Tankar inför helgen: Enhet i kristus

Familj
PUBLICERAD:
Narve Braut, präst, Svenska Kyrkan, Bengtsfors.

14. söndagen efter Trefaldighet. Joh 17, 9-11 + Psaltaren 95, 1-7

Kära läsare! Det vore väl spännande om jag kunde få höra om några av de erfarenheter livet har givit dig.

Vad har format dig till just den människa du är? Ja, för människan, hon är något särskilt. Hon kan formas på olika sätt allt efter vilka förutsättningar hon har. Under min tid som lärare hörde jag att människans möjlighet att lära något är beroende av två viktiga faktorer: arv och miljö, ca 50 procent av varje. Vårt arv kan vi inte göra mycket åt, annat än att vara stolt och glad för att du är den du är! Du är unik!

I vår miljö finns olika saker som påverkar vem vi blir: sången från mor och far vid barnsängen, hur dom höll oss, talade med oss, allt dom gav oss redan första året, för det är visst det viktigaste. Hur våra syskon tedde sig, om man var yngst eller äldst eller mitt emellan, om man hade gott förhållande till farföräldrar eller andra som stod nära.

Jag blir rädd när jag tänker på allt jag gjorde fel i förhållandet till mina två döttrar. Det är en tur att det blev folk av dom. Men det underbara är att pappa är pappa oavsett hur han ter sig.

Det faktum att människan också är ett andligt väsen, hörde jag lite om som lärare. Men min erfarenhet säger att det är viktigare än både arv och miljö, och anden kan påverkas hela livet.

Kan hända hör du till dem som inte talar högt och ruvande om Gud. Det passar liksom inte in i vår tid. Men här i Dalsland möter jag många som har tron på Gud med från sitt hem, som en trygg grund för livet. De är glada för olika aktiviteter i församlingarna och att Jesus fortfarande får vara mitt ibland oss.

Texten på söndag är Jesu egna ord till dig och mig som tycker det känns okej att vandra tillsammans med Jesus. Vi kallas Guds folk. Alla folk på jorden är Guds barn. Då Gud valde sig ett folk som han skyddade på ett speciellt sätt var det inte för att de, judarna, förtjänar att vara Guds folk framför andra. Tvärt om. Gud valde sig ett olydigt och motspänstigt folk. (Rom 10,21). Vi respekterar alla folk, för att de är människor, men det är bara GUD som förtjänar respekten, inte vi.

Ibland tänker jag: Borde inte Gud, den fullkomliga förälder, se till att uppfostra sitt folk ordentlig? Det borde ju vara det perfekta folket, till mönster for alla andra! Det hade han kunnat om han ville. Men då hade vi varit ett folk av marionettdockor. Inte ett folk av levande människor med fria val. Jag skal inte påta mig att förklara hur Gud tänker och gör, men i Bibeln hittar vi intressanta bitar i det stora pusslet som ger nya upptäckter hela vägen. Berätta gärna om dina för mig: nabraut@gmail.com.

Om du googlar bibeln.se och skriver Joh 17, hittar du härliga ord om dig själv, du som hör till det nya Guds folk. Du som slipper dra dig själv efter håret för att komma närmare Himlariket. Du som förhärligar Jesus genom den rättfärdighet Gud ger dig vid din tro på Jesus Kristus. Den ges till alla som tror. Här görs ingen åtskillnad. Alla har syndat och gått miste om härligheten från Gud, och utan att ha förtjänat det blir de rättfärdiga av hans nåd, eftersom han har friköpt dem genom Kristus Jesus. (Skriv Rom 3 och scrolla ned till 22-24 och kolla själv.)

Till dig som strävar med många ting: Jesus vet precis hur du har det. Han vet hur gott vi kunde haft det under hans vingar i stället för att flaxa hit och dit i alla riktningar. Jag behöver inte gå längre än till mig själv, när jag inbillar mig att JAG kan fixa ting med min strävan. Det händer jag säger: Nej, Jesus, du får ta dig av det här, för detta klarar jag inte av. Då kan stora ting hända.

Gud välsigne dig och bevare dig!

Narve Braut, präst, Svenska Kyrkan, Bengtsfors.

Så här jobbar Dalslänningen med journalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.