Katia Postol, uppväxt i Mexico, tänkte bli lärare men blev präst. Nu har hon lämnat stadslivet i Stockholm för ett liv på landet i Dalsland och är Steneby pastorats nya präst sedan 1 november.
Dalslänningen träffade Katia Postol i samband med annandagens gudstjänst med julsånger i Billingsfors kyrka där Seniorkören medverkade. Den nya prästen verkar trivas bra och utstrålar lugn och harmoni. Men så har det inte alltid varit. Många olika ledarpositioner, bland annat som kyrkoherde i Brännkyrka, Stockholm och i Järna, Södertälje, med hög arbetsbelastning samtidigt som hennes man gick bort gjorde henne närapå utbränd. Då tog livet en annan vändning.
”Det var ett stort steg”
Katia började längta efter att bara få vara präst igen. Så när hon en dag bläddrade i Kyrkans Tidning och fick syn på annonsen från Steneby pastorat med texten: ”Längtar du efter ett helt vanligt prästjobb...” tändes en gnista.
– Jag har alltid drömt om att få bo på landet, jag är intresserad av djur och tycker om skogen och att paddla. Barnen är vuxna så jag tänkte: det är nu eller aldrig. Men det var ett stort steg och jag hade ett annat projekt på gång i Brännkyrka som jag inte kunde tacka nej till.
Provjobba
Det blev en del mejlkontakt med Karlstad stift och de erbjöd henne att provjobba.
– Det var en helt fantastisk möjlighet för mig. Det är ett fantastiskt arbetslag och jag trivs jättebra. Det är högt i tak, transparent, kärleksfullt och professionellt. Då blir det en sund arbetsmiljö. Alla är väldigt engagerade och brinner för det de gör och då blir det en bra laganda.
”Det enda abret”
Under tiden Katia provjobbade hyrde hon en etta i Billingsfors men har nu skaffat sig ett hus.
– Jag sa att om jag får jobbet ska jag köpa ett hus, det enda abret var att min dotter nyss hade fått en baby och jag kommer väldigt långt ifrån dem. Men så hade de varit på en roadtrip runt i Sverige och sa att Dalsland var det vackraste landskapet. Min dotter sa också att det var mitt liv.
Så Katia sålde sommarstugan på Gotland och köpte hus i Tisselskog utanför Dals Långed. Hon är lika förtjust i landskapet som sin dotter.
– Jag är helt tagen av naturen i Dalsland. Jag är tacksam varje dag. Och nu kan ju de (dotterns familj) komma och vara här också.
Ingenjör
Dalsland, med sina skogar, berg och sjöar, är långt ifrån den miljö Katia är van vid, inte minst uppväxt i. När hon var nyfödd flyttade familjen till Mexico. Hennes pappa, som kom från Colombia, var ingenjör och blev stationerad i Mexico City när de skulle bygga ut telenätet där. Familjen bodde i Mexico i sju år varpå ett år i Costa Rica. När föräldrarna sedan skiljde sig flyttade Katia och hennes mamma tillbaka till Sverige och Stockholm. Det blev mycket pluggande men några drömmar om att bli präst hade inte Katia även om hon hade en Gudstro och gick i kyrkan.
”Bara” präst
– Mina föräldrar var inte kristna på det viset men vår granne i Mexico brukade ta mig med till kyrkan. Sedan hittade jag tillbaka som ung vuxen. Men att bli präst hade jag inga tankar på, jag tänkte bli lärare. Jag började läsa filosofi, psykiatri, historia och religion. Men under teologistudierna växte det fram alltmer, folk frågade varför jag inte läste till präst. Jag hade bett Gud om ledning i det, jag tyckte om pedagogik och jag tyckte om människor, prästyrket hade allt det.
På den vägen är det och studierna genomförde hon vid Stockholms universitet. Hon prästvigdes 2003 och är glad att återigen vara ”bara” präst.
– Det är verkligen en Guds ledning, jag har fått flera bekräftelser på det. Jag har inte ångrat mig en sekund.
Fotnot:
Namnet Postol är polskt. Katias bortgångne man hade sitt ursprung i Polen. Hans farfar var med i motståndsrörelsen under andra världskriget och avrättades hemma på gården. Sonen hamnade då i arbetsläger och kom till Sverige med de Vita bussarna som 16-åring.
Britt-Marie Erlandsson