Tankar inför helgen: Ensam tillsammans

Familj
PUBLICERAD:
Anna Lena Forsdahl
Foto: Gunnel Zackariasson

Det är vår i luften. Vi bär på en förväntan inför vad ljuset ska föra med sig det här året. Livet har redan börjat spira. Små snödroppar tittar upp igen även i år där jorden har sett mörk och död ut under några kalla månader. De är bara ett av de otaliga bevis på, att det finns ett osynligt liv, som ger kraft åt allt skapat. Det förenar oss och varar för evigt även då pandemi och sjukdom hotar vårt synliga liv.

På söndag skall vi fira Jungfru Marie bebådelsedag. Varje vår har den budskapet om det som en gång hände hos den unga Maria i Nasaret (Luk 1:26-38). Hon som fick helt oväntat besök av den ängel Gud sänt just till henne. Alldeles ensam stod hon bredvid en gestalt som tycktes förstå hennes förvåning och utsatthet och som därför genast försökte lugna henne direkt efter den högtidliga och förmodligen för henne så ovanliga hälsningen, när han så framförde sitt ärende.

” Var inte rädd, Maria, du har funnit nåd hos Gud. Du ska bli havande och föda en son … ”

Det var något stort som skedde. Ingen annan har upplevt något liknande mirakel. Här inleddes det drama som skulle fullbordas tidigt på julnatten. Nio månader är den tid människoblivandet tar. Maria blev utvald att bära och föda Gud i människogestalt som en gåva och förebild. En ögonblicksbild visar på hennes sinnesnärvaro och lyhördhet för Guds tilltal.

”Hur ska detta ske?”

Hon ställde kloka frågor, för att om möjligt kunna förstå ärendet. Chock, förnekelse och undergivenhet skulle kanske för oss förefalla vara en mera naturlig reaktion i en liknande situation vid ett möte mellan två så ojämlika personer. Gud var nog alltid en samtalspartner för Maria i vardagen, men inte på detta sätt. Hon hade därför en beredskap att ta till sig svaren och på något sätt snabbt reflektera över innebörden. Utan att intellektuellt förstå kunde hon i förtroende och tillit ta emot ett barn som inte tillkommit på vanligt sätt i en relation mellan två människor.

”Helig ande skall komma över dig, och den Högstes kraft skall vila över dig. Därför skall barnet kallas heligt och Guds son.”

Detta litade Maria på. Hon upplevde en gudomlig närhet, som hjälpte henne att se vägen framåt. För henne stod det så klart, att ingenting är omöjligt för Gud och som den utvalda kunde hon lämna sig till att bära fram en efterlängtad Frälsare till världen, den gud som kom att leva som människa bland oss människor.

”Jag är Herrens tjänarinna. Må det ske som du har sagt.”

Anna-Lena Forsdahl

Präst

Så här jobbar Dalslänningen med journalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.