Första gången Preben Mortensen satte sig i en kanot för att paddla blev inte lyckat. Den välte och det blev ett ofrivilligt bad. Men det var bara början på något stort.
Preben Mortensen skulle med tiden bli känd som kanotdansken, mannen som satte kanoten på kartan i Sverige och bidrog till turismens framväxt.
Nu vill han införa begränsningar av hur många kanotister som ska få komma samtidigt till samma plats.
– Jag vet att det är kontroversiellt att säga så. Men jag upplever att naturen mättad. Den kan inte ta emot hur många besökare som helst. Jag vill se en reglering av kanotturismen.
Preben Mortensen har alltid varit en frispråkig och engagerad person. Att livet skulle komma att handla så mycket kanoter handlar mest om tillfälligheter. Nu är han känd som en av de personer som betytt allra mest i Sverige för den sortens friluftsliv.
Vägen dit gick bland annat genom Laxsjöns Friluftsgård i Dals Långed, som han och hustrun Gun, arrenderade mellan 1956 till 1968.
”Sågs som konstiga”
Där började vi med kanoter på allvar. Då var kanoting nytt i många sammanhang. Vi sågs som lite konstiga, berättar han.
Att Preben och Gun Mortensen hamnade här var en slump. Vid tillfället jobbade han på Svenska Skidförbundet i Stockholm och fick en dag en förfrågan om att rycka upp en liten anläggning i Dalsland.
På Laxsjön satsade han på kanotskola för ungdomar. Sedan för vuxna och till slut längre turer med övernattning. Som längst 14-dagarturer. Verksamheten växte och allt fler lockades av kanotlivet.
En frihet
– Att paddla ger en väldig frihet. Du bestämmer vart du vill, hur länge du vill var ute och vilka risker du tar, säger han och sammanfattar upplevelsen i sentensen:
” Långsamhetens vällust är vida överlägsen fartens tjusning.”
Men innan det blev Laxsjön och andra Dalsländska vatten hade Preben Mortensen levt ett minst sagt äventyrligt liv.
Den 9 april 1940 är en dag han minns helt klart och tydligt ännu vid 88 års ålder. Det var den dagen tyska bombflyg flög in över det ockuperade Danmark.
– Jag var åtta år då. Vi bodde i stadsdelen Bellahöj i Köpenhamn som ligger högt över andra områden. Jag kunde se stora delar av staden nedanför mig.
Flykten till Sverige
Fram till 1943 gick han i skolan som vanligt. Men då var det dags att fly till Sverige och det skedde inte utan risker. Han minns att det kom en ambulans och hämtade familjen. Föräldrarna klädde sig i sjukhuskläder och själv låg han på en bår och låtsades vara sjuk. Med blåljuset på passerade ambulansen den tyska spärren mot friheten.
Med fiskebåt gick sedan färden mot Barsebäck på den svenska sidan. Men det kunde ha tagit stopp där ute mellan Danmark och Sverige. Halvvägs ute på Kattegatt lystes fiskebåten plötsligt upp av ett starkt ljussken. Det var en tysk patrullbåt som upptäckt flyktingförsöket. Som tur var passerade i samma ögonblick ett svenskt större fartyg. Det gillade inte tyskarna utan de drog sig tillbaka.
Choklad och kex
När familjen nådde Sverige blev de väl omhändertagna. 11-åriga Preben fick direkt choklad och kex av lottorna. Den händelsen glömmer han heller inte.
I Sverige hamnade familjen på lite olika platser som Kävlinge och Mösseberg utanför Falköping.
För Preben blev den första sejouren i Sverige två år. Då flyttade han tillbaka till Danmark för att gå färdigt skolan. Samtidigt bodde hans mamma kvar i Sverige, gifte om sig och flyttade till Skövde.
Rodde över
När skolgången var klar ville Preben tillbaka till Sverige för att söka upp sin mamma. Han hade inga pengar men fann på råd och tog sig framåt genom att lifta. Som final stal han en roddbåt i Helsingör och rodde över till Helsingborg.
Han kunde återförenas med sin mamma och hade några olika jobb innan han som svensk medborgare blev yrkesmilitär i Skövde. Han gjorde även FN-tjänst och blev med tiden skidlärare.
– Det passade ju bra för en dansk, säger han med ett skratt.
Naturen viktig
Naturen har alltid varit viktig och fyllt en stor plats i hans liv. Där blev kanoting hörnsten.
1969 lämnade han och hustrun Laxsjön. De hade tackat ja till ett erbjudande om att arrendera Sommarviks camping i Årjäng och blev kvar där till 1975. På Sommarvik fortsatte han utvecklingen av kanotturismen.
Samtidigt började han titta efter något eget och 1973 köpte de mark i Risviken utanför Årjäng. Det blev den nya basen och där huserar Nordmarkens Kanotcenter fortfarande. Han förstod tidigt vikten av marknadsföring och satsade tidigt på att producera broschyrer och skrifter. Verksamheten växte alltmer.
Byggde lägerplatser
– Jag märkte att kanotturismen inte alltid gick hand i hand med markägare och med naturen. Därför kom jag på idén att bygga lägerplatser med vindskydd och därmed var samarbetet DANO fött, säger han.
DANO är samlingsnamnet för sjösystemet mellan Dalsland och södra Värmland - Dalsland-Nordmarken. I dag finns det ett 100-tal fasta lägerplatser där som tillkommit genom den ideella föreningen bakom DANO.
Det bygger på att markägare upplåter en plats för kanotister att slå läger under ordnade former. Allt för att skydda naturen.
Vill begränsa
Preben Mortensen vill i dag höja ett varningens finger. Han säger att ett naturområde inte tål hur högt besökstryck som helst. Han tycker att det har blivit för mycket folk som är ute och paddlar. Själv har han begränsat sin verksamhet. Förr hade han 230 kanoter till uthyrning. I dag är det 50 stycken.
Han tycker även att begreppet Allemansrätten kan sända fel signaler till besökare. Det borde istället heta Allemansskyldigheten
– Just nu håller vi på att älska sönder naturen. Vi bör tänka långsiktigt på ett sätt som naturen har gott av.
Gott om idéer
Preben Mortensen är fortfarande full av idéer. Förra året besökte han en samarbetspartner i Belgien och fick se att de hade svenskt knäckebröd på en av sina hyllor. Det ingick i den packning av proviant som bolaget skickade med sina kanotister till Årjäng i Sverige.
– Helt galet att de ska ta med sig mat när de istället kan handla lokalt.
Det väckte en idé. Han tog kontakt med lanthandeln i Sillerud, som nu levererar färdiga lådor med proviant till Prebens kanotister. Det blev så lyckat att det även brukar bli färska hamburgare eller pizza levererat till anläggningen när kanotisterna återvänder efter en tur.
– Än vill jag fortsätta att utveckla verksamheten. Men det ska ske på ett bra sätt ur ett miljöperspektiv, säger Preben Mortensen.