1965 började Inger Persson som springtös på apoteket i Färgelanda. 57 år senare jobbar hon fortfarande kvar. Men som 71-åring har hon inga planer på att sluta.
– Min chef får slänga ut mig när hon tycker att det är dags, säger hon.
Inger Persson var 14 år när hon tog anställning som springtös på apoteket i Färgelanda, som 1965 låg på Allhemsvägen, alldeles intill där kommunhuset ligger idag.
– På den tiden behövde man ingen utbildning. Jag gick i sjuan och fick börja plocka varor och skicka dem runt i kommunen. Jag packade också paket som jag bar till bussen, säger hon.
Det var en annan tid då, ett faktum som blir mer tydligt ju mer Inger berättar om sin första tid i arbetslivet.
– Något jag aldrig glömmer är när jag sökte jobbet. Då kom apotekaren in på kontoret och la upp benet på skrivbordet. Han drog upp byxorna och började klia sig på benet, där han hade något eksem. ”Ingår detta i jobbet?”, tänkte jag. Och när hans fru var på semester, då fick man gå upp och steka falukorv och ägg till honom. Han bodde nämligen ovanför apoteket, säger hon och skrattar.
Ville till stan
Sedan dess har 57 år passerat, men Inger Persson jobbar fortfarande kvar. Men det var inte alltid en självklarhet att hon skulle stanna.
– Från början ville jag till stan, det vill säga Uddevalla. Jag ville inte ha det jobbet. Men sedan träffade jag min man och då passade det bra. Jag har trivs bra här, det är jättetrevligt. Men ingenting är sig likt från när jag började. Då byggde vi upp hyllor, dispenserade läkemedel och la tabletter i burkar, berättar hon.
Men att hon skulle ha kollegor från hela världen, det var otänkbart när hon började.
– Det hade man inte ens kunnat drömma om då, att man skulle jobba med iranier, och syrianer. Nu är det väldigt vanligt och det är inget fel med det, säger Inger Persson.
Gick kvällskurser
Med tiden började hon utbilda sig till apotekstekniker genom att gå kurser på kvällstid. Med åren har hon mött otaliga kunder och samlat på sig många historier. Bland annat har apoteket varit utsatt för rån två gånger, men båda gångerna var Inger Persson lyckligtvis ledig.
– Jag hade turen att vara hemma då. Första gången fick jag hjälpa till att städa upp glassplitter och andra gången hjälpte jag polisen att räkna kassan när jag kom till jobbet dagen efter.
Men det finns också roliga anekdoter att blicka tillbaka på. Som när en kund kom in och skulle ha Adamssons Special.
– Varken jag eller kollegorna hade någon aning om vad det var. Jag frågade kunden vad det skulle användas till. Det var till någon annan, sa han. Jag letade och letade, men hittade ingenting bland läkemedlen. Då frågade jag en gammal kollega som jobbade i labbet. Och det var ju kondomer, säger Inger Persson och skrattar.
I augusti fyller hon 72 år. Då löper också hennes fasta anställningsavtal ut. Men än har hon inga planer på att sluta jobba.
– Det är inget större fel på mig, så om jag får jobba kvar på timmar så gör jag ju det. Det är trevligt att komma ut och träffa lite folk. Än så länge är jag ju klar i huvudet. Jag har sagt till min chef att hon får slänga ut mig när hon tycker att det är dags, säger Inger Persson.