INSÄNDARE: "Man är beredd att offra barnen"

Politik
PUBLICERAD:
"Det är ingen hemlighet att skolorna i kommunen gått med underskott och nu har min kära Ekhagsskolan fått till sig storsläggan av kommunen inför hösten”, skriver insändarskribenten.
Foto: Tommy Löfgren

Det är dags att ta bladet ifrån munnen nu när sommarlovet stundar.

Det är ingen hemlighet att skolorna i kommunen gått med underskott och nu har min kära Ekhagsskolan fått till sig storsläggan av kommunen inför hösten. Besparingar, besparingar och åter besparingar. Dessutom till vilket pris som helst!

Man blundar för att skolorna är fel budgeterade från första början utifrån sina utmaningar. Alla som jobbar och finns på plats i verksamheten vet hur det vänds och vrids på kronor. Hur det snålas. Hur man ständigt släcker “bränder”, Skolmaterial får inte köpas in. Man väljer att spara trots att det i realiteten inte finns något att spara in på. Vilka är det som får betala - jo barnen såklart! I senaste fallet dessutom barnen som befinner sig i behov av extra stöd för att klara sin skolgång. Det som så fint heter “en skola för alla” enligt skolverket eller som står i barnkonventionen:

Artikel 2: “Alla barn har samma rättigheter och lika värde. Ingen får diskrimineras.

Artikel 3: I alla åtgärder som rör barn ska man i första hand beakta vad som bedöms vara barnets bästa.

är något som man i Bengtsfors kommun väljer att medvetet bryta mot och inte bry sig det minsta om. Man är beredd att offra barnen!

För det är just detta steg man valt att nu göra på Ekhagsskolan. Man tar inte bara bort "huvuden" i verksamheten. Man tar dessutom bort förutsättningar för hur man gör ett bra arbete med barnen. Vilket alla med kunskap i ämnet vet vad som krävs. Man kommer nu få sätta sig ner och se vilka barn man får välja att prioritera och vilka som får “offras”. Alla kommer inte kunna tillgodoses. Vilka barn skall offras på grund av ekonomin. Ditt barn? Ditt barnbarn? Din grannes pojke eller flicka? Kommunen anser inte att barnen är lika värda. Det visar de med tydlighet. Nej, det är viktigare att samla pengar på hög inför framtiden än att bedriva rätt verksamhet här och nu.

Någonstans kommer allas gräns. Kan man moraliskt stå bakom detta? För mig har en sömnlös vår (med oerhört mycket tårar för barnen) gjort att jag kommit fram till att jag inte står bakom det. Därför sa jag upp mig efter flertalet underbara år på en suverän skola - där alla sliter för barnens bästa. Jag kan aldrig för mitt liv stå bakom den riktning kommunen valt att ta.

För det är just det man som personal saknar. Vilken väg ska vi gå? Vart vill vi? Var är vi på väg? Och vad får det kosta? Politiken i kommunen verkar helt ha tappat detta. Man pratar om KASAM (känslan av sammanhang), satsar på utbildningar (senast nu under våren) som handlar om hur vi skall jobba med barnen som behöver extra stöd och som går i totalt motsatt riktning och sätt än vad kommunen nu väljer som framtidsspår. Är detta rätt sätt att använda pengarna på? Nej det viktiga verkar vara att det skall se rätt ut utåt? Men hur det ser ut i verksamheterna på RIKTIGT verkar ingen i styret ha koll på. Vi är en kommun med flertalet grundskolor. Det finns en rektorsgrupp (som borde lett till samsyn) men finns ingen tydlig linje. Skolorna jobbar på olika vis, har olika skoltider, satsar på olika undervisningsmaterial etc. Men det finns ingen riktning, ingen linje. Mer än en - (senaste årens politiska mantra) pengar skall sparas! PÅ BARNENS BEKOSTNAD. Vem bryr sig om dem? Vem skall stå upp för barnen? Intressant (om än tragiskt) att läsa och följa artikelserier om barn och unga som mår dåligt, “hemmasittare” (som de felaktigt ofta kallas) med mera utan att någon verkar göra kopplingen var man inte kan spara in. Men man får en uppgiven känsla av att det blundas för verkligheten. Man är uppenbart beredda att ta smällen. Det vi inte behöver betala nu - kan vi lägga på någon annans “konto” om tio år istället. Skrämmande. Jag är djupt bedrövad och lämnar nu en oerhört trivsam arbetsplats med underbara barn och kompetenta kollegor med tungt hjärta. Men någon gång passeras gränsen och då måste man våga sätta ner foten. Jag gör det här och nu!

Daniel Eriksson, f.d. Resurspedagog på Ekhagsskolan, Dals Långed

Svar direkt

Det är mycket viktiga frågor du tar upp. Jag är ordförande i vårt utbildningsutskott, där representanter från Socialdemokrater, Moderaterna, Kristdemokraterna och Centerpartiet ingår.

Beträffande ekonomiska satsningar så tillhör Bengtsfors kommun de kommuner som satsar mest på skolan. Bland de översta 10 procenten i Sverige.

Och Ekhagsskolan är den skola i Bengtsfors som får mest per elev.

Men det ingår i Utbildningsutskottets uppdrag att analysera och bedöma rimligheten i olika ersättningar till våra skolor. Man har nu startat upp ett elevpengssystem för att få en rättvis bedömning av behov och resurser. Jag kommer att ta upp detta i vårt utskott och tillsammans med förvaltningen och undersöka om vårt system ligger på rätt nivå eller om det behöver justeras.

Per Jonsson ordf. utbildningsutskottet.

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.