Tankar inför helgen: Ett liv som aldrig dör

Etik och religion
PUBLICERAD:
Narve Braut, Svenska kyrkan, Bengtsfors.

Femte söndagen i påsktiden. 1. Joh 4, 10-16.

På kyrkans nätsida står det bland annat detta om påsktiden: Vi firar i femtio dagar att Jesus har besegrat döden och att vi fått ta emot det liv som aldrig dör!

Att vi får växa i denna härliga tro är kyrkans tema den här helgen.

Jag vet inte hur du har det, men jag gillar tanken på att min tros vandring började redan innan jag blev född, när jag hörde sången om Jesus från morsan och farsan och från radion. TV fanns inte då.

I barnskolan i Norge hade vi en skön lärarinna. Det va helt tyst i klassen när hon tecknade på tavlan och berättade om Jesus. Hon tog oss med till Genesarets sjö, ut i Peters båt så vi fick uppleva undret med den store fiskfångsten; och hon tok oss med till Betanien, där vi fick sitta tillsammans med Maria ved Jesu fötter och höra orden: Ett er nödvändigt. Vi var alla inkluderade och fick del i det ene nödvändige: Jesus. Han var där, helt när, ja han fick spatsera rakt in i öppna hjärtan. Så då vi en dag fick bli med lärjungarna i storm på sjön och följa Peter där han gick ut av båten och bort över vattnet mot Jesus, höll vi andan av spänning och ropade i våra hjärtan tillsammans med Peter: ”Herre! Fräls!”

Fru Viestad lät ingen av oss gå under i vattenmassorna. Hon fick alla välbärgade upp i båten. Om vi var små och rädda, fick vi växa i tron på att Jesus var stark nog för alla. Sen glömde jag bort det hon gav mig.

Först många år senare, då inre förväntan och yttre krav ville drunkna mig, var det tid för det fröet hon hade sått i mig, att börja spira. Jag behövde redning, och Jesus var inte sen om att gripa in.

En påkallar inte den man inte behöver. Och Jesus tränger sig inte på där han inte är välkommen.

Katastrofer er et hett tema. Dom tränger in i oss på många sett och blandar sig med våra egna personliga, små eller stora ”katastrofer”. Vi försöker säkra oss på alla håll, med trygg kapital, läkare och piller, hälsokost och trim, terapi, horoskop och präktiga gärningar, mens det ene nödvändige lett glömmas bort. Vi har bara en som kan frälsa när slutändan kommer.

Det er fullbrakt, ja alt er gjort, Jesus åpnet vei,

den ble banet da han korsdøden led.

Kanskje er du i tvil, kanskje spør du deg:

Er det rom for meg? Får jeg bli med?

Kor:

Om du tror på Jesus som Frelser,

at han led og døde for deg,

og har mot til å bekjenne dine synder,

da er du på himmelvei.

Ja, selv en røver som sin dødsstraff fortjente,

med et liv som var endt i forlis -

da han troen og synden bekjente,

fikk han være med til Paradis!

Sångtext: Åge Kristoffersen fra siste CD ”På Himmelvei”.

Narve Braut, Svenska kyrkan, Bengtsfors.

Så här jobbar Dalslänningen med journalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.