Vännerna hyllade KG Bratt: Han omfamnade känslorna

Nu hyllas konstnären och pedagogen KG Bratt, Dals Långed, i en minnesutställning, som sträcker sig från 1945-2020, i Steneby konsthall. En högtidlig vernissage hölls i lördags med tal av hans fru Barbro Erlandsson Bratt samt vänner och kollegor.

– Det blir många känslor en sådan här dag, KG skulle då ha sagt att man ska omfamna känslorna. Han hade älskat att vara här idag och berätta om sin inspiration och hur han tänkte när han målade, sa Barbro Erlandsson Bratt.

Utställningen i Steneby konsthall var tänkt som en retrospektiv utställning med KG Bratts verk men då han gick bort i december förra året blev det en minnesutställning i stället.

Inre och yttre landskap

KG Bratt var född i Trollhättan 1937 och kom till Dalsland i mitten av 1970-talet. Han var tonåringen som cyklade ut i landskapet med sin målarlåda. En konstlärare upptäckte hans talang och fick honom att gå en krokikurs. Det blev Slöjdföreningen skola, Valand och i mitten av 1960-talet startade han sin egen målarskola, Gustavus Primus. KG Bratt gjorde också en skrift som använts på många utbildningar.

– Han såg sig som en landskapsmålare, både det inre och yttre landskapet. Tjurpannan i Bohuslän, med sina dramatiska berg och sprickor, var hans plats från 1965 och framåt. Han gick omkring där och fotade, hittade alltid nya formationer i bergen. Han var också intresserad av de mänskliga sprickorna. Han fotade, tog ut en detalj och förstorade flera gånger och i de förstorningarna kunde han upptäcka en helt ny bildvärld, sa Barbro Erlandsson Bratt.

Även anteckningar

KG Bratts kollega och vän från Stenebyskolan, Sören Hellqvist, var med och gjorde urvalet till minnesutställningen, som nu pågår i tre veckor framåt. Ett mycket omfattande arbete där de även hittade anteckningar från konstnären.

– Det handlade mycket om att alla kan och alla ska vara med. Solidaritet var väldigt viktigt för KG Bratt, sa han och mindes sommarskolan på Koster och hur konstnären njöt av det och att han alltid var den som sjöng och spelade på festerna därute.

– Jag har sällan haft en vän som jag haft så roligt med, så mycket galenskap och skratt med, sa han.

Hängiven

Hängiven och passionerad, så beskrev Anita Sjölind konstnärsvännen och -kollegan. Hon valde att tala till honom i stället för om honom eftersom hon hade svårt att fatta att han inte längre finns bland dom.

– Att undersöka och förmedla var din drivkraft, du ville att alla skulle uppleva, se och förstå. Du mötte var och en student där de var och gladdes åt deras framsteg. Du har lärt mig så otroligt mycket, om mod, tillit, bemötande och att undersöka lärandet i sig, sa hon bland annat.