Ett liv kan vara så mycket. Tar olika vägar. En del självvalda, andra slumpvisa – eller bara som det blev.
Barbro Torstensson, Marieberg, Steneby, har skrivit en bok om sitt liv. Den heter Fosterbarnet Barbro.
Boken är berättelsen om Barbro på Litegott i Rölanda. Hon föddes 1933 i Annedals församling i Göteborg. Placerades på barnhem och kom i tvåårsåldern till det barnlösa paret Hulda och Oskar Andersson., Böle, Rölanda.
Som fosterbarn fick hon kämpa med självkänslan under en stor del av sitt liv., men uppväxten i Rölanda beskriver hon som kärleksfull och varm.
Gamla missionshuset
Mamma Hulda var en omtänksam och mycket snäll person, men grubblande över Gud. Fosterfar Oskar var föreståndare för missionsförsamlingen och välkänd i bygden. Han var också känd som söndagsskollärare och auktionist när det anordnades sådana i missionshuset.
Född 1933 har Barbro Torstensson upplevt helt andra tider än vad som är vanligt i dag. Enklare, kanske lite strävsammare men ändå med en stor livsaptit.
Att det blev en självbiografisk bok tackar hon främst maken Lennart och dottern Anna-Lena för.
– De har pushat mig och varit värdefulla bollplank, säger Barbro, som började skriva om sitt liv under mer målinriktade former för ett par år sedan.
Uttrycka sig
Att skriva har dock alltid varit viktigt för henne och sedan flera år driver hon en egen blogg på nätet, medverkar i tidningar och i andra sammanhang. Musik, människor, djur och natur hör också till hennes stora intressen.
Hur blev då Barbros liv? Alla får sin beskärda del av lycka och glädje – en del får den dock mer beskuren än andra, lyder ett gammalt svensk ordspråk.
Och så blev det med medgångar och motgångar. Barbro har förlorat sin första man och två barn, men orkade gå vidare. Lennart, som hon senare gifte sig med, förlorade en son.
– Visst var det tungt många gånger, men man måste bestämma sig för att leva vidare.
I dag är dottern Anna-Lena ett stort stöd och en glädje i hennes liv, liksom maken Lennart Gylfe Torstensson.
Sina rötter
Där man är född, där han man oftast sina rötter. För Barbro Torstensson är det Rölanda. Varje sommar brukar hon med sällskap ta en tur i sina gamla hemtrakter. Då kan hon peka ut husen där dåtidens människor bodde och vad som hände i deras liv.
Det gamla missionshuset där fosterfar Oskar var föreståndare, och som numera är sommarbostad åt andra, hyser hon många goda känslor för.
– Här har jag sprungit mycket fram och tillbaka. Lekt och varit med när min fosterpappa hälsade församlingen välkommen till kvällens möte.
Rölanda sockens östra folkskola är en annan viktig hållpunkt i Barbros liv. Här gick hon i skola, här skötte hon skolans bibliotek och bastu och här trivdes hon.
Frågor för samhället
När man skriver om Barbro Torstensson går det inte att komma förbi hennes engagemang isamhällsfrågor och idérikedom och förslag på aktiviteter i stort och smått. Hon är också en person som trots sin ålder inte räds datorer. Tvärtom.
– Jag önskar att fler äldre lär sig hantera datorerna för att finna att en ny värld öppnar sig. Det borde finnas många kurser för att lära seniorer att hantera datorer, säger hon.
Boken Fosterbarnet Barbro har getts ut på Recito Förlag.