Jättelokan är en storväxt som är listad på EU:s förteckning över invasiva, främmande arter. Den växer tätt och ofta i stort antal och påverkar den biologiska mångfalden då den kväver övrig vegetation. Saften som finns i växten kan dessutom i samband med solljus ge hudskador så som stora och svåra blåsor. Detta enligt information på naturvårdsverkets hemsida.

Annelie Särud bor vid Kvarnskogen i Dals Långed sedan 22 år tillbaka. På kommunens mark i närheten av hennes hem har jättelokan brett ut sig mer och mer. Något som enligt henne inte var något problem förr men som nu blir värre för varje år.

– Det är så synd, för kommunen har anlagt en fin gångväg längs vattnet som nu kantas av blommande jättelokor. Det blir fler och fler för varje år. Det är redan stora blommor och växterna är säkert två meter höga, säger hon.

Hon berättar att de ringer kommunen varje år och ber dem att komma dit och ta hand om växterna, och att de snabbt brukar vara på plats och kapa dem. Men hon menar att de kommer först när blomningen är igång.

– När de kapar dem bildas dessutom giftig växtsaft från stjälkarna, och de växer precis längs med gångvägen, så man är ju rädd att barnbarnen ska komma i närheten av dem.

Kapar innan fröbildning

Enligt Mats-Åke Johansson, förman i kommunens röjarlag, brukar de åka ut och kapa innan jättelokan bildar frön.

– Vi har varit där och slagit före fröbildning i åtminstone fem till tio års tid. Det är nog snart dags igen. Alternativet vore att gräva bort dem, säger han.

Annelie Särud säger att hennes man ringde kommunen för ungefär en vecka sedan om att de bör komma och ta bort dem, men att inget ännu har hänt. Hon har även anmält till Länsstyrelsen.

Mats-Åke Johansson menar fortsatt att han under de sex år som han har arbetat med detta inte tycker att jättelokorna har ökat i antal på platsen, något som Annelie Särud inte håller med om.

– Vi har tagit saken lite i egna händer och bland annat lagt presenning över vissa ställen, men de växer ju snart fram ändå, säger hon.

Jättelokan kan bli uppemot fyra meter hög och kan orsaka svåra blåsor vid kontakt.
Jättelokan kan bli uppemot fyra meter hög och kan orsaka svåra blåsor vid kontakt. Foto: Helena Bengtsson

Markägares skyldighet

Alexander Frisborg, naturvårdshandläggare på Länsstyrelsen, säger att jättelokan finns på ett stort antal platser i länet. Vidare att det finns fynd registrerade i området där Annelie bor. Enligt lag måste man som ägare till marken bekämpa växten.

– Det finns en lagstiftning kring jättelokan där markägaren är skyldig att se till att inte låta den tillväxa eller reproducera sig, då bryter man mot EU-förordningen, säger han.

Förra året skickade Länsstyrelsen ut ett informationsbrev till markägare i områden där jättelokan växer. I brevet beskrevs bland annat hur man bäst gör för att ta bort den. Kommuner som äger marker där jättelokan finns har samma skyldighet som privata markägare att se till att den bekämpas och inte sprider sig.

– Är det efter frösättning är det jättedumt att kapa den då det är en fröspridd växt som då förökar sig. Det bästa är att gräva upp och ta bort alltihop, säger Alexander Frisborg.

Artikeltaggar

Dals LångedDjur och naturLänsstyrelsenMats-Åke JohanssonMiljö

Så här jobbar Dalslänningen med journalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.