• idag
    2 juli
    18°
    • Vind
      4 m/s
    • Vindriktning
      V
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • fredag
    3 juli
    17°
    • Vind
      6 m/s
    • Vindriktning
      SV
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • lördag
    4 juli
    15°
    • Vind
      4 m/s
    • Vindriktning
      SV
    • Nederbörd
      3.6 mm
  • söndag
    5 juli
    16°
    • Vind
      4 m/s
    • Vindriktning
      S
    • Nederbörd
      3.4 mm
  • måndag
    6 juli
    16°
    • Vind
      4 m/s
    • Vindriktning
      V
    • Nederbörd
      0.0 mm

Tankar inför helgen: Den gode herden

Familj
PUBLICERAD:
Inga-Lena Dahl Larsson, diakon.
Den gode herden är kommande söndags tema enligt evangelieboken.

En av de föreslagna texterna är – inte oväntat – psalm 23 i Psaltaren: Herren är min herde, mig skall intet fattas, han låter mig vila på gröna ängar och för mig till vatten där jag finner ro. Han vederkvicker min själ och för mig på rätta vägar för sitt namns skull. Om jag ock vandrar i dödsskuggans dal fruktar jag intet ont, ty du är med mig, din käpp och stav tröstar mig. Du bereder för mig ett bord i mina ovänners åsyn; du smörjer mitt huvud med olja och låter min bägare flöda över. Godhet allenast och nåd skola följa mig i alla mina livsdagar och jag skall åter få bo i Herrens hus evinnerligen.

När jag läser den 23e psalmen känner jag förtröstan rakt av. Förtröstan, låter inte själva ordet som ett hoppfullt durackord? Men går det överhuvudtaget att tala i termer av förtröstan och hopp mitt i grasserande coronopandemi kanske du tänker nu. Jag säger att ja, det är nu vi behöver ´förtröstas´ mer än någonsin.

En artikel som kom i min väg för ett par år sedan hade rubriken ”Utan förtröstan är livet olevbart”. Artikelförfattaren tar avstamp i Psaltaren 23 och funderar på om den ibland blivit så hemtam att en inte uppfattar dess mörka klangbotten. För det är ingen idyll psalmisten beskriver. Den som skrev psalmen – troligen David- hade upplevt Livet in på bara skinnet och visste vad han talade /sjöng om; att orätta vägar och mörkaste dalar finns i Livet, men också, det viktigaste, att i allt finns Gud, den gode Herden med. Den som dukar fram mat och säger ”Kom och ät, allt är tillrett”.

Värt att komma ihåg är att när en är i den mörkaste dal kan det bara bli ljusare. För var är egentligen Hoppets födelseplats? Ja, inte är det i de glada dagarna. Det är i de mörka dagarna vi hittar ett hopp att klamra oss fast vid. Hoppet som likt ett ömtåligt frö ligger i jorden och bara väntar på att få gro på nytt. Precis det som sker i naturen just nu. Mitt i coronapandemin spirar livet. Trotsigt. Obändigt, likt en yrvaken krokus i rabatten.

Kung Carl Gustaf sa i sitt tal strax innan påsk ” Oavsett om vi firar påsk eller inte tror jag att vi alla kan ta till oss av dess budskap. Vandringen är lång och mödosam men i slutet segrar ljuset över mörkret och vi kan åter känna hopp”. Statsepidemiolog Anders Tegnell uttrycker något liknande. Det finns ett liv bortom coronapandemin.

Gud välsigne dig!

Herren lever, våga tro det, lämna den tid som gått. Hoppet är framtid, nu är livet vår möjlighet. (Sv psalmen 155, vers 1)

Inga-Lena Dahl Larsson, diakon

Så här jobbar Dalslänningen med journalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.