Trion som i förra veckan lämnade Högsäter för att hjälpa utsatta flyktingar från Ukraina är på hemmaplan igen. Resan, som var en känslomässig berg- och dalbana, var framgångsrik på många plan, men främst lyckades de säkra tillvaron för en kvinna och tre barn.
Det var förra onsdagen som Tomasz Galbas, Högsäter, Johan Bohlin, Högsäter, samt Tony Vikarand, Uddevalla, påbörjade resan mot Ukraina.
De hade fyllt en minibuss samt en stor släpkärra med 1,5 ton kläder och drog iväg med målet att komma till den ukrainska gränsen i södra Polen.
Överväldigande generositet – Galbas måste pausa insamling till Ukraina– Men den planen slopade vi snart. Vi hade blivit varnade för att det fanns en risk för att fastna i långa köer och dessutom visste vi inte om vårt insamlade material faktiskt hamnade rätt då det redan fanns berg av förnödenheter vid gränsen.
I stället hade de tagit kontakt med Ukrainska föreningen i Krakow i södra Polen.
– De har hyrt en våning ovanför deras föreningslokal i Krakow där det bor cirka 85 ukrainska flyktningar – mestadels kvinnor och barn.
Trion kom fram vid tiotiden på torsdagskvällen och fick genast hjälp av flyktningarna att lasta ur alla kläder.
Nudlar och blöjor
– Det var ordning och reda och alla var väldigt arbetsamma. Alla säckar vi hade med oss lades i en stor hög och när vi kom tillbaka dagen efter var allt redan uppsorterat. Många tackade för hjälpen, men det fanns också en känsla av ett stort fokus att försöka lösa situationen.
Natten spenderades hos Tomasz Galbas syster, för att under nästa dag handla förnödenheter.
– Vi hade fått en lista från föreningen med saker som flyktingarna var i behov av. Det var allt från konserver och nudlar, till blöjor och hygienartiklar.
50 000 kronor till förnödenheter
Förutom kläder hade de inför resan även samlat in pengar som främst skulle täcka kostnaderna för resan, men det som blev över skulle användas till att handla mat för.
– Vi hade 50 000 kronor att handla för. Vi höll på att handla och lasta varor i nästan fyra timmar. Det var såklart roligt, men samtidigt hade vi inte så mycket tid på oss så det var minst sagt svettigt.
Efter en ytterligare en natt i Polen, den gången hos Tomasz Galbas far, skulle ekipaget rulla åter till Sverige. På väg hem kunde de ta med sig en mamma, hennes två barn samt deras kusin.
– Vi hade ju flera tomma platser på väg tillbaka så vi hade informerat om att vi hade möjlighet att ta med några till Sverige. Vi ville ju uträtta så mycket som var möjligt när vi väl var på plats. De bor i dag hos en familj i Bengtsfors.
"Pratat med varandra"
Färjan var försenad på både dit- och hemvägen och vägarbeten fördröjde dem ytterligare, men i övrigt gick resan rent fysiskt bra. Dock blev det vid flera tillfällen väldigt känslomässigt påfrestande.
– Vi har under hela resan pratat mycket varandra om vad vi har sett och upplevt. Det vi såg av katastrofen var i ordnade former, men det var påtagligt på flera sätt hur många flyktningar som faktiskt befann sig i staden. Trots minusgrader sov många i sina bilar på natten och de man mötte på gatorna talade nästan uteslutande ukrainska.
På hemmaplan fortsätter nu engagemanget för Tomasz Galbas på andra sätt.
– Dels känner man ju lite ansvar för den familj som följde med oss, dels hjälper jag till genom mitt jobb att iordningställa boendena på Utsikten för ett mottagande. Det är så härligt att se hur alla samarbetar för att det ska bli så bra som möjligt.