Ledare: Ett år med lärdomar

Ledare | Coronaviruset
UPPDATERAD:
PUBLICERAD:
För ett år sedan, den 6 mars 2020 pryddes Dalslänningens förstasida av sjuksköterskan Angelica Uddén som fick munskydd under coronakrisen.
Foto: Conny Hultgren
Det är lite svårt att sätta ett exakt datum på när coronapandemin på allvar hamnade i fokus i Dalsland.

Den första gången corona nämns i Dalslänningen var den 7 februari då Färgelandaföretaget Makoro fick ställa in ett besök i Kina. Samtidigt var det både bokdagar, båtmässa samt filmfestival och det mesta rullade på som vanligt. Först den 6 mars följde en påtaglig artikel om beredskap mot coronavirus med munskydd och allt. Det var i den vevan som flertalet medier på allvar började skriva om pandemin.

Resten är på sitt sätt historia, som det brukar heta även om vi inte sett slutet än.

Pandemiåret har varit påfrestande på många sätt, och fyllt av tragik för dem som drabbats hårdast. Men det har också inneburit många lärdomar som brukar följa av prövningar.

Den främsta lärdomen är antagligen att Sveriges beredskap inte varit särskilt god för att hantera kriser. Vi har nog ofta trott att vi klarar oss bättre än de flesta länder i omvärlden, med god organisation och resurser. Så har det inte blivit.

Sjukvården klarar med nöd och näppe situationen, även om personalen slitit allt den förmått. Dödstalen är höga jämfört med jämförbara länder och vaccinationstakten fortsatt långsam.

Utvärderingarna av krisen lär bli många och omfattande.

Naturligtvis finns det händelser under året som inte enbart varit till nackdel. Ökat distansarbete och minskat okynnesresande har lett till att den accelererande urbaniseringen fått sig en allvarlig törn.

Under pandemin har många insett att flockbeteendet att samla allt till några få storstäder möjligen inte är den stora välsignelsen.

Fler än någonsin har flytt Stockholm, och i andra storstadsregioner har många sökt efter lite mer enskilt boende. Samma sak sker till och med i San Fransisco i heta Californien.

För ett landskap som Dalsland har det inneburit att nya ögon öppnats för många.

Helt plötsligt har det blivit trendigt att slippa bo i staden för många människor som har den möjligheten, och som kan jobba på distans. Ett problem börjar bli att människor som vill bosätta sig i landsorten har svårt att hitta "drömstället". Kanske sätter det fart på nybyggnation utanför städerna. Här kan ändrade strandskyddsregler ha en god effekt - förutsatt att det stimulerar fast boende för en levande bygd och inte fritidshusbebyggelse.

Thomas Wallin

Detta är en ledarartikel som uttrycker tidningens politiska linje.