Tankar inför helgen: Bortom det fattbara

Familj
PUBLICERAD:
Inga-Lena Dahl Larsson, diakon.
Foto: Britt-Marie Erlandsson

I min betraktelse denna veckan har jag valt att stanna inför en text kring Kristi himmelsfärdsdag och utgår från två verser i den föreslagna episteltexten ur apostlagärningarnas första kapitel:

Medan de såg mot himlen dit han steg upp stod plötsligt två män i vita kläder bredvid dem. "Galileer", sade de, "varför står ni och ser mot himlen? Denne Jesus som har blivit upptagen från er till himlen skall komma tillbaka just så som ni har sett honom fara upp till himlen."

Lärjungarna har varit med om mycket under sina tre år tillsammans med Jesus. De har sett honom bota sjuka och uppväcka döda med sina bara händer. De har upplevt hur han fått fem bröd och två fiskar att räcka till tusentals personer. För att inte tala om hur Jesus allt som oftast bröt mot samhällets normer som den självklaraste sak i världen. Jag tänker bland annat på hur Jesus talade öppet med och försvarade kvinnor och att han bjöd in sig till tullindrivaren Sackeus som ingen ville ha med att göra. Dessa sammanhang var säkert inte så enkla för lärjungarna att förhålla sig till.

Påskens minst sagt omtumlande händelser finns hos lärjungarna i färskt minne. Och nu, efter bara några veckor, är det dags för nästa. Deras bäste vän Jesus har för andra gången på kort tid lämnat dem, denna gång i en sky av moln. Så vad annat kan de göra än att stå och se upp mot himlen – sannolikt rätt förvirrade?

Men – himmelsfärden innebar inte att Jesus lämnade lärjungarna utan faktiskt det helt motsatta. Han kom närmre, eller annorlunda uttryckt, Jesus blev i och med himmelsfärden universell och därmed ”tillgänglig” för alla på hela jorden.

Nej, särskilt begripligt med mänskliga mått mätt är inte detta – i likhet med mycket annat vi läser om i bibeln. Men att det finns en gudomlig dimension i tillvaron, som inte begränsas av tid och rum och vanliga naturlagar är jag helt övertygad om. Och hur än våra liv skiftar så finns Jesus med oss på vägen. Osynlig, men påtagligt närvarande. I det löftet får vi vila.

Gud välsigne dig! Amen.

Inga-Lena Dahl Larsson, diakon

Så här jobbar Dalslänningen med journalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.