Tankar inför helgen: Johannes - värd att minnas i Luciatid

Familj
PUBLICERAD:
Kyrkoherede emeritus Stig-Arne Jacobsson.
Foto: Tommy Löfgren

På söndag är det Lucia, en gammal fin tradition här i vintermörka Norden. Det är även Johannes Döparens dag. "Den största av kvinna född", enligt Jesu egna ord, Därför stannar jag till i min betraktelse inför honom, denne bibliske person.

Genom ängeln Gabriel fick Sakarias, hans blivande pappa, veta att hans hustru Elisabet skulle föda en son som skall heta Johannes. Efter sin födelse växte Johannes upp i öknen till den dag då han skulle träda fram inför Israel, som vägröjare eller banbrytare för Jesus. Vad han skulle bli när han blev stor, den frågan fick aldrig Johannes, det var redan bestämt.

Han formades i öknens miljö, ofta i ensamhet och tystnad. Ensam med Gud och sig själv formades han i strävhetens och karghetens miljö. Han väckte uppmärksamhet som präst längs Jordans strand. Prästerna skickades ut till öknen för att få reda på vem han är. Johannes lät sig inte förledas till att tro att han var någon annan än den han var.

Han fostrades till att vara modig och våga möta människor vid floden Han säger att han är utsedd till att bana vägen till Gud att den blir så rak som möjligt för människor.

Det är hans ärende i livet att tjäna någon som är större än han själv, Jesus Guds Son.

En prästkollega berättade att det är ensamt att vara bana väg för Jesu till människors hjärtan, till tro på Gud. Det är tungt att som själasörjare röja undan allt som står i vägen mellan människor och Gud. Denne präst orkar inte hela vägen, som han så gärna skulle velat. Han plockade av sig sin prästskjorta och hängde in den på en galge i garderoben. De som orkar får ta vid! Han stod inte efter tack eller någon klapp på axeln från människor. Han stod inte efter att alltid bli förstådd i sina predikningar.

Mycket bidrog till att han kände sig så ensam i att troget gå Guds ärende, det tär. Viktiga känslor att ta vara på. Johannes tycks vara stark i sin uppgift, så att han kunde säga hur han såg sin relation tillsammans med Jesus: "Det är som sig bör att Han växer till och jag förminskas." Ingen präst skall ha som mål att själv blir stor utan nöja sig som Johannes att vara rösten för Jesus och den rösten med Johannes förkunnelse brände som den hetaste ökensanden i människors hjärtan och samvete. Mackabeusfängelsets mörka håla blev Johannes ändstation i livet, för sin trohets skull. Där i fängelsemörkret hopade sig frågan för Johannes om Jesus verkligen var Guds son, eller om han skulle invänta någon annan? Han fick som svar höra om Jesu gärningar bland folket. Kanske det svaret räckte för honom i sitt tvivel.

Så slutar Johannes liv tragiskt, som martyr likt Lucia. Hans huvud blev framburet på ett silverfat på en uppsluppen krogshow i hovets palats. Men ingen av kvinna född har varit större eller trognare än Johannes. Därför har Johannes fått denna söndag, tredje advent. Han är värd att nämnas.

Stig-Arne Jacobsson Kh emeritus.

Så här jobbar Dalslänningen med journalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.