Tankar inför helgen: Ljuset är här

Familj
PUBLICERAD:
Diakon Inga-Lena Dahl Larsson.
Foto: Britt-Marie Erlandsson

Nu på söndag är det Kyndelsmässodagen. Kyndel är ett gammalt svenskt ord för ljus.

Är det något vi behöver påminna varandra om i dessa tider så är det att ljuset finns och är påtagligt närvarande. Det förekommer alltför mycket skrämselpropaganda och konspirationsteorier i den allmänna debatten idag. De mörka övertonerna fanns där redan innan pandemin men de har inte precis blivit färre i och med Corona.

Det finns mycket att glädjas åt och vara tacksam över också mitt i en pandemi. Att åtminstone försöka se - om inte hela kristallen - så i alla fall skärvorna. Det är att söka ljuset och hålla mörkret stången. Jesus använde ofta bildspråk när han talade. Han fick ofta frågan ”vem är du egentligen, Jesus? En av flera metaforer som han använder är Ljuset. ”Jag är världens ljus”. Så svarade han då för länge sedan. Så svarar han idag 2021; ”Jag är världens ljus”. Du och jag behöver hålla oss nära Ljuset och på rejält avstånd till Mörkrets lakejer.

I söndags promenerade jag i ett magiskt vackert vinterlandskap i strålande sol. Helt gratis! Inga restriktioner alls! Bara att njuta! Idel ljus!

Evangelietexten på söndag handlar om när Maria och Josef bär fram sin lille Jesus, 8 dagar gammal, i templet i Jerusalem för att välsignas. I berättelsen möter vi också de två gamlingarna Symeon och Hanna. Symeon som av Gud fått löftet att inte dö förrän han sett Jesus och Hanna som trots sin höga ålder lever med hoppet om att något stort alltjämt ska kunna ske i hennes liv. Något riktigt stort som hon får berätta om.

Hanna, den kloka gamla kvinnan som vigt sitt liv åt att tjäna Gud på sitt alldeles speciella sätt. Det står i texten att Hanna fanns i templet dag som natt. Jag föreställer mig att hon helt enkelt bodde där. Innanför altaret någonstans fanns hennes krypin. Hanna, profetissan som med klar blick och skarp hjärna förstår att det kommer att bli något alldeles särskilt med barnet Jesus.

Och det stora sker. Symeon får hålla det lilla Jesusbarnet i sina armar, det som han så innerligt längtat efter - och kan dö i frid. Även Hanna får sin längtan uppfylld när hon får berätta så som bara hon kan om barnet Jesus som hon mött. Hon gör det i termer av Befriaren, Räddaren, Ljuset.

Hanna och Symeon. Vilka förebilder! De levde sina liv i fast förvissning om att Guds löften håller. För att parafrasera på ett aktuellt budskap: De höll ut.

Så får du och jag kroka arm med Hanna och Symeon och bejaka vår längtan och våra drömmar och lita på att ljuset alltid övervinner mörkret. Vi ska hålla ut! Något alternativ finns inte.

Gud är ljus och inget mörker finns i hen. Amen.

Inga-Lena Dahl Larsson, diakon

Så här jobbar Dalslänningen med journalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.