Förra året kom Solveig Andersson Engdahl ut med sin första bok.
Nu har hennes andra alster landat från tryckeriet. Precis som den förra boken består den nya av roliga och kluriga berättelser i det korta formatet.
– Skillnaden är att jag den här gången också tagit med fyra sagor. Mig veterligen finns de inte i tryckt form någon annan stans, säger hon.
Från barndomen
Några är sagor på rim och de andra i löpande text. Sagorna fick hon själv höra som barn.
– Det var sådana historier som berättades här omkring i bygden. Nu skulle jag gärna vilja veta om de är speciella för oss i Rölanda eller även har berättats på annat håll.
Bevarade muntligen
Sagorna har hon fört vidare till sina barn och barnbarn, men fick av dottern uppmaningen att sätta dem på pränt.
– Nu finns de nedtecknade för framtiden, säger hon.
Hennes första bok heter Tankar, fantasier och en gnutta sanning.
Den nya följer i samma stil och har namnen Nya tankar och gamla minnen. Den innehåller 45 berättelser.
Solveig Andersson Engdahl är produktiv författare. När hon i somras fyllde 80 år gick hon igenom sina kollegieblock med berättelser och valde ut tillräckligt många för att det skulle bli en bok. Sedan gick det bara av farten att få manuset till tryckeriet.
Fler på gång
Hon säger att hon har betydligt fler historier på gång och laddar för en berättelsesamling även nästa år.
– Det finns så mycket tankar och historier inne i min skalle som bara väntar på att få komma ut. De räcker säkert till en ny bok, säger hon.
I köket
Det är vid köksbordet och sommartid ute i trädgården som orden formar meningar som blir till berättelser.
Hon skriver med blyertspenna i vanliga kollegieblock. Hon menar att då går orden utan omvägar raka spåret från huvudet till pappret.
Sedan tar hon hjälp och får sina berättelser inskrivna till textfiler på dator.
Illustrationerna till den här och den förra står grannen Bror Olsson för genom sina teckningar och layouten har Monika Åhlund, Steneby, gjort båda gångerna.
Coronapandemin griper mer eller mindre in i allas liv.
För Solveig Andersson Engdahl innebär den bland annat att hon inte kan vara ute i olika sammanhang och läsa sina berättelser. Det är något som hon tycker mycket om och längtar efter.
Vill läsa för andra
– Jag saknar kontakten med folk och de samtal vi brukar kunna ha när jag är ute och läser vad jag har skrivit. Det är bara att hoppas att 2021 blir ett bättre år för oss alla, säger hon.
Att sluta skriva är dock inget alternativ.
– Nej, än är inte tiden inne att lägga ner pennan