Ledare: Vägbrister engagerar

Det blev en del reaktioner på Dalslänningens artiklar om vägstandard och brustna fjädrar förra veckan.

Timingen var bra då regeringen samtidigt slog sig för bröstet med infrastruktursatsningar för 799 miljoner kronor.

LRF varnade i sammanhanget med all rätt för att satsningarna än en gång prioriterar stad före land. Från verkstadsbranschen kommer även uppseendeväckande fakta om att var tredje bilist drabbats av skador direkt relaterat till följd av dålig vägstandard.

Att behovet av att få ordning på vägnätet i Sverige är rekordstort finns det många belägg för. Ett mycket tydligt exempel är den låda med brustna bilfjädrar som finns hos bilprovningen Besikta i Bengtsfors.

Det är belysande att många läsare på sociala nätverk kommenterat artikeln med att vittna om att de själva drabbats av fjäderbrott och skador, samtidigt som kontakten med Trafikverket för att få upprättelse när dåliga vägar varit orsak inte lett någon vart.

Tystnaden är total från Trafikverket. Inte ens myndighetens presstjänst bemödade sig att kommentera förhållandet med bilskadorna i Bengtsforstrakten som sticker ut.

"Den som tiger samtycker" är ett ordspråk. Möjligen gör Trafikverket det som inte svarar folk och media. Å andra sidan säger man att "Hälsan tiger still". Det gör den förmodligen där makthavarna i den här frågan finns, och de har inga dåliga vägar att klaga på. Eller möjlighet att välja andra färdmedel.

Det är märkligt att inte politiska partier och deras företrädare lokalt agerar mer kraftfullt på det här problemet. Det är såväl en rättvisefråga som ett betungande ekonomiskt problem för vanligt folk som behöver sin bil. Utöver trafiksäkerhetsaspekterna givetvis. Dessutom finns en miljöaspekt då bättre vägar spar bränsle, och elfordon i dagens tunga utförande troligen inte mår så bra av att köras på "tvättbrädesvägar".

Om inte lådan med bilskrot hjälper som påminnelse föreslås att "Björngropen" uppkallad efter dåvarande näringsministern Björn Rosengren längs väg 172 får illustrera det kompletta fiasko som svensk vägpolitik står för.

Indignationen bland människor som måste använda landsortens vägar där det hela tiden sänks hastigheter, smalnas av, sätts upp fartkameror och så vidare är stor. Så fort man ger sig ut på större vägar som leder mot Stockholm är det i stället säkrare vägar och högre hastigheter som gäller.

Det här kan Västsveriges politiker ta med sig i bagaget inför nästa val.