Tankar inför helgen: Om svek och förtroende, trots allt

Familj
PUBLICERAD:
Johanna Andersson präst Dals-Ed.
Foto: Britt-Marie Erlandsson
Temat för den andra söndagen i påsktiden är Påskens vittnen. Vi läser två välkända texter i kyrkan. Profeten Jeremia berättar om krukmakaren som formar en lerklump till ett kärl, och som ibland får göra om för att det ska bli rätt. Den andra texten är från Johannesevangeliet och handlar om hur Petrus, som tre gånger hade förnekat att han kände Jesus, får svara på tre frågor.

Både krukmakaren och de tre frågorna till Petrus handlar om att få en ny chans, hur förtroende kan förnyas trots svek och hur relationer kan läka. Men det handlar inte om att släta över och låtsas som att ingenting har hänt. Vissa saker behöver man reda ut och sätta ord på innan man kan gå vidare. Ibland behöver krukmakaren börja om från början där vid drejskivan för att lerkärlet ska bli bra. Så kan det vara i våra relationer också, både med dem vi lever nära och i vår relation till Gud.

Jesus ställer tre frågor till Petrus. Först frågar han: Simon, Johannes son, älskar du mig mer än de andra gör? Sedan frågar han: Simon, Johannes son, älskar du mig? Och till sist formulerar han frågan så här: Simon, Johannes son, har du mig kär? Petrus svar är lite undvikande de första två gångerna. Ja, herre, du vet att jag har dig kär, svarar han, fast Jesus frågat om han älskar honom. När frågan ställdes en tredje gång står det att Petrus blev bedrövad. Och när Jesus ställde frågan denna tredje gång frågade han alltså inte om Petrus älskar honom utan om Petrus har honom kär. Sker det någon slags kalibrering här när Jesus och Petrus kommer överens om hur deras relation ser ut? Kände Petrus själv att han, efter svek och förnekande, inte kunde hävda att han älskade Jesus mer än de andra gjorde?

Efter varje svar ger Jesus Petrus ett och samma uppdrag: För mina lamm på bete, var en herde för mina får, för mina får på bete. Det räcker att Petrus har Jesus kär för att han skulle få förtroendet att ta på sig ett ledaruppdrag. Tre gånger bekräftar Jesus att Petrus ska få ett uppdrag, tre gånger bekräftar han sitt förtroende för Petrus. Tänk om Petrus frimodigt svarat att han minsann älskade Jesus mer än de andra gjorde? Kanske hade vi då haft en kyrka där vi mäter och graderar varandras tro och fromhet. Det finns en frihet i att Petrus svarar att han har Jesus kär; stora ord som ”kärlek” kan kännas svåra och krävande att leva upp till. Trots svek, trots att Petrus inte kan svara på om han älskar Jesus mer än de andra, eller ens att han älskar Jesus, anförtros han det viktiga uppdraget.

Idag är det vi, om än bräckliga lerkärl, som är påskens vittnen. Viktiga frågor ställs också till oss. Vad håller jag kärt i mitt liv? Vågar jag fråga om någon har mig kär? Ibland drar man sig för att fråga för man är rädd för att höra svaret. Har jag svikit på sätt som skadat andra, har andra svikit mig, har jag svikit mig själv? Vart tar jag i så fall vägen med min skuld? Vågar jag leva i tillit till den kärlek som bekräftas för oss när Jesus ger Petrus ett stort förtroende?

Frågorna ställs till oss ständigt och på nytt av honom som är vårt ursprung och vårt mål, han som är världens ljus i en mörk tid, den som segrar över hat och död. Frågorna och svaren hör samman, våra liv och vår historia hör samman med våra svar. Jesus kommer oss till mötes bortom skam, skuld och misslyckanden. Och han kan omforma oss och våra liv, som krukmakaren vid sin drejskiva, när vi svikit eller blivit svikna och behöver få nya chanser så att frid och förtroende kan ersätta svek och missmod.

Johanna Andersson

Präst i Dals-Eds församling

Så här jobbar Dalslänningen med journalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.