Ett kosläpp som måste betraktas som coronaanpassat med råmande kor och en lagom publik hölls under söndagen i Årbol, Ärtemark.
Ibland kommer artikeluppslagen till tidningen, ibland tvärtom men i söndags blev det en märklig kombination av båda.
Längs raksträckan på Torrskogsvägen genom Årbol hade en del människor – och kor – samlats vilket råkade sammanfalla med att Dalslänningens medarbetare på söndagstur råkade passera.
Stämde
I pandemitider har av förklarliga skäl inga kosläpp annonserats denna vår, men misstanken dök upp att detta onekligen såg ut som ett kosläpp. Om än i litet format.
Antagandet visade sig stämma. Det var Anders Bengtsson, Magnus Ragnarsson, Maria Ragnarsson, Vanja Ragnarsson, hunden Ella barnbarnen Alma och Bella och några till som samlats för att för första gången på åtskilliga år släppa ut ett antal kvigor för sommarbete på ägorna i Årbol.
Dorperlamm
Anders Bengtsson och Magnus Ragnarsson hade lagt ned ett gediget arbete med nya stolpar, elstängsel, och satt upp en fålla för djuren som rest upp från Mellerud.
Familjens medlemmar var samlade och en några andra intresserade som placerat sig runt hagen.
– Vi tyckte att det skulle vara roligt att ha kvigor här, och framöver kan det även bli dorperfår på andra sidan vägen, säger Magnus Ragnarsson och pekar.
Fåren behöver inte klippas, då de i stället fäller, och föds upp för köttets skull.
– Vi börjar med 12 kvigor i år, men det kanske kan bli fler nästa år, säger Maria Ragnarsson.
Lugnt utsläpp
Anders Bengtsson och Magnus Ragnarsson öppnade försiktigt fållan och kvigorna var tämligen lugna efter att ha stått och vant sig vid dagsljuset en bra stund innan släppet.
– Vi tyckte det var bättre att göra så här än att släppa dem rakt ut från transportbilen. Då kan ju risken finna satt de springer till skogs, sade, Anders Bengtsson.
Taktiken fungerade. Kvigorna sprang bara några meter innan de likt tjuren Ferdinand stannade upp och mumsade av det gröna gräset utanför fållan.
Men efter en stund steg aktiviteten och flocken satte av i god fart runt den fina hagen.
– Oj, oj, nu springer de ju av sig alla kilona skämtade, Magnus Ragnarsson som förstås vill ha bra kött i slutändan.