Jägmästare Bertil Erikson har efter ett långt liv, till största delen i skogens tjänst, gått vidare, saknad av många, främst av familjen bestående av hustrun Märta och av vuxna barnen Karin och Anders med egna familjer.
Urvärmlänningen Bertil var född och uppvuxen i Frykerud, nära kulturen i form av konstnärer, författare, kunskaper om äldre tider liksom om den sagovärld som ofta sagts vara en del av landskapet. Bertil kände väl till allt detta, var mycket allmänbildad och underhöll ofta sina vänner med berättelser och historier från allt detta.
Efter realskola i Kil fortsatte han sin uppväxt med 3 års studier vid Arvika Gymnasium fram till studentexamen 1952. Han gjorde sig under denna tid mycket uppskattad i klassen som en mycket god klasskamrat och föredöme i kamratlig samvaro, något som sedermera ledde fram till en fortsatt sammanhållning i denna klass fram till våra dagar. Många är de möten och utflykter till olika platser som han initierat och som lett fram till en allt starkare sammanhållning och vänskap i sin gamla klass.
Efter studentexamen gjorde Bertil militärtjänsten vid P4 i Skövde, placerad på stridsvagnskompani. Och gick därefter på pansartruppernas kadettskola i Enköping. Under denna tid bestämde sig Bertil för ett fortsatt liv i skogsbrukets tjänst där han under en kortare period först arbetade med olika uppgifter i denna värld, bland annat flottning, taxering och skogsavverkning.
Därefter började han utbildningen till jägmästare på Skogshögskolan, ”Skogis” kallad. Utbildningen var dels i Garpenberg, dels i Stockholm. Dessa år kom att innebära mycket av studentikos gemenskap och lade grunden till en livslång kamratskap med kursarna.
Efter kortare anställningar i Växjö respektive Uddevalla anställdes Bertil 1964 som rektor och ansvarig för verksamheten vid Dalslands Skogsbruksskola i Dals-Ed
År 1992 lades skolan ned och Bertil valde då att arbeta som skogsfastighetsmäklare, en verksamhet som han bedrev i ett antal år.
Den absolut största delen av Bertils arbetsgärning var vid Dalslands Skogsbruksskola/Skogsgymnasiet i Ed och gemenskapen och sammanhållningen hos personalen var mycket god och fortsatte även efter skolans nedläggning. Årliga återträffar har hållits. Senaste gången var i höst, då var vi femton stycken som trivdes. I samband med detta berättade alltid Bertil historier med underfundig humor och knorr på slutet, naturligtvis framförallt från Värmland. Det lockade fram många skratt.
Sammanhållningen har varit mycket uppskattat av alla och dessutom helt unik efter snart 30 år. Under årens lopp har gjorts många skogsexkursioner, besök på skogsdagar och vid ett telefonsamtal för ett kort tag sedan uttryckte Bertil att vi får nog ha ett 60 års jubileum för alla elever och personal 2022. Bertil hade verkligen framtidstro och värnade mycket om sin personal och gamla elever. Det blir ett tomrum och saknaden kommer bli mycket stor efter Bertil.