– Det här är den roligaste poesifestivalen jag varit med om.
Det sa Tua Forsström, en av Nordens mest framstående poeter och ledamot i Svenska Akademien. Hon mottog Dalslands poesipris under Poesidagar på Baldersnäs. I priset ingår att skriva en dikt om Dalsland och den filade hon på ända in i virkestorken.
– Ni kanske tror att jag inte tagit det här på allvar, eftersom jag skriver så nära inpå. Men jag har tänkt mycket på det under en lång tid. Det är första gången jag besöker Dalsland, jag ångrar att jag inte gjort det tidigare och jag måste googla om det. Problemet är att jag har inget som passerat mitt eget omlopp. Men då tänkte jag: det kommer någon och hämtar mig i Karlstad när jag ska hit, då har jag passerat den magiska gränsen, och då får jag se om det ordnar upp sig.
– Det var det som hände igår kväll. Genast när det uppstår en mänsklig kontakt, när du pratar med någon och någon berättar, då börjar det leva. Det var därför jag satt och skrev är förut.
Tua Forsström läste sin rykande färska Dalslandsdikt direkt från sitt anteckningsblock där de sista bokstäverna knappt hade torkat. Dalslänningen återkommer med dikten så snart författaren renskrivit den.
”Konstant ihopsamlande”
Innan prisutdelningen hölls ett scensamtal med Tua Forsström och förläggaren Caisa Bromberg. Det blev samtal om poetens hembygd Tenala, mellan Helsingfors och Åbo, där hon också är bosatt halva året. Andra halvan bor hon i Helsingfors. Samtalet kom också in på den arbetsmetod Tua Forsström använder när hon skriver sina dikter.
– Det är ett konstant hopsamlande av intryck. Jag har gjort likadant under hela mitt yrkesverksamma liv. Jag har ingen övergripande idé, aldrig haft något budskap utan jag har levat, läst, lyssnat på musik, talat med människor och gått på bio. Att gå i skogen har också alltid fungerat väldigt bra, sa hon.
”Hade ingen lust”
Oftast samlar Tua Forsström material i tre-fyra år innan hon sätter sig ner och undersöker om det hänger ihop och hur det hänger ihop.
Hennes senaste bok Anteckningar kom till efter att hennes barnbarn dött, endast nio år gammal.
– Under väldigt lång tid skrev jag inget alls. Jag hade ingen lust, jag kunde inte och tänkte att jag slutar skriva. Men tiden gick och det var smärtsamt också att inte skriva. Jag började anteckna på någon tidningskant, utan avsikter. Jag upplevde att det blev lite lättare och efter hand blev det att jag gjorde boken.
”Förstummad”
Tua Forsström var mycket imponerad av Poesidagar i Dalsland och sa på Dalslänningens fråga vilken uppfattning hon hade av festivalen:
– Det är fantastiskt. Det här är den roligaste poesifestivalen jag varit med om. Hela organisationen med Bokdagar och alltihop, jag är alldeles förstummad.
Första kommunpoeten
Årets upplaga, den andra i ordningen, fick också besök av Sveriges första kommunpoet som är uppväxt i Stigen i Färgelanda, Jimmy Alm, numera boende och verksam i Tranemo. Han och Victor Estby, Dalslands litteraturförening, höll scensamtal om allt från hur diktandet började till dagens uppdrag som kommunpoet.
– Idag är det ett väldigt uppskattat projekt. Det är många företag och föreningar som vill ha en dikt så jag hinner inte riktigt med, sa han.
– Från början såg jag det inte som litteratur utan som ett möte med människor, som terapi. Jag gör intervjuer med människor under en timme och antecknar. Efter det skriver jag en dikt utifrån det. Sedan träffas vi igen och de får dikten, sa han.
”Vi som bor i den”
Jimmy Alm underströk att kommunen är en komplex apparat och mycket mer än den kommunala verksamheten.
– Kommunen är alla vi som bor i den och alla företag som finns i den, sa han.
Publiken på Poesidagar i Dalsland fick givetvis också höra prov på dalslandssonens dikter genom förinspelade inläsningar. Tanken är att det konstnärliga materialet i projektet ska resultera i en publikation som porträtterar kommunen.