Efter ungefär ett år som hästskötare hos OS-guldmedaljören Peder Fredricson fick Madelene Nord från Asslerud uppleva sitt första mästerskap. I tyska Riesenbeck blev det ett individuellt EM-brons, men insatsen var kollektiv.
– Det är många små delar som gör det, säger 30-åringen.
För drygt ett år sedan började Madelene Nord som skötare hos OS-guldmedaljören Peder Fredricson, på Grevlundagården i Vitaby socken på Österlen.
Något OS i Tokyo blev det dessvärre inte för vare sig henne eller hästen Catch Me Not S, men för två veckor sedan bar det av till Riesenbeck i Tyskland för EM i banhoppning – debuten i mästerskapssammanhang för 30-åringen.
– Det var jättekul. Allt var nybyggt så det var en jättefin anläggning. Det blev mycket jobb och långa dagar, speciellt inför och under mästerskap, men det är det värt när man får jobba med sin hobby, säger hon.
Tillsammans med Catch Me Not S gick Peder Fredricson in med 4,46 fel i den avslutande och avgörande rundan i finalen. Det blev ett nedslag och ett tidsfel för ekipaget, men resultatet räckte till en EM-medalj.
– Vi vill alltid vinna, men han var jättenöjd med bronset. Även om vi andra inte får medaljen fysiskt så är det en kollektiv medalj, även för dem hemma på gården. Det är kul när man kör som lag, för då är man verkligen ett team. Det är många små delar som gör det, säger Madelene Nord.
Det dagliga arbetet innehåller många olika uppgifter. Hästarna ska skötas från morgon till kväll. De ska ha mat och motion och allt från hovar till öron ska kontrolleras. Inför stora mästerskap är det detaljerna som räknas.
– Det är mycket som ska klaffa. Man planerar i över ett halvår inför mästerskap. Fodret är viktigt, för hästarna får inte vara för smala eller för tjocka. Och Peder är involverad i allt, säger hon.
Madelene Nord växte upp i Asslerud i Dals-Eds kommun, där hon tidigt fick upp intresset för ridsport och gick sedermera på ridgymnasiet i Varberg, där hon tog en examen som hästskötare.
Från Åmål till Tyskland
Hon jobbade inledningsvis på olika stall i Sverige, bland annat hos Frank Kutscher i Åmål, och hos familjen Ingvarsson i Varberg. Via den förstnämnde fick hon tips om ett jobb hos brodern Marco Kutscher, en toppryttare hemma i Tyskland, med ett OS-brons på meritlistan. Där blev hon blev kvar i sex år. När hon fick höra att en av Peder Fredricsons skötare skulle sluta tog hon chansen, i augusti förra året, att flytta hem till Sverige igen.
I helgen körde hon ner till Saint-Tropez för en femstjärnig tävling som pågår under två intensiva veckor. Men lite rast emellanåt blir det förhoppningsvis också.
– Någon timme blir det här och där blir det alltid. Det ska bli skönt att komma ner till värmen.