Hoppa till huvudinnehållet

Västtrafiks bussar kör ifrån rullstolsburne Mikael: ”Förbannad och ledsen”

Publicerad:
Reporter Johan Lindahl
Johan Lindahl
johan.lindahl@dalslanningen.se
Från Kyrkvägens bullhållplats åker han ofta mot Färgelanda och Uddevalla, antingen med sambon Marie Hedman (höger) eller gode mannen Rune Andersson (mitten).
Från Kyrkvägens bullhållplats åker han ofta mot Färgelanda och Uddevalla, antingen med sambon Marie Hedman (höger) eller gode mannen Rune Andersson (mitten). Foto: Johan Lindahl

Vid ett dussintal tillfällen har Västtrafiks bussar kört ifrån rullstolsburne Högsäterbon Mikael Modig, 48, och lämnat honom förnedrad och förtvivlad på hållplatsen.

– Man känner ångest, blir förbannad och ledsen, säger han.

Mikael Modig och sambon Marie Hedman flyttade till Högsäter från Mölndal för ganska exakt ett år sedan. Och ganska omedelbart började problemen med att åka kollektivt.

Mikael sitter i rullstol på grund av ett medfött ryggmärgsbråck. Med sin elektriska rullstol kan han ta sig från punkt A till punkt B, men för att komma ombord på bussen behöver han hjälp av bussens hissanordning.

Tillsammans med sambon eller gode mannen Rune Andersson åker han oftast linje 730 och 738 till Färgelanda eller Uddevalla.

Ett dussintal gånger bara det senaste halvåret har han av olika anledningar blivit kvarlämnad på busshållplatsen förtvivlad och förnedrad.

– Det händer oftare än det inte händer. Bussföraren brukar säga att hissen inte funkar, att de inte vet hur den fungerar eller att de inte hinner. Senast i förra veckan fick jag inte åka med för att de inte hittade nyckeln. Det finns också de som bara åkt iväg. Det hände också nyligen, säger Mikael Modig.

Mikael Modig sitter i rullstol på grund av ett medfött ryggmärgsbråck.
Mikael Modig sitter i rullstol på grund av ett medfött ryggmärgsbråck. Foto: Johan Lindahl

Ärenden ställs in

Allt från shoppingrundor på Torp till läkarbesök har fått ställas in med kort varsel. För några veckor sedan hade han en tid inbokad för sin fjärde dos covidvaccin. Då hände det igen.

– Då hittade han inte nyckeln. Det jävligaste är när man har en tid att passa. Då kan man få sitta och vänta två timmar och sedan få betala en ny biljett för den andra har gått ut. Man blir förtvivlad, säger han.

Bussförare frågar också ibland om det inte är bättre att han åker färdtjänst. Men det är mycket dyrare än att ta bussen. Det kostar 50 kronor första milen, sedan tre kronor kilometern.

Men det är inte bara vardagen som blir krångligare och dyrare för Mikael. Det medför också sämre mentalt mående.

– Jag känner ångest, blir förbannad och ledsen. Allt på en gång.

Bussförare har vid tidigare tillfällen uppmanat Mikael Modigs sambo Marie Hedman att hjälpa honom in i bussen, vilken hon inte klarar av på grund av sin egen sjukdom.

– Det har hänt att de har frågat mig ”kan han gå?” som om han inte kunde svara själv. Men det mest kränkande är när de säger att bussen är sen på grund av honom, säger hon.

Dålig service

Mikael Modig menar att det är dålig service från Västtrafik och att chaufförerna är dåligt utbildade. En resa till Vänersborg för några månader sedan är en historia i sig.

– På vissa bussar är dörrarna för smala för att stolen ska komma in och då behövs en extra dörr öppnas. Chauffören i fråga kunde öppna dörren, men sedan fick han inte stänga den. Då blev han ståendes med dörren, så alla fick gå av istället.

Mikaels gode man Rune Andersson sköter mycket praktiskt åt honom, som att hålla koll på ekonomin eller att ringa telefonsamtal.

– Jag har försökt prata med Västtrafik men inte kommit fram till rätt person. Det står på deras hemsida att alla bussar ska vara tillgänglighetsanpassade, men det stämmer tydligen inte, säger han.

Tekniskt fel

I augusti förra året rapporterade Bohusläningen om samma problematik. Då förklarade Västtrafiks affärschef Rebecca Sundborg att man beklagade hur Mikael blivit bemött och att hon personligen kontaktat trafikföretagen som kör de aktuella linjerna och att man gjort åtgärder. Men ändå fortsätter problemen.

Varför fortsätter det här att hända?

– De senaste gångerna detta har hänt har det varit tekniskt fel. En sladd hade lossnat inne i maskinen och sådant kan hända på skumpiga vägar. Det är inte förarens fel. Vi hoppas att det här ska vara rättat, för det är jättetråkigt att resenären ändå har råkat ut för detta, säger Anne Garcia Solving, affärsutvecklare på Västtrafik.

Vad har gjorts för att förhindra detta i fortsättningen?

– Det är jättemycket som är gjort, så det känns glädjande att få berätta. Bussbolaget i fråga har monterat om manöverskåpet där handenheten till liften sitter så att det ska se likadant ut på alla bussar och att inga nycklar ska försvinna. Varannan vecka kontrolleras funktionen i liftarna och förarna har börjat en repetitionskurs. De har också fått testa att sitta i rullstol själva och även manövrera liften. De har verkligen gjort jättemycket för att det här ska bli bättre.

Artikeltaggar

HögsäterTransportVästtrafik

Så här jobbar Dalslänningen med journalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.