”Vad skall jag göra för att vinna evigt liv?”

Familj
PUBLICERAD:

”Mästare, vad skall jag göra för att vinna evigt liv?” Luk. 10:25-37

Det betyder mycket för oss att vara på resa då och då. Att åka bort från det vanliga livet under en tid förändrar oss alltid på något sätt. Ibland tvingas vi inse våra begränsningar, vi kanske inte förstår språket dit vi kommit. Vi måste förlita oss på att andra är hjälpsamma. Osv…

Andras kulturer tvingar oss att tänka över vår egen kulturs särart.

I det större perspektivet är det självklart att själva livet tycks vara en resa vi måste göra. Tiden går vare sig vi vill eller inte. Albert Einstein skrev en gång: ”Livet är som att cykla. För att hålla balansen måste man fortsätta.”

Kanske bör vi observera att Jesus påpekar i sin liknelse att samariern var på resa. Prästen och leviten var det inte. Och den laglärde, som ville sätta Jesus på prov, trodde att han var på resa mot det eviga livet, men han hade trasslat in sig i frågan om vad kärlek är. Den Gud som själv är kärlek och expert på detta område, hade allt att säga om just detta.

Vad var det då för resa han måste företa sig för att få ett svar på sin fråga?

I Han måste göra en resa till en annan människas hjärta. Det är vad samariern på en gång gör. Han såg mannens sår och skador. Men det såg också prästen och leviten. Men vad han därtill såg, var en människosjäl som blivit misshandlad, fråntagen sin rättighet att få leva, sin värdighet som människa, sparkad på och föraktad. Hans resande gjorde stopp för en stund vid en människas hjärta. Hur vet vi detta? Jo, han lovade att komma tillbaka! Det var ingen lag han försökte uppfylla så lätt som möjligt. Det var ett möte mellan två människor. Den ene stark och frisk, den andra sönderslagen, men båda med samma vetskap om livets bräcklighet.

Den laglärde banaliserar frågan genom att bara göra den till en fråga om sin egen plats i evigheten.

II Men den laglärde måste också göra en resa till Guds eget hjärta. Han frågar – ”Vem är min nästa?” För att få svaret på den fråga måste han bli klar över, vem det är som är älskad av Gud. Den som är älskad av Gud, är också den som han är kallade att se som sin nästa.

Den laglärde ägde lagen, men Kristus äger kärleken. Att ge sig in i hans verklighet, korsets verklighet, är en annan sak än att vara säker på hur man skall följa en lag.

Den waelsiske poeten R.S Thomas: "Nej, jag har förvisso aldrig trott annat än att Gud är den stora frånvaron i vårt liv, den öde tystnaden i det inre, platsen dit vi beger oss för att söka, utan hopp om att nå fram eller finna. Han bevarar sprickorna i vår kunskap, mörkret mellan stjärnorna." Resan till Guds hjärta, hade den laglärde förmodligen inte börjat än.

III Den laglärde hade stannat framför sitt eget hjärta och aldrig tagit steget in genom en av dess sprickor. Önskar vi inte ibland att vår gudstro liknade ett ytskimmer över ett vidsträckt hav, lyckligt och enkelt återspeglar det himlen och ljuset och luften.

Men nej, en gudstro är ett bråddjup, en tillit som förmår att, trots rädslan för att själv bli nedslagen, hjälpa den slagne.

Den katolske prästen Henri J M Nouwen skriver, "Utan tillit kan jag inte låta mig bli funnen. Tillit är en djup, inre övertygelse om att Fadern vill att jag skall komma hem. Så länge som jag tvivlar på att jag är värd att bli funnen…kan jag inte bli funnen."

f. Thomas Andersson

S:t Petri katolska församling, Trollhättan

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.