Första söndagen i advent är början på ett nytt kyrkoår. Året då vi ännu en gång får göra en inre vandring med Jesus som förebild och på olika sätt uppleva hur vi tillhör ett större sammanhang, där livet får kraft från en gränslös, kärleksfull omsorg.
Någon, Gud, har förmågan att tänka större än du och jag kan. Längs levnadsvägen får vi hjälp och ledning i att tänka kring hur vi handlar själv och behandlas av andra, när vi följer Jesu liv. Han som delar mänskligt umgänge och lär oss värdera olikheter och likheter som värdefulla hos oss alla. Budskapet detta nya år må vara detsamma, men vi är kanske inte riktigt de samma. Vi har upplevt mycket sedan advent förra året och kan därför se nya sidor hos kända berättelser och hur de talar till oss nu.
Många får även i år sjunga eller höra ”Hosianna, Davids Son” i kyrkor, körer, radio-TV eller kanske i varuhus. Vi känner den väl och har ofta svårt att inte sjunga med. Den hör liksom till förberedelserna inför den stundande julen. ”Hosianna” tänker vi närmast som en glad hyllningshälsning, men det är också ett rop på hjälp, då det står för ”Kom till vår hjälp” från hebreiskan.
”Se, jag står vid dörren och bultar. Om någon hör min röst och öppnar dörren skall jag gå in till honom och äta med honom och han med mig.” Uppenbarelseboken 3:20
Hjälpen finns. Han står där oavbrutet. Vi behöver nog öva oss i att lyssna, var vi än befinner oss. Det finns kanske alltför mycket ljud runt om eller inom oss, så att vi har svårt att höra, när det bultar. Det är inte någon tjuv eller annan oärlig gäst. Dörren måste öppnas inifrån. Gästen är objuden, men erbjuder sig ändå att äta tillsammans med den som öppnar. Gemenskapen vid matbordet är viktig. Tid för samtal om allt möjligt ger nya perspektiv och vi delar samtidigt med oss av oss själva. Både kropp och själ får sin näring. Jesus kommer alltid till oss för att dela med sig av sig själv och det som är livsviktigt för att vi ska leva och bidra till en värld av kärlek och fred.
För ett par tusen år sedan kom den gudomlige människovännen Jesus till mänskligheten. Han kom som ett bönesvar till ”Hosianna”. Gud lät sig födas och leva som människa då, men vill också vara levande för oss idag 2021, för att vi lättare skall kunna identifiera oss och se allvaret i ord och handlingar som Jesus förmedlade direkt till folket mitt i deras vardag. Den yttre miljön såg annorlunda ut, men människornas tankeförmåga och beteende hade stora likheter med hur vi reagerar.
Adventstiden blir årets erinran om julberättelsen, förberedelsen för Jesu ankomst till jul. Vilka tankar väcks hos oss i år? Någon står vid vår dörr och bultar. Öppna gärna. Släpp in den som vill dela med sig av sin närvaro och det han vet, att vi med alla våra olikheter behöver, för att få en välsignad adventstid.
Anna-Lena Forsdahl
Präst