Insändare: Ekhagsskolan är något att kämpa för

Skola & utbildning
PUBLICERAD:
”Det är ju er vi behöver i skolan! Erfarna, kunniga och med barnens bästa för ögonen”, skriver insändarskribenten.
Foto: Tommy Löfgren

Jag blev ledsen när jag läste Ingrids och Daniel Erikssons insändare i Dalslänningen den 21/6.

Det är ju er vi behöver i skolan! Erfarna, kunniga och med barnens bästa för ögonen. Ingrid vill inte tvingas använda arbetsmetoder (lärandematriser) som hon inte tror på, och Daniel kan inte stå bakom de besparingar som lagts på skolan för att de går ut över barnen. Samtidigt lovordar båda den ”härliga” Ekhagsskolan med de underbara barnen och de kompetenta kollegorna. Det är något att kämpa för!

Jag kan inte uttala mig om nyttan eller vådan av de lärandematriser som enligt utbildningschefen beslutats gemensamt av grundskolans rektorer, men det är lite lustigt att i Daniels insändare på samma sida läsa att det i rektorsgruppen saknas riktning, linje och samsyn. Det som styr är det politiska ”mantrat att pengar skall sparas”. När det gäller lärandematriserna tycks man i alla fall ha förenat sparandet med samsyn eftersom det är Västra Götalandsregionen som betalar kalaset.

Det är sant som Per Jonsson svarar att Bengtsfors hör till de kommuner som lägger mest pengar per elev på grundskolan. Det beror bl.a. på att vi är en liten kommun med många små tätorter och många skolenheter. Det är dyrt. Det skulle vara mycket billigare och effektivare att ha alla barnen i en och samma skola, t.ex. i Bengtsfors.

Men om vi vill behålla den struktur vi har beslutat om, med skolor i Bengtsfors, Dals Långed och Bäckefors, då måste vi också vara beredda att betala vad det kostar. Med en budget som klarar att ge alla barn i kommunen en likvärdig skola.

Och gärna med svängrum för pedagogerna att arbeta på sitt bästa sätt så länge de följer läroplanen.

Nu har det sparats och sparats i fyra år, och det har varit nödvändigt av flera skäl, t.ex. att elevantalet har minskat i snabbare takt än det gått att minska personalstyrkan. Bakom den senaste besparingen ligger också en fatal felräkning: grundskolan tilldelades 4 miljoner mer än den skulle ha enligt budget och det upptäcktes inte förrän långt in på vårterminen när en stor del av pengarna redan var förbrukade. Aja baja räknenissarna! Nej, det sa ingen. Spara mera var budskapet. Färre pedagoger! Skrota skolbiblioteket! Där finns ju ändå ingen bibliotekarie.

Att Ekhagsskolan är en bra skola, det vet jag. Mina barn har gått där och nu går mina barnbarn där. En dag, hoppas jag, ska de kanske gå på gymnasiet i Bengtsfors, denna fina, unika skola som vi var så stolta över en gång. Vi vet hur väl den behövs, ändå är den nu på väg att malas ner och försvinna.

Det finns massor av kraft, kunskap och entusiasm i vår kommun. Se bara på kulturveckan, där varenda liten by stolt visar upp sina sevärdheter och aktiviteter. Om kommunens politiker – folkvalda! - kunde visa upp samma entusiasm och skaparglädje i de verksamheter de (vi) ansvarar för så skulle vi inte behöva spara på barnen. Vi skulle satsa framåt och använda pengarna där de behövs. Och att satsa framåt handlar inte bara om pengar. Det är att veta vad man vill, att ha framtidstro, att inte ge sig.

Barnen är våra viktigaste invånare och skolan är kommunens viktigaste ansvar, det är där vi skapar framtiden. Därför är det där vi ska satsa mest målmedvetet och inte ge oss. Så Ingrid och Daniel, gråt inte, kämpa!

Lena Grönlund, Dals Långedsbo och socialdemokrat

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.